Markus Johansson-Martis: Stora segrar för Tidö som ingen bevakar

Såhär i slutet av mandatperioden befinner Tidöpartierna sig i vad de själva kallar leveransfasen, och det märks.

Efter år av utredningar, remissrundor och koalitionsförhandlingar är fler nya reformer färdiga, och matas ut som på löpande band. 

 Det är, hur man än vrider på det, en imponerande reformagenda de presenterade i “Bokslut Tidö”, givet hur Sverige fungerar och offentliga debatten lät innan valnatten 2022.

Regeringen själv beskriver det som den mest omfattande reformagendan i modern tid. Och det finns skäl att hålla med.

Leveransfasen

Trots skäl för nyheter var dock mediarapporteringen begränsad efter de viktiga voteringarna 15 juni. Då röstade riksdagen ja till ett antal lagändringar på kriminalpolitikens och migrationspolitikens område som SD varit drivande i att få till.

På kriminalpolitikens område handlar det om:

• Brott kopplade till kriminella nätverk ger som utgångspunkt dubbelt straffvärde.

•  Straffskalan för flerfaldig brottslighet utvidgas så att maximistraffet kan dubbleras.Närmare 50 straffskalor skärps. 

• Livstids fängelse kan dömas ut vid allvarliga fall av upprepade vålds- och sexualbrott.

• Presumtion för häktning utökas till misstanke om grov kvinnofridskränkning, grov fridskränkning och hedersförtryck. 

• Tjänstemannaansvaret återinförs för offentliga tjänstemän som uppsåtligen gynnar sig själva, närstående eller missgynnar annan. 

Det är värt att notera att Lagrådet avstyrker straffpaketet i sin helhet, men regeringen valde att gå vidare ändå.

På migrationspolitikens område sker följande förändringar: 

• Rätten till kommunalt ordnat boende för nyanlända begränsas till 36 månader och upphör i förtid om den nyanlände inte deltar i arbetsmarknadsprogram. 

• Kommuner får större möjlighet att hänvisa till lokalt bostadsmarknadsläge eller förekomsten av utanförskapsområden som skäl emot mottagande. 

• God vandel blir krav för att beviljas och behålla uppehållstillstånd. 

Sammantaget: fler kriminella sitter inne längre, och fler utan rätt att vara i landet kommer att behöva lämna.

Var kan man läsa om det?

Givet att samtliga oppositionspartier reserverade sig eller röstade emot delar av förslagen borde det finnas en tydlig politisk polemik för tidningarna att ta fasta på. En linje mellan regeringsunderlaget och oppositionspartierna. 

Trots det återfinns endast endast någon artikel från Riks och ett par enstaka inlägg från Tobias Andersson och Linda Lindberg om voteringarna. Resten av medierna tiger.

Under mandatperioden har det funnits ett återkommande mönster där regeringen genomför substantiella reformer som passerar mediebevakningen obemärkt. Delvis beror det på att medierna jagar fel saker — de skriver hellre om skvallerfrågor. Men delvis beror det på att Tidöpartierna själva är dåliga på att nå ut med sina segrar. Mer än sällan är det säkert en kombination av båda.

Då är det kanske inte så konstigt att många röster inom högerdebatten kritiserar Tidöregeringens leverans, om de var och varannan gång missar när en förändring faktiskt genomförs. Och informationsbrist bland de egna leden är ett stort bekymmer ifall man vill vinna val. 

Demoralisering genom okunskap är oppositionens bästa vapen, och just nu levererar medielandskapet det gratis. Om något är voteringarna den 15 juni ett kvitto på att Tidöpartierna måste bli bättre på att nå igenom bruset.