Nima Rostami: Hallå SÄPO? Vad gör utländska agenter på våra universitet?

Lunds universitet anställde i augusti 2012 en doktorand, Meysam Behravesh, 41 år gammal, från Iran på statsvetenskapliga fakulteten. Detta skedde trots att Behravesh under åren 2008–2010 var anställd vid Irans säkerhetstjänst, Ministry of Intelligence and Security (MOIS). Denna säkerhetstjänst är ansvarig för grymma människorättsbrott genom åren. Utöver detta deltog MOIS år 2009 i de irakiska säkerhetsstyrkorna operationer i att slå ned proteströrelsen. Detta uppror kom att kallas för den gröna rörelsen, vilket ledde till landsomfattande protester mot regimen. Exakta siffrorna på dödsoffer efter dessa protester är oklara, men en lista av 72 personer som dödades under protesterna har publicerats. Många utsattes för fysiskt och psykisk tortyr i form av våldtäkt och andra typer av illabehandlingar.

Lunds universitet anställde alltså en person som tidigare var anställd inom MOIS.

MOIS har varit direkt involverad i att slå ned människorättsaktivister och regimkritiska proteströrelser, skyddar den iranska regimen, expanderar dess ideologi och organiserar underrättelsearbete utanför Iran. Denna anställning väcker frågan om varför universitetet inte genomförde säkerhetsprövning. Varför valde Lunds universitet att anställa en iransk doktorand genom at tillämpa särbehandling som enligt doktorandens betyg och andra indikationer lovat samarbete och lokalitet med både iranska universitet och säkerhetstjänst?

Anställningen av Behravesh vid ett statligt universitet som Lunds universitet är inget annat än spektakel. Lund universitet för övrigt känt för sina politiskt ytterst tveksamma anställningar. Genom åren har det förekommit flera fall av anställningar på Lunds universitet som tyder på en politisk agenda där vänsterinriktade främjas. Några kända fall är Rouzbeh Parsi, som i decennier har ägnat sig åt lobbyism åt den iranska regimen och sedan 2014 ingår i ett nätverk av iranier som har bildats av Irans Revolutionsgarde, samt andra kontroversiella figurer som vänsterextremisten och antisemiten Andreas Malm och islam-apologeten Jan Hjärpe. Det är inte fel att påstå att samtliga har främjat Irans proxy och agenda i Sverige.

Det blir än mer anmärkningsvärt att Migrationsverket beviljade Behravesh tillfälligt uppehållstillstånd från augusti 2012 till april 2017, då han till slut beviljades permanent uppehållstillstånd. Bristfälliga rutiner ledde till att Migrationsverket, den 17 augusti 2020, slutligen beviljade Behravesh även svenskt medborgarskap. Migrationsverket har således haft med Behravesh fall att göra minst vid sex tillfällen. Det finns dock inga uppgifter ifall Behravesh inför besluten remitterades till Säkerhetspolisen (SÄPO).

Vid en granskning av Behravesh artiklar och analyser ligger hans slutsatsen uteslutande i linje med den iranska regimens intressen.  Detta har stora likheter med en annan väl iransk lobbyists aktiviteter, Rouzbeh Parsi.

I sina intervjuer och analyser har Behravesh inte gjort hemlighet med att han tidigare varit anställd som chefsanalytiker i MOIS. Det finns även uppgifter på att Behravesh var anställd i den iranska regimens engelskspråkiga propaganda Tv-kanal, Press TV. Han har också via plattformen X hånat regimkritiska aktivister genom sexistiska kommentarer och förringat motståendet mot regimen.  

Behravshs analyser kan även sannolikt ha använts för att stödja den iranska regimens förhandlingsförmåga och påverka västerländska makthavare för att tillämpa eftergiftspolitik gentemot den iranska regimen. Detta förstärker onekligen den iranska regimens underrättelsekapacitet i Sverige.

Säpos rutiner gentemot Iran bör effektiviseras

Att Migrationsverket saknar tillräckliga effektiva rutiner och vilja vid utredningar om akademikers bakgrund och att det inte regelmässigt sker några muntliga utredningar vid processen om svenskt medborgarskap är ett allvarligt problem. Samtidigt är det uppenbart att Säpo har missat Behraveshs aktiviteter, trots att han har tillkännagett sin anställning i MOIS och har i intervjuer med persiskspråkig media offentligt uppgett sin tidigare anställning som chefsanalytiker inom MOIS. Detta är både pinsamt och genant, och ett tydligt exempel på Säpos bristfälliga säkerhetsrutiner. 

Säpos rutiner, särskilt vad gäller de iranska akademiker som har ganska tydlig och uppenbar profil som Rouzbeh Parsi och Meysam Behravesh och deras kopplingar till Irans säkerhetstjänst, behöver förbättras och effektiviseras. Dessa fall är bara några av många akademiker som har upptäckts först i efterhand. Allt tyder också på att det inte finns utarbetade rutiner att i efterhand vidta effektiva åtgärder. Dessa bristfälliga rutiner har inte varit en slump, utan har snarare varit resultatet av ett ineffektivt regelverk. Politiker och Säpo har valt att prioritera politiska agendor framför Sveriges intressen och säkerhet. Regelverken har anpassats för att skydda kriminella vilket gör det svårare att åtgärda säkerhetshot samtidigt som främjar hoten inifrån genom infiltration.

Det finns ett växande problem med att Iran och andra regimer använder akademiska institutioner och forskare för att främja sina egna intressen och för att etablera ett nätverk för informationsutbyte som gynnar deras underrättelseförmåga. Dessa akademiker är ofta sårbara som kan lätt rekryteras för underrättelsearbete, vilket innebär att det är en direkt säkerhetsrisk för Sverige.

Det yttersta ansvaret för att upptäcka och kontrollera dessa aktörer åvilar akademiska institutioner, företag, Migrationsverket och i slutändan Säpo.

Nima Rostami

Advokat och debattör