Markus Johansson-Martis: Kan vi lita på att vandelslagen fungerar?

Tisdagen den 24 mars 2026 höll Tidölaget en presskonferens som blåste upp till storm i det svenska vattenglaset. Opinionsbildare kastade sig över tangentborden för att förklara varför förslaget var antingen fullständigt nödvändigt eller fullständigt katastrofalt. Frågan om att sköta sig blev ännu en höger–vänsterstrid.

Men medan kulturkrigarna tjafsar är jag mer oroad över något annat: kommer det här ens få genomslag?

Vem och vad omfattas?

Regeringen föreslår vandelskrav som kan leda till återkallat uppehållstillstånd vid skulder, svartjobb, bidragsfusk och bristande regelefterlevnad. SD:s Ludvig Aspling har sagt att även palestinademonstranter kan omfattas. Konventionsflyktingar undantas helt

På pappret låter det resolut. “You can just do things.” Äntligen ska Sverige ta itu med människor som inte behandlar sitt värdland med respekt.

Som väntat blev liberaler och socialister vansinniga. De menar att förslaget är “rättsosäkert” och godtyckligt eftersom regeringen avstår från att definiera vandel i detalj. DN:s Lisa Magnusson kallar det en “gummiparagraf”.

Men bara för att kritikerna är hysteriska betyder det inte att regeringen automatiskt har träffat rätt. Det finns reella procedurella orosmoln i sammanhanget.

Vandelsprövningen ska göras av Migrationsverket, både vid ansökan om uppehållstillstånd och vid förnyelse . Kraven ska gälla hela vistelsen i Sverige. Tidigare beteenden kan alltså beaktas innan nya lagen är på plats.

För den som får ett negativt besked om att deras tillstånd att vistas i Sverige ska upphöra kommer att ha möjlighet att överklaga till domstol.

Orosmoln 1: Migrationsverket

Det är Migrationsverket som ska hantera dessa ärenden. Samma myndighet som återkommande kritiserats för att använda sig av handläggare som agerar godtyckligt i sina prövningar och enligt preferenser som följer deras klan- och religiösa bakgrund. I samma riktning påtalade Riksrevisionen senast 2025 att det föreligger bristande rutiner för korrekt beslutsfattande på myndigheten.

I detta sammanhang rimmar det mer troligt att tolkningar av underlag och tillämpande av lagar faller i en riktning som är positivt för den enskilde snarare än syftet med vandelslagstiftningen. Alltså i motsats till regeringens vilja.

Orosmoln 2: Migrationsdomstolarna

Om nu besluten kommer kunna överklagas, vilket i sig är rimligt ur rättssäkerhetståndpunkt, ska ärendet prövas i Migrationsdomstolen. Det torde röra sig om så gott som alla ärenden där den enskilde möter ett negativt beslut.

Då kan man fundera på vilka jurister som söker sig till en migrationsdomstol och en domarbana där? Gissningsvis, på samma sätt som klimatalarmister söker sig till klimatrelaterade offentliga tjänster, torde samma tendens förekomma i specialdomstolen.

Något som också riskera påverka den nya lagstiftningens genomslag, sedan uttolkande av förutsättningarna i det enskilda ärenden faller i händerna på dels myndigheten som gör utredningen och dels den nischade domarkåren på specialdomstolen.

Orosmoln 3: Europakonventionen och anknytning

Undertecknad har tidigare diskuterat hur svenska allmänna domstolar tycks ha svårigheter att utvisa kriminella utlänningar, trots regeländringar från politiken. Faktum är att de proportionerligt sett till andelen utlänningar av befolkningen och mängden brottslighet i samhället, tills nu, ser ut att gå neråt.

Inte ensamt men till stor del kan det tillskrivas rättsutvecklingen under Europadomstolen som uttolkar hur Europakonventionen ska tolkas. De senaste 20 åren har skydden mot utvisningar till länder där individen riskerar hälsa och liv utvidgats från att nästan enbart gälla vid risk för tortyr eller dödsstraff till också medicinbehov, funktionshinder och familjeankytningar.

Därtill framgår det av lagrådsremissen som Tidöregering tagit fram att i varje enskild ärende ska en återkallelse av uppehållstillstånd föregås av ett beaktande av “enskildes anknytning till landet” och andra särskilda skäl som talar emot en återkallelse.

Formuleringen väcker frågor.

• Vad händer med ensamkommande som kom hit som tonåringar under migrationskrisen och begått flera, men ringa, brott?

• Vad händer med en bidragsfuskande sjubarnsfamilj?

• Vad händer med hotfulla palestinademonstranter vars hemländer förvandlats till grus?

Det är inte svårt att se hur anknytning till Sverige, genom egen uppväxt här eller genom barnens, kommer att väga tungt i domstol. För att inte tala om hos Migrationsverket.

Intentionen är god

Undertecknad radar upp allt detta inte för att kritisera Tidöpartiernas intention, utan tvärtom för att varna för riskerna med lagens nuvarande utformning. Inte heller bör någon förvänta sig att ett paradigmskifte kan bli av genom att bara ändra lagboken. I praktiken ligger rätten hos dem som tillämpar lagstiftningen.

Det kräver en mer sofistikerad plan som jag hoppas Tidölaget har.