Prenumerera
Jag ser dem i demonstrationstågen: kvinnor i min egen ålder – grånade 68:or – som en gång bröt sig loss ur patriarkatet. De som kastade behåar, krävde jämställdhet och njöt frukterna av kvinnokampens seger.
Nu marscherar de igen. Men den här gången under flaggor som symboliserar det raka motsatsen till kvinnofrid och frihet.
De går sida vid sida med män som hyllar Hamas – en terrorrörelse som fängslar, misshandlar och kontrollerar palestinska kvinnor.
Hur är det möjligt?
Hur kan svenska kvinnor, fostrade i ett av världens mest jämställda länder, ställa sig på samma sida som kvinnoförtryckarna?
Under Vietnamrörelsen kokade kvinnorna kaffe åt männen. De organiserade, skrev flygblad, men fick aldrig tala. När de till slut tröttnade föddes kvinnorörelsen.
Femtio år senare går deras döttrar – och ibland de själva – i nya tåg. Men nu ropar de inte längre efter kvinnofrihet. De ropar efter “Palestinas befrielse” utan att se att palestinska kvinnor är fångar i sitt eget samhälle.
Det är ett historiskt svek. De har förväxlat solidaritet med underkastelse. Den feministiska logiken har kollapsat
De svenska kvinnor som stödjer Hamas borde skämmas. Hade de haft kvinnokunskap skulle de ropa:
“Befria de palestinska kvinnorna från Hamas – så att de kan skydda sina barn!”
Men i stället tiger de. De tiger om hedersvåldet, slöjtvånget och kvinnoförtrycket i Gaza. De tiger när Hamas våldtar israeliska kvinnor, och de tiger när palestinska kvinnor stenas till döds. Den moderna svenska feminismen har slutat handla om kvinnor. Den handlar om att passa in. Att vara “på rätt sida”.
Precis som på 1970-talet kommer rörelsen att spricka.
För under de vackra parollerna döljer sig samma gamla könsmaktsordning: männen som talar, kvinnorna som lyder. Men den här gången handlar det inte om Vietnam. Det handlar om Gaza – och om svenska kvinnor som gått vilse i sin egen historia. De som en gång kämpade mot patriarkatet har nu tagit patriarkatet i handen.
Eller som Madeleine Albright, den första kvinnliga utrikesministern i USA, en gång sa:
”There is a special place in hell for women who don’t help other women.”
Undrar hur många platser som är reserverad nu?
Kommentarer förhandsgranskas inte av Riks och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
