Krönika: Det finns en grundläggande skillnad mellan erövrare och nybyggare

Det är också skillnad mellan kulturer – vissa är i grunden goda, medan andra uppvisar tendenser till ondska i sina ideologiska uttryck. Den europeiska bosättningen formade till slut USA, grundad på en västerländsk, kristen kulturtradition. Den muslimska expansionen har dock ofta spridits genom erövring av redan existerande civilisationer – ofta med mer avancerade och högtstående samhällssystem – vilket i många fall resulterat i tyranni, korruption, underkastelse och utplåning av dessa kulturer.

Sveriges samtida migrationspolitik har attraherat människor från MENA-länder och andra delar av den islamiska diasporan – grupper som snarare kan beskrivas som erövrare än integrerade nybyggare. Denna missriktade strategi har i stor utsträckning drivits av Sveriges vänster och socialliberala elit, vilket i dag har lett till ökande samhällskonflikter – och riskerar att skapa ännu större motsättningar i framtiden.

Socialetisk kolonialism istället för alternativa och rimliga lösningar

Sveriges låga fertilitet och befolkningstillväxt innebär att befolkningen krymper samtidigt som den åldras. Detta skapar betydande ekonomiska utmaningar och ökad risk för avfolkning – särskilt i glesbygden. Detta har sin förklaring men som åtgärd har den politiska eliten i Sverige valt att satsa på massmigration från kulturer som i många fall är främmande för, och till och med fientliga mot, västerländska värderingar. Denna situation hade kunnat hanteras betydligt bättre än vad den så kallade "naiva" politikereliten gjort.

Genom asylmigration har man försökt tillgodose behovet av arbetskraft. Genom arbetskraftsinvandring har man öppnat vägen för alternativ till asyl. Man har således lockat migranter med låg utbildningsnivå och högre födelsetal. Man har också importerat billig arbetskraft för låglöneyrken. Resultatet har blivit hög arbetslöshet bland asylmigranter och kulturellt utanförskap och ökad kriminalitet i vissa områden. Polisen har identifierat klanstrukturer som utnyttjar migrationssystemet för att etablera sin egen form av islamisk och parallell maktkultur i Sverige.

De negativa effekterna av denna typ av migration omfattar bland annat låg läs- och skrivförmåga, långvarig arbetslöshet och ett ökat beroende av välfärdssystemet. När dessa grupper åldras blir de i större utsträckning beroende av välfärden än den inhemska befolkningen, vilket bidrar till en ytterligare belastning snarare än en positiv demografisk utveckling. Migrationen till Sverige har således inte varit dynamisk utan politiker har systematisk attraherat grupper som både i ett kortsiktigt som i långsiktigt perspektiv varit ogynnsamt.

Effekten av denna socialistiska kolonialism

Den kulturella och ideologiska klyftan mellan infödda svenskar och migranter från MENA-länder är i många fall oöverstiglig. Den bottnar i vad som kan beskrivas som en socialetisk kolonialism från vänstern, där två kulturer som inte delar grundläggande värderingar förväntas samexistera. Förr bedrevs konflikten mellan väst och den islamiska imperialismen vid nationsgränser – idag har den, genom socialistisk och socialliberal politik, flyttats in i Sverige. Ett tydligt exempel på detta är det växande antalet moskéer, där ofta icke västlig kulturideal, antisemitism och politisk islam ofta frodas, detta sker dessutom med hjälp av offentliga medel.

Historisk har effekterna av migrationen i Sverige varierat beroende på ursprung, antalet migranter och tidsepok. Tidigare invandring från närliggande europeiska länder hade generellt en positiv inverkan på samhället och ekonomin, utan större motsättningar. Den senare vågen av migration från MENA-länder har däremot haft övervägande negativa konsekvenser – i form av ökad islamisering, säkerhetshot, belastning på välfärden, låg utbildningsnivå, kulturellt utanförskap och en demografisk förändring som upplevs som destabiliserande. I vissa fall kan det beskrivas som en form av ideologisk erövring, där tillit, arbetsmoral och lojalitet mot väst undergrävs.

Många individer från muslimska diasporan härstammar från samhällen där reaktionär politisk islam dominerar, utbildningsnivån är låg, och där kvinnor diskrimineras både juridiskt och kulturellt. Dessa krafter betraktar ofta västvärlden som ett hot mot islamisk enhet. Det är ett historiskt ironiskt faktum att dessa idéer nu får fäste i västvärlden – en utveckling som för vissa ses som en strategisk möjlighet till ideologisk infiltration som möjliggörs av makteliten i Sverige.

Den pågående befolkningsförändringen, med migration som instrument, har onekligen och i praktiken använts för att främja en vänsterdriven, socialistisk kolonialism – samtidigt som den gynnat stora kapitalägares ekonomiska intressen. Den tysta majoriteten har kapitulerat för maktelitens ”befolkningsfrämjande” åtgärd i rädsla att bli stämplad som rasister. Det finns få nationer i världen som gav upp sin kulturell särat utan motstånd. I dag ser vi hur den rödgröna eliten, i samspel med islamistiska krafter, driver ett nytt slags självskadebeteende – denna gång i form av en "grön industriomställning" som gör Sverige beroende av auktoritära regimer som kommunistkina och den ryska tyrannen.

Nima Rostami, advokat och debattör