Prenumerera
Riksdagen har talat. Eller snarare – sju partier har bestämt att folket inte ens ska få yttra sig. När Sverigedemokraterna kräver folkomröstning om grundlagsändringen svarar den politiska eliten reflexmässigt: det där är för svårt för vanligt folk.
Vi som står utanför den intellektuella villfarelsens avgrund minns George Orwells ord: “There are some ideas so absurd that only an intellectual could believe them”.
Den pågående reformen är enkel: spärra grundlagsändringar med två tredjedelars majoritet vid omröstningar i riksdagen, istället för enkel majoritet. Spärren med två omröstningar och ett val emellan duger inte längre. Plötsligt ska Sverige skyddas mot väljarnas nycker, som om demokratin hittills varit "farlig för lättflytande".
Sedan partierna i Riksdagens kammare uppenbarligen är oense om saken huruvida ändringen skulle vara av godo, ville SD kalla till folkomröstning. Detta röstade alla andra nej till, såklart av olika skäl.
I fallet för vissa partier gäller nog vad Orwell tänkte. De förstår nog inte bättre.
Mats Green uttalade borgligt blåögt om teoretiska risker för “hot mot svensk demokrati”: “Vi ska inte göra misstagen att tro att vi i Sverige är och kommer att vara immuna mot sådana tendenser. Även vi kan drabbas”, när han lyfter fram att demokratier utmanas runt om i världen.
Menar han då Danmark, Irland, Schweiz och Baltstaterna? De har alla gemensamt att de kräver obligatoriska folkomröstningar innan grundlagsändringar. Lider de alla under ett förtryck av “populistiska experiment”, enligt Green?
Såklart inte.
Sanningen hittar vi istället hos Socialdemokraternas gruppledare Lena Hallengren. Hon uttalade i plenumsalen att: “Att regeringssidans största parti sätter sig på tvären mot att stärka de strukturer som bär vår demokrati är inget annat än djupt beklagligt.”
Som regeln lyder: varje gång en socialdemokrat varnar om hot mot “demokratin” så byt ut ordet mot socialdemokratin så förstår vi vad de egentligen menar.
Av olika anledningar vill sjuklövern inte veta vad folket tycker om grundlagsändringen, för då skulle de behöva oroa sig för resultatet. Så paradoxalt nog skyddar de demokratin (läs: socialdemokratin) genom att inte låta folkviljan komma till tals.
Inte så liberalt, trots allt.
Efter grundlagsändringen kommer en tredjedel av riksdagen kunna blockera framtida grundlagsändringar. Och vi vet precis vilken tredjedel det handlar om: Socialdemokraterna själva, och om inte det räcker, även deras trogna satelliter.
Frågan om folkomröstning är de facto ett allvarligt spörsmål. Eller det var det inte förrän det visade sig att alla utom SD motsatte sig att höra hur folkviljan skulle lyda.
Som konsekvens, när detta debacle är över, får vi alla en ny ordning. Där makt flyttas från folket och hur de röstar på valdagen, till socialdemokratiska ledamöter.
Jag tror banne mig att borgarna inte ens har förstått vad de sysslar med. För förslaget gynnar varken folket, SD eller dem själva.
Till sist tänker jag på ett annat känt citat. Denna gång från tidigare minoritetsledaren i amerikanska kongressen, senator Everett Dirksen, när han diskuterar vänstern och högerns arbete i den folkvalda församlingen:
“We have two parties here, and only two. One is the evil party, and the other is the stupid party. Occasionally, the two parties get to work together to do something both evil and stupid. That's called bipartisanship.”
Denna vecka fick vi bevittna samma mönster i Sverige.
Markus Johansson-Martis, konservativ debattör, jurist och visiting fellow på Danube Institute.
Kommentarer förhandsgranskas inte av Riks och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
