Markus Johansson-Martis: Centerpartiet för de Thandlösa

Centerpartiet är Sveriges enda "Linkedin-parti", skrev Viktor Bart-Kron för Expressen. Uteslutningsmetoden talar för hans tes om tandlöshet.

För liberala är de inte. Inte heller en del av borgerliga Tidö-samarbetet eller det rödgröna blocket, enligt egen utsago. Vet de själva vem de egentligen vill attrahera?

Oaktat deras egna uttalanden (och dagdrömmar) om en bred mitten, om någon skulle hävda motsatsen, stödjer Centern i praktiken inget regeringsalternativ annat än det som inkluderar Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Inget har förändrats under de senaste åren med andra ord, trots partiledare som kommit och gått. 

Man kan tro att fyra partiledare på tre år skulle ha lett till några seriösa, interna strategiska diskussioner. I själva verket tycks allt handla om repetitioner och copywriting, precis som på Linkedin. Faktum är att Centern mest liknar en gammal vinylskiva, som fastnat i en repa och spelar om samma spår. 

På presskonferensen om det nya partiledarvalet svarade man att det kändes bra med proceduren. Det skulle bli en "springande start", i samma färdriktning som under Anna-Karin Hatts ledning. Alltså samma som innan dess också. 

Det påminner mig om SVT-serien "Herr Talman", där ingen visste vem Muharrem Demirok var, inte ens hans fru. Samma okända känsla finns kvar nu när Hatt blivit Thand.

Vad sticker ut? Har något förändrats?

När partier byter ledare brukar medlemmarna vilja ha förändring, någon som kan ge nytt liv åt centerpartismen och stå för en tydlig auktoritet. Men efter tre turbulenta år söker Centern fortfarande trygghet i rutinen och faller tillbaka på det mest byråkratiska: proceduren.

Sociologen Max Weber talade om tre sätt som ledare har auktoritet: 

Dels finns traditionell auktoritet, vilket betyder ungefär att X ska leda för att det alltid varit så. Som att kungar var kungar och biskopar var biskopar, därmellan bekräftade de varandras auktoriteter. Eller som Hästväljande sossar och Sverige, oaktat hur mycket de förstört landet.

Därjämte fann Weber karismatisk auktoritet, vilket grundar sig i en personlig utstrålning hos en enskild person och dennes ambitioner. Lite som Trump i USA hos MAGA-basen. Eller som centristiske liberala valvinnaren i Nederländerna Rob Jetten, 38, som vill trumfera över havet och bygga 10 (!) nya städer. 

Till sist återstår legal-rationell auktoritet. Den lutar sig mot proceduren. Viss ordning gäller för att det är så det ser ut just nu. Här befinner sig Centern.

Deras existensberättigande finns inte längre i sina “borgerliga” traditionella allianser. De har heller inte egna unika idéer, inte ens socialliberalism, som kan särskilja dem. Tämligen okarismatiskt.

Vad de har är proceduren. Se igen: fyra partiledare på tre år.

Metodiska och opersonliga procedurer är deras specialitet. Lite som Linkedin-inlägg brukar vara. Men den är förlegad i en tid då AI gör liknande jobb snabbare och bättre. Kanske är det därför de aktivt vill bromsa teknologisk utveckling med EU-regler?

Skämt åsido, Centern är flosklernas parti, elevrådsordförandenas klyshparti och framför allt irrelevanspartiet. Inget är djupare än så. De är raka motsatsen till populister, som åtminstone bryr sig om vad väljarna vill ha. Centerpartiets ledning bryr sig snarare om att säkra egen karriär och skapa fina inlägg, för att kunna bli lobbyister och näringslivstoppar efter politiken.

Sammanfattningsvis, med Elisabeth Thand Ringqvist som ny partiledare, tycks Centern gå en Thandlös framtid till mötes. Precis som innan hon tillträder och sannolikt efter att hon avgår.

Markus Johansson-Martis, konservativ debattör, jurist och visiting fellow på Danube Institute