Markus Johansson-Martis: Är ”lawfare” nästa vapen i svensk politik?

Under presidentvalrörelsen i USA år 2016, mellan Trump och Clinton, utspelade sig ett numera ikoniskt utbyte mellan kandidaterna.Hillary Clinton uttalade: "It's just awfully good that someone with the temperament of Donald Trump is not in charge of the law in our country." varpå Trump direkt svarade: "Because you'd be in jail." 

Publiken var i chock och många slogs av hur okonventionellt uttalandet var. Ingen hade någonsin sagt något liknande förr, eftersom det bröt mot alla regler för politisk debatt. Vad historien senare fick för konsekvensern genomlever vi nu. Snart kanske även i Sverige. 

Vad händer när någon bryter reglerna? Jo, alla börjar göra det.

Sagt men inte gjort – när Trump tillträdde fängslade han aldrig Clinton. Han utreddes inte ens för de facto lagöverträdelser, som när hon raderade 31 000 e-postmeddelanden som felaktigt spridits och var hemligstämplade. 

Varför gjorde han inte det? Jo, i en fungerande rättsstat medför det enorma politiska risker att skapa ett politiskt prejudikat där det blir okej att åtala sin främsta politiska opposition.

Denna logik följde alltså Trump, men när han förlorade valet 2020 valde demokraterna att gå en annan väg. 

Så fort han meddelade att han skulle ställa upp i presidentvalet 2024 startade en politisk häxjakt som vi sällan skådat i något annat västland. I amerikansk politik kallas det “lawfare”, som ett ihopslag av orden “law” och “warfare”. 

I flera delstater tvingades Trumps advokatteam försvara honom i både civilrättsliga och straffrättsliga mål. Processerna höll på att ruinera honom, såväl ekonomiskt som mentalt antagligen. 

Visst, USA är en sak men förekommer dessa metoder även i andra länder?

I våras dömdes oppositionsledaren i Frankrike, Marine Le Pen, för hantering av EU-medel på ett sätt som jag lovar att alla partier ägnar sig åt. Därmed förbjuds hon att ställa upp i presidentvalet 2027 och riskerar sitta fyra års fängelse. Detta om domen inte upphävs efter överklagan. 

Om någon på allvar tror att åtalet inte var politiskt motiverat kan jag redan nu återge att i domstolens skriftliga motivering erkände den presiderande domaren uttryckligen att domen syftade till att förhindra henne från att kandidera 2027.

I Tyskland ser vi också en tydlig ”bananrepublikifiering” av politiken. Tidigar i år klassade landets inrikesunderrättelsetjänst AfD, som enligt opinionsmätningar är det största partiet i landet, som en extremistorganisation. Det gör det lagligt att avlyssna partiet och att använda sig av informatörer. Detta efter flera år av återkommande debatter i Tyskland om ifall partiet borde förbjudas helt. 

Alla attacker sker heller inte mot politiska partier. I Storbrittanien sker 30 arresteringar om dagen för hatbrott online (12 000 per år). Många gånger mot människor som endast kritiserar massinvandringen. I samma anda har både The Washington Times och Washington Post  rapporterat om hur flera Silicon Valley-företag under Biden-åren pressats och mobbats till att censurera högerprofiler på sina plattformar.

Men bara för att det händer i andra länder, varför skulle det hända i Sverige? 

Vårt kära land må ha högre tillit till myndigheter och rättsväsende än många andra. Låt säga mer professionala yrkesutövare likaså. Därjämte vill vi heller aldrig vara ”sämst i klassen”.

Ingen har missat hur Sverigedemokraterna länge har censurerats och deras väljare blivit “doxade” av vänsterextremister, ibland till och med på TV. Inte heller missade någon hur S, under valrörelsen 2022, kallade till presskonferens för att kalla en regering som SD sitter med i för “ett hot mot rikets säkerhet”. 

Närmare i tiden än så blev Richard Jomshof förra året  misstänkt för hets mot folkgrupp efter att ha delat satirteckningar på sociala medier. Så sent som förra månaden polisanmälde draggruppen ”Bland Drakar och Dragqueens”, med Petter Wallenberg i spetsen, inte mindre än 106 personer – varav fem SD-politiker – för hatbrott efter att de hade ”uttryckt sig hatiskt på sociala medier och i motioner”. 

Dessa skeenden gör senaste tidens utspel från Tidöpartierna mer förklarliga: 

Gunnar Strömmer skrev nyligen på Facebook (1/10) en uppmaning till Socialdemokratin att tillsätta en extern granskning av  partiers gängkopplingar och eventuell infiltration. I samma inlägg säger han att S-lotteriets kopplingar till bedrägerier mot pensionärer och grov och organiserad brottslighet också måste utredas. 

Som ett brev på posten släppte Dagens Arenas Jesper Bengtsson samma dag en ledartext. Där krävde han att kräva en utredning av ministrarna Forssell och Dousas agerande med biståndsmedel till Somalia genomförs på grund av misstankar om korruption. 

Liknande ”attacker” har även kommit från SD under de senaste dagarna. 

Jimmie Åkesson och Mattias Karlsson skrev i Aftonbladet (7/10) att de vill upprätta en så kallad “sanningskommission” som ska kartlägga hur Socialdemokraterna och Vänsterpartiet använt sina biståndspengar för att slussa miljontals skattekronor till islamistiska organisationer i Mellanöstern. Pengar misstänks ha gått till organisationer med kopplingar till DFLP och PFLP, båda terrorstämplade och ansvariga för blodiga attacker i den regionen.  Eftersom de inte gick ut med utspelet tillsammans med regeringen får man anta att de står ensamma i denna ringhörna.

Endast en riktigt naiv person kan se dessa utspel som annat än hot och testballonger för det offentliga samtalet. Emellertid går de alla lagligen att genomföra. Antingen i Regeringskansliet, outsourcat till externa experter eller av journalister. Konsekvenserna som följer är ännu för tidigt att spekulera kring.

Sannolikt kommer vi i Sverige aldrig bli mer hänsynslösa som andra länder utvecklar sig, emellertid är det sällan påföljderna som är de riktiga straffen utan själva processerna. 

Preussiske generalen Carl von Clausewitz skrev att ”kriget är blott en fortsättning av politiken med andra medel”. Samma tycks gälla juridiken i nådens år 2025, inför vad som ser ut att bli en smutsig valrörelse 2026.

Markus Johansson-Martis, konservativ debattör, jurist och visiting fellow på Danube Institute.