

Den 26 november släppte Utbetalningsmyndigheten en rapport som visar att minst 40 miljoner kronor i bidrag under 2024 betalats ut till personer som inte har rätt att vistas i Sverige. Utan myndighetens nyinrättade kontroller hade systemfelen inte upptäckts.
Egentligen var det värre än så. Det verkliga beloppet är större, men myndighetens dataanalys kunde inte fastställa hur mycket. Kontrollen skedde genom att samköra uppgifter från Skatteverket och Migrationsverket med utbetalningar från Försäkringskassan, a‑kassorna, Arbetsförmedlingen och Pensionsmyndigheten. Även gränspolisen har vittnat om att personer som ska utvisas samtidigt har mottagit välfärdsersättningar.
Resultatet är förödande: 17 miljoner till 300 personer via a‑kassorna, 9 miljoner i aktivitetsstöd, 8 miljoner i barnbidrag och föräldrapenning.
Alla dessa miljoner till människor som inte ens hade rätt att vistas i landet. Så här låter det från ett system som inte bara gör fel i marginalen, utan är trasigt.
Riksrevisionen visade redan 2020 att statliga myndigheter betalat ut 313 miljoner och kommunerna 122 miljoner till personer vars tillstånd löpt ut. Ändå har läckorna fortsatt år efter år, medan politiker och myndigheter blundat.
Ingen kan heller ha glömt Chang Fricks avslöjande om Iraks försvarsminister och hans fru som fick bidrag från Försäkringskassan. Det var 2019 – men sedan dess har lite hänt, mätt i effekt.
Det gör en förundrad, på ett sätt. Inte att fel kan uppkomma, utan över svenskens logik. Vi har fortfarande ett otroligt högt förtroende för systemen.
"In Sweden we have a system." Samma aktörer som under alla år varit med och skapat problemen måste få förtroendet (igen) att lösa dem. Något som aldrig skulle ske i vardagen hemma hos någon av oss. En inhyrd hantverkare skulle inte reparera det han själv förstört. Inte heller skulle en barnvakt få vakta någons barn igen efter misskötsel. Men i politiken låter vi dem göra det.
Sanningen är obekväm och ger oss inte heller enkla svar. Vårt politiska system bygger på att ett parti ska ha järngrepp över förvaltningen. Idag råder istället en distans mellan regering och tjänstemän. Politiker kan bytas ut, men inte tjänstemännen som kontrollerar utbetalningarna. De är experter…
Visa mig gärna vilka tjänstemän som har utkrävts ansvar för dessa miljoner. Eller om någon visselblåsare varnat – och vad gjordes då? Utbetalningsmyndighetens generaldirektör säger nu att kontrollerna ska permanentas. Det är bra, men varför först nu? Samma problem har existerat under alla år.
Så vi står här, återigen på ruta ett eller två.
Hela skandalen förkroppsligar egentligen Sverige anno 2025. Alla har misslyckats, ingen tar ansvar. Under tiden fortsätter skattebetalarna betala för ett system som gynnar illegala invandrare. Ja, det tar tid att laga ett system med lika många hål som en schweizerost, men var ser vi tecken på att systemfelen kommer sluta upprepa sig?
Kommentarer förhandsgranskas inte av Riks och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.