Prenumerera
Nyheten slog ner som en bomb i Göteborgs‑Posten (30/1). Genom läckor från anställda framkom att Migrationsverket vid årets början hållit interna genomgångar om hur ärenden med IS‑kopplade asylsökande ska hanteras. Instruktörerna förordade att personer med anknytning till terrororganisationen i Syrien har en ”välgrundad fruktan för förföljelse”.
Så har aldrig varit fallet innan, antar jag, för då hade instruktionerna inte behövts. Frågan blir därför vilken “rätt” lutar man sig mot och varför får de sådan tyngd?
Riktlinjerna kommer från EU:s asylmyndighet EUAA, som i sin tur lutar sig på internationell rätt. Grundprincipen är att människor har rätt att söka asyl och få sin sak prövad rättssäkert. Och även om ansökan avslås får de inte skickas tillbaka om det finns risk för våld eller allvarligt lidande. Här avser internationell rätt först och främst EKMR.
Det är såklart inte en dålig sak. inte förrens det riktas särkilt mot IS-anhängare. Genom att ta upp dem särskilt i sitt material insinueras det att de tidigare inte beviljats asyl men nu borde få.
Enligt EUAA rör det sig om omkring 9 000 manliga IS‑misstänkta och 42 500 familjemedlemmar. Alla kommer inte till Sverige, men varje enskilt fall är ett säkerhetsproblem. Och det är inte första gången vi står inför detta. Enligt Säkerhetspolisen reste omkring 300 personer från Sverige till IS mellan 2012 och 2016. Av dem återvände 150. Flera har begått grova brott här hemma. Andra har deltagit i desinformationskampanjer som “LVU-kampanjen”.
Likt pojken med guldbyxorna kan man trycka ner handen i arkivet och få upp ett namn som bara ställt till problem. De borde inte få vara här, oavsett vad någon lagen säger.
Visst, EUAA:s bedömningar är inte formellt bindande. Men tror någon på allvar att Migrationsverkets handläggare kommer avvika från dem?
Myndigheten är redan känd för korruption, där uppehållstillstånd beviljats i utbyte mot pengar. Regelbundet avslöjas också bristfälliga utredningar och bakgrundskontroller hos sökande. Det kan heller inte vara en slump att tidigare Generaldirektören för Migrationsverket, Mikael Ribbenvik, idag sitter som vice VD för EUAA.
Men dålig myndighetsutövning är en sak. Riktlinjer en annan. Dessa är i detta sammanhang små problem.
Det stora problemet stavas överstatliga organisationer och internationell rätt.
Hade vi inte ratificerad EKMR hade vi mer eller mindre kunnat bortse från dessa regler.
Likaså hade det varit lättare att utvisa kriminella, vilket idag sker i häpnadsväckande låg utsträckning. Den är också ett skäl till varför vissa får rätt till asyl här, även om det inte ligger i Sveriges intressen.
Det är dags att svensk offentlig debatt vaknar. Precis som i andra europeiska länder måste vi diskutera om Europakonventionen fortfarande fyller en funktion – eller om den har spelat ut sin roll. För många av dagens problem är den inte bara irrelevant. Den står i vägen.
Som Ungsvenskarnas Denice Westerberg och Dexter Krokstedt skrev i Dagens Juridik (14/11): ”När internationella överenskommelser som Europakonventionen begränsar den svenska folkviljan, då hotas svenskarnas grundläggande rättigheter på riktigt.” Om Sverige ska få ordning på sin migrationspolitik – och EKMR står i vägen – då måste den omförhandlas, åsidosättas eller ersättas.
Svenskars rättigheter måste sättas i första rummet. Det handlar ytterst om rätten att slippa dela land med personer som deltagit i eller stöttat islamistisk terrorism. Det handlar om säkerhet, om demokrati och om statens ansvar gentemot sina egna medborgare.
Och inga dammiga dokument eller avlägsna institutioner förändrar den grundläggande principen.
Som man sa för 81 år sedan: Aldrig igen.
Kommentarer förhandsgranskas inte av Riks och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
