
Av 748 personer, de flesta verksamma inom media och kultur, som den 11 augusti hade signerat var ungefär 478 kvinnor och 245 män (27 var anonyma). Det var alltså nästan dubbelt så många kvinnor som män som i uppropet skuldbelade mediesverige för att genom sin bristande rapportering legitimera ett påstått folkmord. Varför ser det ut så?
Att kvinnor är överrepresenterade i demonstrationer för Hamas i västvärlden är välkänt från bland annat USA. Jag studerade själv på Georgetown University i Washington DC den 7 oktober 2023 och såg hur lejonparten av demonstranterna var kvinnor.
Orsakerna till detta är flera. Det är fler kvinnor än män som studerar på universitet, särskilt inom samhällsvetenskaperna, så det finns fler kvinnliga kandidater att välja bland när man ska rekrytera inom branschen. De politiska initiativen att premiera kvinnor på arbetsmarknaden har säkert bidragit.
Det kan finnas andra orsaker också. Män som grupp tenderar att vara mer riskbenägna medan kvinnor tenderar att vara mer riskundvikande. I en rapport från Försvarshögskolan från 2017 visade Magnus Ranstorp och Linus Gustafsson att mellan år 2012 och 2013 var ungefär 75 procent av svenska IS-resenärer män (även siffran sjönk till 60 procent för 2014-15). Män tycks göra slag i saken av sin radikalisering (med de risker som följer att resa till ett konfliktområde), medan kvinnor tenderar att uttrycka det verbalt (med den säkerhet som följer att göra det på avstånd).
Undantag finns – både Magda Gad och SR:s Cecilia Uddén, två av uppropets mest välkända namn, har lång erfarenhet från slagfältet.
Det finns en annan viktig skillnad. En forskningsrapport från 2019; Ideological differences in the expanse of the moral circle, publicerad i Nature visade att ideologiskt liberala människor i större utsträckning kände större omsorg för företeelser långt bort, medan konservativa kände större omsorg för företeelser i sin närhet.
I Sverige tenderar kvinnor att rösta mer åt vänster och män mer åt höger och mönstret är särskilt tydligt bland journalister. Uppropets kvinnodominans skulle delvis också kunna förklaras med att kvinnor är mer benägna än män att rikta moralisk uppmärksamhet på konflikter långt bort än samhällsproblem på hemmaplan.
Konsekvenserna av en ideologiskt vinklad journalistkår är väldebatterade i Sverige och en av orsakerna till att förtroendet sjunker för nyhetsjournalistiken. Varför uttrycks inte samma bestörtning för svältkatastrofer i Jemen, Etiopien, och Sydsudan, eller varför inte nämna de 50 individer som Hamas fortfarande håller som gisslan.
Antisemitismen inom den mediala Palestinavänstern bidrar men det är också förenat med sociala risker att kontextualisera kriget i Gaza genom att peka på andra konflikter. Att bryta mot konsensus är kvinnor som grupp inte lika benägna som män att göra.
Den partipolitiska klyftan mellan män och kvinnor, särskilt bland yngre, får andra konsekvenser. Problemen som den kvinnodominerade journalistiken med tillhörande moralfilosofiska ramverk innebär att de nyheter som uppmärksammas inte alltid upplevs som lika angelägna för de unga konservativa männen.
Verkligheten som de i Sverige lever i får på nyhetsredaktionerna stå åt sidan för moraliska prioriteringar på bortaplan. Man känner sig inte hemma i journalistikens värld så unga män som skulle kunna ha blivit utmärkta journalister, skribenter eller kulturarbetare söker sig till platser som bättre speglar egna erfarenheter och funderingar, till exempel till internet.
När Elon Musk tog över X upplevde många att plattformen tog en tydlig högergir. Det stämmer, men delvis för att man plötsligt blev tillåten att lyfta problem på hemmaplan (med varierande vältalighet) som frågan om massinvandring, som tidigare hade ansetts som högerextremt.
För i en medial kultur där kvinnors röster premieras är incitamenten små för män att säga ifrån. I en feminiserad svensk skola får unga män lära sig att medhåll är bättre än mod. Man gör sig allierad med den kvinnliga majoritetskulturen där medhåll är riskfritt. I den vänsterliberala moraldominansen på nyhetsredaktionerna i landet, vars legitimitet journalistuppropet hoppas kunna bekräfta, kan media- och kulturarbetare öppet lyfta en islamistisk terrororganisations berättelse om verkligheten utan större mothugg.
Men det är de som prioriterar samhällsproblemen på hemmaplan som får ta konsekvenserna.
Henrik Schildt är fri skribent och verksam i USA.
Kommentarer förhandsgranskas inte av Riks och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.