Nima Rostami: Socialdemokraternas nya ansikte: mellan islamism och stalinism

Nyligen deltog flera toppsossar, tillsammans med muslimska företrädare, Tro och solidaritet och SSU:s nytillträdda ordförande Moska Hassas, i en manifestation där retoriken mot Israel åter stod i centrum. Förutom den välbekanta terrorsymbolen kefiyeh bar Moska Hassas en sådan kefiyeh prydd med slagordet Al-Quds lana – ”Jerusalem är vårt”.

Detta är inte ett neutralt uttryck. Samma slogan har i decennier använts av Hamas, Palestinska Islamiska Jihad och iranska regimen, och är starkt förknippad medglobal politisk islam. Sossar i likhet med Ayatollah Khomeini som inrättat Al-Quds-dagen som varje år används för att mobilisera antisemitiska krafter världen över, främjar denna antisemitisk retorik.

En ideologisk kamp och en symbol för gudomlig antisemitism

Denna röra är en farlig kombination som förvandlar Sverige till en av Europas första muslimska stater som har tillåtit utländsk expansion – en modell av muslimsk samhällsstyrning som leder till kaos och konflikt Frågan är: vilka använder denna slogan och vad betyder den? Begreppet är hämtat ur en längre arabisk text som lyder följande:

"Jerusalem är vårt, rätten är vår, segern är vår – vi ska segra.

Jorden är vår, äran är vår, Jerusalem är vårt – dit återvänder vi.

O himlens Jerusalem, vi ger vårt blod för dig.

O Kristi land, profeternas väg.

Hör oss, ni judar – vi ska segra."

Inom den globala islamistiska rörelsen återkommer ofta ett särskilt narrativ kring Jerusalem (Al-Quds) och dess symbolvärde inom islam. I detta narrativ framställs Al-Aqsa-moskén inte enbart som en fysisk plats utan som en helig symbol med central betydelse i islams tillkomsthistoria. Den knyts till viktiga händelser i profeten Muhammeds liv, särskilt den nattliga resan (Isra och Mi’raj), vilket gör platsen till en identitetsbärande symbol för muslimer världen över.

I denna ideologiska berättelse framställs konflikten om Jerusalem inte som en juridisk tvist om mark eller territoriell suveränitet, utan som en religiös, historisk och ideologisk kamp. De aktörer som i väst ibland benämns som ”militanter” eller ”extremister” beskrivs i detta narrativ snarare som ”frihetskämpar” som försvarar islams heliga platser mot vad som uppfattas som en ockuperande sionistisk fiende.

Enligt detta synsätt utgör Israels kontroll över Jerusalem ett försök att ersätta muslimska heliga symboler med judiska, bland annat genom att resa ett nytt Salomos tempel på den plats där Al-Aqsa-moskén står. Det anses därför naivt att betrakta Jerusalemfrågan som en enbart politisk konflikt mellan Israel och Palestina – istället betonas att stadens status berör hela den muslimska världen, eftersom den utgör en del av den islamiska identiteten.

Ett centralt slagord inom denna rörelse är ”Al-Quds lana” (”Jerusalem är vårt”). Uttrycket har sina rötter i islams tidiga historia, där Jerusalem var den första böneriktningen (qibla) innan den ändrades till Mecka. Efter sexdagarskriget 1967, då Israel tog kontroll över Östra Jerusalem, fick slagordet en ny politisk laddning och blev ett samlande rop i arabvärlden.

• PLO använde det i sin mobilisering av panarabisk opinion.

• Islamistiska grupper som Hamas och Palestinska Islamiska Jihad gjorde uttrycket till en del av sin ideologiska och religiösa retorik.

Formellt betyder frasen ”Jerusalem är vårt”. Men i praktiken används den som en markering att judisk närvaro i staden är illegitim. I västerländska demonstrationer blir den ofta en antisemitisk symbol, där Israels existens förnekas.

Socialdemokraternas hyckleri

När slagordet används i västerländska demonstrationer – ofta i kombination med andra arabiska eller islamistiska slagord – handlar det inte enbart om markfrågor eller politik. Det fungerar ofta som en antisemitisk symbol, där förnekandet av Israels legitimitet står i centrum. Socialdemokraternas allians med den mytomsusade, korrupta och terrorromantikern Yasir Arafat är välkänd. Idag är det dock en fråga som snarare hänger samman med muslimsk expansion i Sverige. Den nya demografin importerad av muslimska länder röstar rött med vetskapen om att det finns en möjlighet att hämnas på väst inifrån och med västliga medel genom allians med sossar. Genom denna strategi har sossars beröringspunkter med islamismen blivit alltmer framträdande. Socialdemokraterna har försatt sig i en position där deras existensberättigande i hög grad vilar på den muslimska demografin.

Här möts två rörelser: ett parti på jakt efter väljarstöd och en islamism som använder religiösa symboler för politisk expansion. Resultatet blir en farlig kombination där Socialdemokraterna framstår som medspelare i ett ideologiskt projekt som sträcker sig långt bortom svensk inrikespolitik.

Frågan återstår: har Moska Hassas verkligen inte förstått vad slagordet Al-Quds lana innebär? Om svaret är nej, är det föga trovärdigt. Om svaret är ja, är det ännu mer oroande. Även Ardalan Shakarabi, när han en gång i tiden tillträdde som ordförande i SSU, använde sig av liknande retorik. Den enda skillnaden - då och nu - är att begreppet ”ockupation” numera har bytts ut mot ”folkmord”. Islamismens hat har dessutom förstärkts till den grad att det inte längre går att bortförklara eller förminska.

Nima Rostami, advokat och debattör