Prenumerera
I svensk debatt lyfts den somaliska gruppen i USA ofta fram som ett positivt exempel, där arbete och företagande anges som framgångsfaktorer, särskilt i jämförelse med utvecklingen i Sverige. Den senaste uppmärksammade skandalen om förskingring av skattemedel i form av bistånd till just den gruppen avslöjar dock en bister verklighet. Den korrupta kultur som präglar islamistiskt influerade miljöer i Minnesota, där den somaliska diasporan har en stark dominans och ett tydligt politiskt inflytande inom det Demokratiska partiet, har återigen kommit i dagen.
Minnesota har under flera decennier styrts av demokrater och har haft ett av USA:s mest generösa välfärdssystem. Delstaten har dessutom haft ambitionen att vara ett föredöme i mottagande och integration av flyktingar från länder som Somalia. Resultatet har dock blivit långt mer komplicerat än vad myndigheter förutsåg. Även de, i USA har varit ”naiva”. I dag är Minnesota centrum för både en av USA:s största somaliska diaspora och ett av de mest omfattande bidragsbedrägerierna i landets moderna historia.
Enorma resurser har slösat på en grupp från Somalia med projekt såsom ”integration, välfärd, barnmat, utbildning och arbetsmarknadsstöd”. Kritik har länge riktats mot att kontrollerna varit svaga. Man har fortsatt att lita på ideella etniska föreningar från Somalia och mindre organisationer. Politiken prioriterat snabb utbetalning framför uppföljning till just en grupp som i grunden saknar en kulturell kompass och är präglad av den islamiska korrupta kulturen.
Demokraterna i Minnesota har i praktiken byggt upp sin lokala maktbas på stöd från minoritetsgruppen somaliska föreningar. Det har i sin tur skapat ett politiskt klimat där offentliga medel fördelats utan tillräckliga krav på transparens, varningssignaler ignorerats av både politiker och tjänstemän och kontrollmyndigheter tvekat att ingripa av rädsla för att anklagas för diskriminering, främlingsfientlighet och rasism. Resultatet har blivit ett system där somaliska islamister och korrupta klanhövdingar kunnat agera nästan utan insyn, samtidigt som dessa grupper av offentliga medel förstärkts ekonomiskt, socialt och politiskt.
Ett av de största bidragsbedrägerierna i USA:s historia kopplas just till den somaliska diasporan. Detta är kontentan av sandalen:
Det uppskattas att en biljon US från federala barnmatsprogram stals eller missbrukades.
Nästan samtliga de åtalade och dömda tillhör somaliska föreningsstrukturer i Minneapolis.
Pengarna gick till lyxbilar, kontantuttag, fastigheter i Kenya, Turkiet och Dubai.
Programmet var finansierat av federala skattemedel men administrerat genom delstatliga myndigheter i Minnesota, som under lång tid ignorerade varningssignaler.
En av de nyckelfigurerna för att upprätthålla denna härva är Ilhan Omar, ofta känd för sitt hat mot vita amerikaner och som främjar politisk islam framväxt i USA. Somalisk-amerikanska grupper har blivit en vald politisk nyckelgrupp i Minneapolis.
Ilhan Omar en av de mest inflytelserika invoterade demokratiska kongressledamöter i USA, valdes från Minnesotas 5:e distrikt, ett av landets mest somaliskt dominerade distrikt. Demokratpartiet har därmed aktivt byggt sin maktbas på stöd från somaliska organisationer och moskéstrukturer. Kritik har uppstått kring klientelism, där offentliga medel och programsatsningar i praktiken stärker lojaliteten till det demokratiska partiet och genererat makt bl.a. Tim Walz och övriga demokrater i delstaten.
I Minnesota finns högre arbetslöshet, lägre utbildningsresultat, högre andel beroende av bidragsprogram. Koncentrationen av somaliska gruppen i Minneapolis problem som är karaktäristisk till socialliberal politik med enorma proportioner och öppet stöd till islamister, islamiska terroristgruppen, Al-Shabab.
Detta är frågor som inte bara rör USA, utan även Europas och Sveriges ”integrationspolitik”. Det förbises dock att kulturella och religiösa strukturer inte nödvändigtvis förändras genom geografi. Att tro att sådana problem löses enbart genom migration speglar en paternalistisk och kolonial hållning som länge präglat vänsterpolitiska perspektiv.
Den omfattande demografiska förändring som vänsterpartierna bidragit till kan därför ses som en strategisk del av deras politiska projekt, ett projekt som i förlängningen riskerar att försvaga västliga samhällen och samtidigt befästa deras egen maktställning och fördärva väst inifrån. För att frigöra sig från islamiskt präglade korruptionsideal och för att motverka en demografisk utveckling som riskerar att bli destruktiv, krävs ett uppbrott från modellen där dysfunktionella grupper långvarigt försörjs med skattemedel i "solidaritetens" i socialliberal kolonial-anda. Minnesota utgör i det avseendet ett varnande exempel. När generösa välfärdssystem saknar robusta kontrollmekanismer riskerar de att utnyttjas, samtidigt som förtroendet för staten och samhällsinstitutionerna successivt urholkas. Att diskutera detta öppet, sakligt och utan skygglappar är nödvändigt om vi vill undvika att historien upprepar sig.
Nima Rostami, advokat och konservativ debattör
Kommentarer förhandsgranskas inte av Riks och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
