När ska de äldre få åldras ifred?

Ett återkommande problem 

Redan i våras gick Umeå kommuns hemtjänst ut med att man arbetar aktivt för att förebygga övergrepp inom omsorgen. Trots detta har det på senare tid rapporterats om ytterligare misstänkta fall. Johanna Lätth, psykolog och specialist inom psykologi, menar att detta fortfarande inte ses som ett prioriterat område – delvis för att äldre sällan betraktas som potentiella offer för sexualbrott. 

Lågt prioriterat och ofta tystat 

Fallen i Umeå är inte enstaka händelser. En granskning av Uppsala Nya Tidning (UNT) från 2024 visade att 45 anmälningar om sexuella övergrepp inom äldreomsorgen inkommit i Sverige under en femårsperiod. Trots detta uppger många vårdanställda att frågan fortfarande ges för lite uppmärksamhet. Flera beskriver brist på rutiner och kunskap kring hur man ska agera – vilket leder till att många fall inte anmäls till polisen eller ens dokumenteras korrekt. 

Samma år presenterade Jämställdhetsmyndigheten en rapport baserad på ett stort antal lex Sarah-anmälningar, där det framkom att brukare utsatts för försummelse, våld och sexuella övergrepp av personal. Myndigheten pekade på att många åtgärder krävs för att förebygga dessa övergrepp. 

Enligt Jämställdhetsmyndighetens statistik har upp till 10–15 procent av personer över 60 år någon gång utsatts för våld, även inom omsorgen. Andelen är ännu högre bland dem som bor på särskilda boenden eller lider av kognitiva sjukdomar 

Bristande kontroll och ledning 

Socialtjänsten har möjlighet att stärka kontrollen genom exempelvis krav på utdrag ur belastningsregistret och ökad tillsyn. Men flera rapporter pekar på att bristerna ofta finns högre upp i organisationen. 

I en rapport från KPMG framgår det att: 

"De allvarliga händelserna inom hemtjänsten, med våldtäkter, sexuella övergrepp och ekonomiska oegentligheter, har gång på gång mörkats inför nämndens möten. Vi bedömer att äldrenämnden inte har säkerställt tillräcklig ledning, styrning och kontroll av verksamheten. Flera grundläggande delar inom det systematiska kvalitetsarbetet efterlevs inte." 

I april avgick äldrenämndens ordförande i Uppsala efter att ha beskrivit situationen som den svåraste nämnden någonsin stått inför. Även Umeå har fått kritik för att inte ha agerat tillräckligt snabbt när larm om övergrepp kom in. 

Att erkänna misstag är viktigt – men inte tillräckligt. Vi måste våga ställa oss frågan: varför uppstår dessa övergrepp inom svensk äldreomsorg? Och varför får de fortgå? 

Det talas ofta om behovet av mer utbildning, särskilt om hur personal ska kunna identifiera tecken på våld och ge stöd till dem som utsätts. Men vi måste även säkerställa att rätt personer arbetar inom omsorgen – människor med rätt kompetens, värdegrund och lämplighet. 

Det talas om att de som har störst möjlighet att upptäcka övergrepp är omsorgspersonalen. Hur ska personalen upptäcka detta, när de flesta inte ens har de språkkunskaperna som krävs? 

Både Jämställdshetmyndigheten och KMPG har kommit med förslag för att motverka övergreppen mot äldre inom omsorgen. Men ökad utbildning, ökade insatser och ökade krav gör inte så mycket i detta fall om inte vi går till botten av problemet. 

I dag står äldreomsorgen inför en rad sammanlänkade kriser. Innan vi diskuterar förbättrade insatser, måste de mest grundläggande åtgärderna vara på plats. Att omsorgen bemannas av personal med rätt utbildning, språkfärdigheter och värdegrund. Att ledningen tar sitt ansvar. Och att samhället tar övergrepp mot äldre på lika stort allvar som mot andra grupper. Att vi faktist inte bara har personal som kan dyka till jobbet, utan att vi har personal som har förmågan att utföra sitt arbete korrekt. Människor som immigrerar från andra länder och som uppenbarligen inte har rätt syn på kvinnor, ska inte få plats i omsorgen.  

Att äldre utsätts för våldtäkter och övergrepp inom omsorgen fanns inte innan invandringen. Vare sig vi väljer att acceptera det faktumet eller inte, är det ett faktum. 

Vakna upp Sverige. När ska de äldre få åldras ifred?