Prenumerera
Den första september ska den nya lagstiftningen på plats som spås leda till sex gånger fler utvisningar av kriminella om året, alltså runt 5000 personer. Men den senaste praxis från HD vittnar inte bara om att ambitionerna riskerar att bli vingklippta utan också om en djup arrogans mot lagstiftaren från Högsta domstolens håll.
Det handlar om HD:s senaste dom (B 2849-24) från 7/5 som nu kommer att vara vägledande för alla framtida prövningar av skäl till utvisningar av kriminella utlänningar framöver. Detta är den andra gången inom loppet av ett år som de lämnar praxis på området, så det märks att de vill sätta sin egen prägel på frågan.
Målet rör en 34-årig irakisk medborgare som döms för mordförsök efter att ha knivhuggit ett offer i hjärtat. Av underinstanserna dömdes han till 14 års fängelse och utvisning. Högsta domstolen river upp utvisningsbeslutet och sänker straffet till 12 år.
Domen är skandalös i sig. Men det allvarliga är vilka konsekvenser den kan få för regeringens rättspolitiska agenda.
Den, i allmänhetens ögon, mycket uppseendeväckande domens motivering vilar på två ben. Dels hävdar HD att det inte föreligger någon återfallsrisk, trots att mannen tidigare har dömts för narkotikabrott, misshandel och hot mot tjänsteman. Dels bedömer domstolen att han har "stark anknytning till Sverige” för att han är till övervägande del uppvuxen och har sin närmaste släkt här. Att han periodvis varit arbetslös, saknat egen bostad och aldrig lyckats förvärva medborgarskap ur Sveriges tidigare flingpakets-lagstiftning spelade ingen roll.
Som av en händelse adresseras alla justeringar som regeringens nya lagändringar skulle ta fasta på om fyra månader. Av allt att döma har de velat föregå regeringens nya lagstiftning genom att komma med tolkningar av aktuella bestämmelser som inte revideras av regeringens kommande ändringar.
Flera gånger hänvisar HD i domskälen till förarbeten som medföljde 2022 års lagändringar. Årets nya bestämmelser är i relation till tidigare ändringar mer lika än olika.
Till det som är nytt kan nämnas att nuvarande lagstiftning kräver att brottet resulterar i minst två års fängelse. Det sänks nu till alla brott med strängare påföljd än böter (Prop 2025/26:235 s. 21). Vidare ska återfallsrisken bedömas utifrån helheten i gärningsmannens brottslighet, inte enbart huruvida ett nytt brott är likartat med det gamla. Ett antagande om återfallsrisk kan vara befogat även utan dokumenterade tidigare lagföringar.
Det är förstås välkomna finslipningar. Men samtidigt bör det inte undanhållas att det redan i 2022 års lagändringar slogs fast att utgångspunkten vid allvarliga vålds- och sexualbrott ska vara utvisning, om inte synnerliga skäl talar däremot. Helt oberoende av eventuell återfallsrisk.
I propositionen gör regeringen det tydligt att Sverige ska lägga sig på en minimal nivå av skydd för kriminella utlänningar mot utvisningar enligt internationella åtaganden (ex Europakonventionen). Det är i sig ganska så högt men ett ämne som får avhandlas vid annat tillfälle.
Ett hinder däremot finns dock i att tidöregeringens ändringar fortsatt beaktar “kvalificerade krav” för utvisning i vissa fall och innebär högre trösklar för att utvisningar kan meddelas. Till denna grupp hör exempelvis barn, flyktingar och även denna Irakier sedan han kom till Sverige som mycket liten.
Regeringen skriver i propositionen att de kvalificerade kraven ska tas bort ur ordalydelsen i lagen, men menar att innebörden inte ska ändras. Detta beaktande måste fortsatt ske i anknytningsbedömningen (s.34). Fortsatt gäller därför samma prövning för dessa mer, enligt lagen, “skyddsvärda fall”.
Det kommer i sin tur innebära att domstolen fortsatt har fritt spelrum att fatta “helhetsbedömningar” i varje enskilt fall, vilket innebär något i stil med “ni vet bäst, kör på det som ni tror fungerar”.
Med detta domslut har HD också krattat manegen. Lek med ord om vad en återfallsrisk faktiskt betyder, kraftigt urvattnade av vad etablering eller anknytning till landet innebär. Man måste nog vara jurist för att inte begripa att flerfaldig brottslighet och periodvis instabilt familjeliv talar för svag anknytning. Också för att tycka att flerfaldighet i brott och mordförsök inte är skäl nog att utvisa en icke-medborgare.
Men som sagt, så resonerar inte HD. Och här hänger regeringens drastiska reformagenda och rubriksättande förhoppningar om utvisningar på en skör tråd.
Hade vi haft en skicklig journalistkår, hade regeringsföreträdare troligtvis fått frågor också på ämnet i ljuset av domen. Som de i värsta fall inte riktigt hade kunnat svara på.
Väljarna röstade 2022 för ett paradigmskifte och regeringen har utlovat en sexfaldig ökning av antalet utvisningar till följd av brott. Nu finns dock en viss risk att ambitionerna går i kras.
Det beror inte på en enskild formulering som kan rättas till, utan på att propositionen i grunden lämnar kvar det som är problemet: domstolarnas fria hand att göra helhetsbedömningar, utan pekpinnar och exemplifieringar och, desto svårare att ändra, Europakonventionen.
Tills dessa förhållanden har ändrats kommer rättsväsendet fortsätta kunna producera domar som denna. Om något är det ett mycket fräckt långfinger som Högsta domstolen skickar till justitieminister Strömmer och resten av regeringen.
Kommentarer förhandsgranskas inte av Riks och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
