EU:s oändliga strävan efter mer beskattningsbefogenheter

I sommar föreslog Europeiska kommissionen fem nya inkomstkällor för EU:s nya långsiktiga budget (den fleråriga budgetramen, MFF), som ska gälla från 2028 till 2034. Enligt uppgift har EU:s medlemsstater nu redan avfärdat två av de fem förslagen. Särskilt förslagen om en ”företagsresurs för Europa” (CORE) och ”egen resurs från tobaksskatt” (TEDOR) möter starkt motstånd.

CORE, som skulle generera cirka 6,8 miljarder euro per år genom att beskatta företag med en årlig omsättning på över 50 miljoner euro och ett fast driftställe i EU, kritiserades skarpt av den tyska regeringen vid ett EU-rådsmöte förra månaden, eftersom man hävdade att detta skulle äventyra EU-företagens internationella konkurrenskraft och till och med ifrågasatte om skatten var laglig. Euractiv citerar en EU-diplomat som påpekar att ingen var öppen för eller ens positiv till just detta förslag. Det är talande för hur verklighetsfrånvänd Europeiska kommissionens byråkrati har blivit.

Även kommissionens förslag till tobaksskatt TEDOR mötte starkt motstånd, med 14 EU-medlemsstater, däribland Italien, Grekland, Österrike, Sverige, Portugal och Rumänien, som motsatte sig det. De hävdade därmed också att alla nya inkomster på EU-nivå – EU-skatter – bör avlasta de nationella regeringarna från deras bidrag till EU:s budget, snarare än att överföra medel från de nationella budgetarna.

Oroande i detta avseende är att kommissionens föreslagna skattehöjningar också skulle omfatta ”tobaksrelaterade produkter”, även om de inte innehåller någon tobak, som till exempel vapingprodukter. Den nederländske Wopke Hoekstra, som är ansvarig för detta inom Europeiska kommissionen, fortsätter därmed att likställa traditionella tobaksprodukter, som cigaretter, med nya alternativ. På LinkedIn kallar han dessa alternativa produkter ”också extremt skadliga”. Det brittiska hälsoministeriet har dock påpekat att ”de bästa uppskattningarna visar att e-cigaretter är 95 % mindre skadliga för hälsan än vanliga cigaretter”.

Inom vetenskapen finns det alltid okända faktorer, och ingen kommer att hävda att tillsynsmyndigheterna inte bör vara försiktiga, särskilt när det gäller barn, men ska vi tycka att det är normalt att en EU-kommissionär på detta sätt ignorerar den rådande vetenskapliga konsensusen?

Alternativa tillvägagångssätt

Ännu mer beklagligt är att kommissionären aldrig verkar titta på vad som har fungerat för att drastiskt minska rökningen. Snus är ett äldre alternativ till cigaretter. I hela EU har det förbjudits, förutom i Sverige, som fick ett undantag från EU-förbudet på 1990-talet när landet gick med i Europeiska unionen. På så sätt fungerar Sverige som en slags kontrollgrupp. Efter trettio år är resultaten klara, och de är djupt pinsamma för EU:s hälsopolitik. För närvarande har Sverige en av de lägsta rökfrekvenserna i Europa, och landet har också en mycket lägre förekomst av rökrelaterade sjukdomar. På 1960-talet rökte nästan hälften av de svenska männen. Idag rökar endast cirka 5 % av de svenska vuxna, medan det europeiska genomsnittet är 24 %. Jämfört med andra EU-länder har Sverige 44 % färre tobaksrelaterade dödsfall, 41 % lägre lungcancerfrekvens och 38 % färre cancerdödsfall.

Snus var ursprungligen en tobaksprodukt, men idag finns det varianter på marknaden som inte innehåller tobak, utan endast nikotin. Flera EU-medlemsstater har dock förbjudit dem. Att förbjuda ohälsosamma produkter kan säkert fungera för en liten del av befolkningen, men att ge nikotinberoende ett alternativ som undviker exponering för förbränningsprocessen har uppenbarligen fungerat i Sveriges fall. Ändå verkar personer som Hoekstra vara lyckligt ovetande om denna alternativa politiska strategi.

Hoekstras kollega, EU:s hälsokommissionär Olivér Várhelyi, gick ännu längre än nederländaren. Han sa nyligen till ledamöterna i Europaparlamentet att ”nya tobaks- och nikotinprodukter utgör hälsorisker som är jämförbara med traditionella produkter”. Detta i sig tyder på att EU inte borde ha något att säga till om när det gäller hälsopolitiken, förutom att förhindra att den får större beskattningsbefogenheter.

EU:s finansministrar planerar att debattera CORE, TEDOR och andra föreslagna inkomstkällor den 10 oktober. Motståndet kommer sannolikt att förbli starkt, men man bör inte bortse från att EU under årens lopp har fått stort inflytande över beskattningen.

Översyn av EU:s skattepolitik

Tidigare i år efterlyste EU:s medlemsstater ”en grundlig analys av EU:s lagstiftningsram” när det gäller beskattning och uppmanade därmed till ”en översyn av hela EU:s skattelagstiftning”. Initiativet syftar till att förbättra de europeiska ländernas konkurrenskraft, som drabbats hårt av höga energipriser, men också av kostsamma regleringar och en hög skattetryck. Under lång tid var beskattning främst EU-medlemsstaternas behörighet, men detta har definitivt förändrats. EU har stor kontroll över denna viktiga politiska hävstång.

EU-medlemsstaterna förklarade därmed att de vill att Europeiska kommissionen ska ”införa en operativ, pragmatisk och ambitiös handlingsplan” för att genomföra en ”agenda för att rensa upp och förenkla skatterna” i syfte att ”minska rapporterings-, administrations- och efterlevnadsbördan för medlemsstaternas förvaltningar och skattebetalare”.

Som så ofta är den ena sidan av byråkratin inte alltid medveten om vad den andra gör, eftersom EU-regeringarna i april har godkänt införandet av en global minimiskattesats på 15 % för företag i EU. Detta är ganska betydande, eftersom det minskar skattekonkurrensen inom unionen, vilket leder till mindre press på regeringarna att upprätthålla budgetdisciplin, eftersom de inte längre behöver vara lika rädda för att förlora skatteintäkter till företag som väljer medlemsstater med en mer attraktiv bolagsskattesats. I juni meddelade USA:s president Trump att USA skulle dra sig ur detta globala skatteavtal som hade ingåtts på OECD-nivå. Man kan bara undra över varför de europeiska regeringarna skulle fortsätta med detta nu.

Trumps påtryckningar har redan tvingat Europeiska kommissionen att överge planerna på att införa en skatt på digitala företag, som EU också hoppades kunna driva igenom för att få in intäkter till sin långsiktiga budget. Planen går tillbaka mer än ett decennium och som ofta är fallet med dessa förslag från EU-kommissionen kan man vara ganska säker på att den kommer att återkomma på ett eller annat sätt. I grund och botten ignorerar kommissionen därmed helt enkelt bevisen för att sådana skatter på digitala tjänster oftast slutar med att faktureras små säljare som höjer priserna för lokala konsumenter.

För närvarande skadar en specifik EU-skatteordning verkligen den europeiska industrins konkurrenskraft. Den nuvarande kostnaden för EU:s utsläppshandelssystem (ETS), en de facto EU-klimatskatt, för naturgaspriset i EU är ungefär dubbelt så hög som det totala naturgaspriset i USA, som bara är ungefär 1/5 av EU:s naturgaspris. Med andra ord, även om EU och dess medlemsstater skulle kunna satsa på kärnkraft, gasutvinning i Nederländerna och Italien och skiffergas i Polen och Tyskland, är detta långsiktiga åtgärder. Att helt enkelt avskaffa EU:s klimatskattesystem skulle redan vara till stor hjälp för EU:s industri. Ändå överväger ingen seriös EU-politiker ens detta. Även de som bryr sig om koldioxidutsläpp bör inse att i USA, där det inte finns någon sådan klimatskatt, har koldioxidutsläppen minskat mer kraftigt i procent sedan 2005, när EU ETS infördes.

Ineos, ett av Europas största kemiföretag, varnade i år för att ”den europeiska kemisektorn är på väg att utrotas”, men få verkar bry sig om detta.

I stället för att fokusera på djupgående snedvridningar som ETS-klimatbeskattningen, koncentrerar sig Europeiska kommissionen på att skaffa sig ännu mer beskattningsbefogenheter. Återigen har EU:s hälsokommissionär Olivér Várhelyi gjort klart att hans institution kommer att fortsätta att verka för att få mer beskattningsbefogenheter på andra områden. Förra månaden signalerade han sin öppenhet för ett skattesystem på produkter med högt innehåll av socker, fett och salt för att bidra till finansieringen av folkhälsan under ett möte med Europaparlamentets hälsoutskott. Han föreslog till och med att hans institutions utgiftsprogram ”EU4Health” skulle vara mottagare av pengarna.

Är Europeiska kommissionen ett hopplöst fall?

Pieter Cleppe