Prenumerera
I förra veckan kom USA:s president Donald Trump med sitt efterlängtade tullbesked. Marknaderna kraschade som en följd av detta, eftersom åtgärderna gick längre än väntat. Trumps nya tullar är till och med strängare än de som infördes genom den ökända Smoot-Hawley-lagstiftningen från 1930. Vid den tidpunkten ledde en global upptrappning av tullarna till att den stora depressionen förvärrades.
Om de genomförs kommer USA:s effektiva tullsats att uppgå till 24-27%, uppskattar Fitch , vilket var nivån strax före första världskriget.
Särskilt asiatiska länder påverkas kraftigt. Import från Kina kommer nu att beskattas med 34%, utöver befintliga tullar, Vietnam med 46% och Taiwan med 32%. För Thailand innebär det en kostnad på 1 procent av BNP. Frågan är om USA på detta sätt kommer att stärka sin egen position i förhållande till Kina.
Ett sista desperat erbjudande från EU om ”noll-till-noll”-tullar på bilar och industrivaror avfärdades av Trump, som menade att EU borde förbinda sig att köpa amerikansk energi för 350 miljarder dollar för att få lättnader:
”Vi har ett underskott med Europeiska unionen på 350 miljarder dollar och det kommer att försvinna snabbt. (...) Ett av sätten som det kan försvinna på enkelt och snabbt är att de måste köpa vår energi från oss ... de kan köpa den, vi kan ta bort 350 miljarder dollar på en vecka. De måste köpa och förbinda sig att köpa en lika stor mängd energi.”
Redan förra veckan gav Trump EU en känga: ”Europeiska unionen är väldigt tuff, väldigt vänlig. Men de sviker oss. Det är så sorgligt att se. Det är patetiskt.”
I sammanhanget är det också värt att notera att EU:s tilläggstullsats på 20 procent är dubbelt så hög som Storbritanniens tullsats. Detta utgör den första stora ”Brexit-utdelningen”.
Trump motiverar sina åtgärder med att handelspartner tar ut mycket högre tullar än USA och att han bara vill ha ”ömsesidighet”. Det är delvis sant. Även om det diskuteras om EU eller USA är mest protektionistiskt, är det ett faktum att Europa inför mycket högre tullar än USA på jordbruksvaror och bilar.
Ett problem är dock det sätt på vilket Trump beräknar handelspartners tullar. Enligt den ekonomiska kommentatorn James Surowiecki ”tog de för varje land bara vårt handelsunderskott med det landet och delade det med landets export till oss”, och tillade: ”Vilken extraordinär nonsens detta är.” Även den schweiziska regeringen - känd för sitt diplomatiska förhållningssätt - beskrev beräkningen som ”obegriplig”.
Kina, Kanada och Europeiska unionen väljer en måttfull vedergällning. Kina har visserligen aviserat extra tullar på import från USA, men har ännu inte devalverat sin valuta, vilket skedde 2018, under den tidigare dispyten med Trump.
Som en del av vedergällningen för USA:s tullar på stål och aluminium föreslår EU-kommissionen att tullar på upp till 25 procent införs på ett brett spektrum av exportvaror från USA. De första tullarna skulle träda i kraft först den 16 maj, vilket ger lite tid för förhandlingar. När det gäller vedergällning av de nyligen aviserade amerikanska ”Liberation Day”-tullarna har EU dock ännu inte fullt ut tagit fram sin bazooka, vilket också beror på skillnader mellan medlemsländerna, eftersom Italien och Frankrike är försiktiga och fruktar amerikanska vedergällningar. Med sitt ”Anti-Coercion Instrument” (ACI) kan EU-kommissionen komma att slå mot amerikanska tjänstebranscher som teknik och bank. Det kan till och med innebära ett hot om piratkopiering, eftersom EU kan ”underlåta att uppfylla internationella skyldigheter avseende immateriella rättigheter” och därmed upphäva patent på t.ex. serier och filmer, varigenom det skulle bli tillåtet i EU att ostraffat distribuera Netflix-produktioner.
En andra strategi följs av Indien, Storbritannien, Japan, Sydkorea, Argentina och Mexiko. De föredrar en mer avvägd kurs och prioriterar samtal, avtal och eftergifter.
Ett tredje kluster av länder - Taiwan, Japan och Sydkorea - fokuserar främst på att mildra den ekonomiska smärtan snarare än att enbart förlita sig på vedergällning eller förhandlingar, något som även Kina gör.
När det gäller att erbjuda saker för att blidka Trump finns det mycket lågt hängande frukt för EU. Det självklara första steget borde vara att helt enkelt skrota alla typer av ny protektionism som EU redan har beslutat om men ännu inte fullt ut genomfört. I första hand handlar det förstås om att skrota EU:s nya klimattull CBAM, den så kallade ”Climate Border Adjustment Mechanism”, som skulle göra det möjligt för EU att beskatta utvald import från länder som inte vill följa den dyra europeiska klimatpolitiken. Detta innebär att europeiska konsumenter betalar två gånger: för de extra kostnaderna för EU:s klimatpolitik och för den dyrare importen. CBAM medför också en hel del extra byråkrati. Det borde vara en självklarhet att avskaffa den, men ändå diskuteras den inte ens. USTR, den amerikanska regeringens utrikeshandelsmyndighet, har faktiskt redan listat CBAM som en av de åtgärder man vill se skrotade, så det är bäst att EU sätter fart med detta.
Dessutom finns det många nya så kallade ”icke-tariffära handelshinder” som EU planerar och som skulle kunna listas för avskaffande i Berlaymont-byggnaden som ett erbjudande för att vinna över Trump. Enligt Europaparlamentarikern Bernd Lange (Tyskland/S&D), ordförande för Europaparlamentets handelsutskott, siktar Trump främst på att avskaffa europeiska regleringar snarare än att sänka tullarna.
”[I den här rapporten] finns det 30 sidor om EU”, sade Lange och hänvisade till en rapport från USA:s handelsrepresentant, som hävdade att detta är ”mer eller mindre en omfattande översikt över vår lagstiftning. Detta är en indikation på att president Trump inte är ute efter tullar.”
Lange, som är socialist, vill inte ens förhandla om detta, men det är kortsiktigt. Många av de regler som irriterar USA har inte ens trätt i kraft ännu. De är också kontroversiella i Europa. Att skrota dessa regler är knappast någon större eftergift. Här talar vi om alla möjliga nya byråkratiska skyldigheter för att göra affärer med EU. Ett exempel är CSDDD, ett nytt lagstiftningspaket som innebär att företag måste undersöka om deras affärspartners i leverantörskedjan respekterar alla typer av sociala och ekologiska standarder.
Ett annat exempel är EU:s nya direktiv om avskogning. Detta väckte så mycket protester från både europeiska handelspartners och europeisk industri att EU i slutet av förra året beslutade att skjuta upp de nya krångliga reglerna med ett år.
Avsikten med reglerna är att säkerställa att inga produkter som orsakar avskogning importeras till EU. Malaysia var det första landet att klaga på detta, eftersom det skulle slå hårt mot landets egen palmoljeindustri. Landet tycker att det är orättvist att konfronteras med den nya, tunga byråkratin, trots att man enligt NGO:er har lyckats minska avskogningen i palmoljesektorn avsevärt. Detta är delvis tack vare den strikta nationella kontrollstandarden, MSPO. En ny version av denna standard kommer att vara ännu strängare än EU:s standard, men EU vägrar ändå att kalla den likvärdig. Detta till skillnad från exempelvis Storbritannien, som delvis som en följd av detta har fått tillgång till det stora handelsavtalet CPTPP.
USTR har listat EUDR tillsammans med CBAM som en av de EU-åtgärder som bör avskaffas, med motiveringen:
”EU:s förordning om en försörjningskedja fri från avskogning (EUDR) syftar till att förbjuda import av sju produkter - däribland nötkreatur, kakao, gummi och trä - om inte exportörerna uppfyller olika betungande efterlevnadskrav, inklusive tillbörlig aktsamhet och geolokaliseringsdata.
EUDR beräknas potentiellt påverka USA:s årliga export av jordbruks- och industriprodukter till ett värde av 8,6 miljarder USD.”
Trumps handelsrådgivare Peter Navarro har betonat att USA verkligen vill att dess handelspartners ska avskaffa icke-tariffära handelshinder. Han sade så här
”Låt oss ta Vietnam. När de kommer till oss och säger att vi ska gå över till nolltullar betyder det ingenting för oss, eftersom det är det icke-tariffära fusket som är viktigt.”
Det verkar osannolikt att EU kommer att ge efter för detta, för tillfället, men det bör man fundera över. I USA har det nyligen höjts ett ramaskri mot den nya lavin av europeiska regleringar som kommer att drabba handeln mellan USA och Europa. Den amerikanska pappersindustrin har bett Trump att tvinga EU att förklara USA som ”avskogningsfritt”. Den republikanske kongressledamoten Andy Barr varnade EU för dess ”regleringsfabrik” i slutet av förra året och konstaterade ”En agenda som sätter Amerika först kommer att leda till ett våldsamt motstånd mot en europeisk union som försöker påtvinga amerikanska företag sina kostsamma och betungande regleringar.”
USA:s handelsminister Howard Lutnick har också hotat med att använda ”handelsinstrument” som vedergällning mot europeiska regleringar som hindrar amerikanska företag.
De europeiska länderna och EU gör bäst i att låta lugna huvuden råda. Ja, Donald Trump ger protektionismen ett rejält uppsving världen över, men vad som är mindre känt är att även EU har spelat en skadlig roll här de senaste åren. Ironiskt nog kan EU nu delvis kompensera för detta, tack vare Trump.
Kommentarer förhandsgranskas inte av Riks och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
