Nima Rostami: Vänsterliberal eftergiftspolitik ökar islamismens inflytande i Sverige

Det största islamisthotet kommer från det svenska etablissemanget, det vill säga från vänstern och vänsterliberaler. För att främja just islam har dessa krafter aktivt och medvetet utnyttjat fascismspöket för att trycka ner sin motståndare och få igenom en demografisk förändring som idag är ett hot mot den västerländska kulturen.

En parallell kan dras till Neville Chamberlains eftergiftspolitik. Den framställdes vara ett vinnande koncept men ledde istället till Nazitysklands efterföljande tyranni och destabilisering av världsfreden som i sin tur ledde till omfattande människo- och folkrättsbrott. Eftergiftspolitiken i dagens Sverige står dock vänstern och vänsterliberalerna för. Detta sker genom att med skattemedel främja politisk, ekonomisk samt kulturell integration av patriarkala strukturer och politisk islam, och av en primitivt aggressiva grupper ofta från MENA-länder. Denna politik har också normaliserat och legitimerat förtryck från diktaturer som Kommunistkina, islamistiska rörelser och olika korrupta regimer. Ekonomiskt har den dessutom berikat redan enormt framgångsrika multinationella företag i väst, företag som ofta har tjänat på de demokratiska strukturer som skapats genom västerländskt fritt tänkande.

Kulturellt har detta lett till en nedvärdering av västerländska ideal och en relativisering av samhällsstrukturer som präglas av patriarkala och aggressiva drag, inte sällan dolda bakom påståenden om religionsfrihet.

Denna eftergiftspolitik har nu övergått i en ny fas där kritik mot mångkulturens resultat ska straffas hårt. Det räcker inte längre att använda anklagelser om rasism, högerextremism, islamofobi eller alarmism för att tysta kritiker och patrioter. Nu används lagstiftning och domstolsbeslut för att åtala dem som vågar ifrågasätta denna växande odemokratiska hegemoni och bryta ner tystnadskulturen. Ett aktuellt exempel på detta är fallet med islamkritikern Salwan Najem, som fälldes av tingsrätten för att ha kritiserat islam. Domstolen menade att ”det inte går att kritisera islam utan att kritisera muslimer”.

Utebliven reformation inom islam och dess kontrast till västligt ideal är faktiskt inte vårt problem. Den som tror på islam får hantera sin identitetskris eller anpassning till omvärlden på egen hand. Insikten om behovet av förändring och reformation bör växa fram inifrån den islamiska gemenskapen, genom trons företrädare och utövare själva. Denna grupp ska inte, på bekostnad av de värderingar och framsteg som den västerländska kulturen har bidragit med till mänskligheten, tillåtas ta över eller forma vårt samhälle.

Begreppet islam innebär ”underkastelse och lydnad”. Det är inte en religion som kan jämföras med andra. Islam styr människans vardag genom ett detaljerat regelverk, och avsteg från dessa föreskrifter tolereras inte. Den muslimska världen har inte genomgått någon reformation på samma sätt som den kristna världen. Islam präglas av toppstyrning, intolerans mot kritik, förtryck av konvertiter, icke-troende och anhängare av andra religioner, patriarkala strukturer och extremistiska jihadideal mot ”kuffar” vilket har större likheter med fascism än med traditionell gudstro.

Begreppet "kuffar" omfattar icke-troende samt alla andra religioners utövare som förnekar islam och dess profet. Detta förhållningssätt blir mer aggressivt och rasistiskt då islam betraktar sig själv som den sista och mest fullständiga religionen, och anser att alla människor ska acceptera denna tro och konvertera till islam.

Dessa ideal påverkar även den kulturella muslimen. Det finns inget muslimskt land som har upplevt en långvarig och hållbar demokratisk utveckling. Ett av de största hindren för reformation och demokratisk förändring i den muslimska världen har varit islam i sig. Detta står i direkt kontrast till upplysningens ideal, sekularism och de individuella rättigheter som den västerländska demokratin bygger på. I kontrast till dessa egenskaper står den reformerade kristendomen och den sekularistiska framgångssagan i väst.

Vi förväntar oss av ett ”upplyst” etablissemang att inte främja strukturer som innebär fariseism och som är djupt rotade i vissa delar av islam. Trots detta har etablissemanget, medvetet eller inte, på olika sätt bidragit till att stärka dessa strukturer. Kritiska röster marginaliseras ofta i medierna och når inte fram till en bredare publik.

Vi har förväntningar av et ”upplyst” etablissemang att inte främja fascistiska strukturer som är djup inritad i islam. Etablissemanget har dock med berått mord gjort detta och vissa kritiker i hopp om att bekämpa denna utveckling boxas i en massmedia misär och når inte ut fullt ut.

Vad består det islamiska hotet av?

Den demografiska förändringen till Sverige skett med migration från länder och regioner, där islam både är en kulturell och politisk grundval. På detta sätt har det svenska etablissemanget under ett mycket kort tidsperiod genomdrivit en drastiskt förändring av landets demografi i en negativ riktning.

Samtidigt, med ett ökande välstånd för arbetarklassen, har många ur denna grupp svårt att identifiera sig med socialismen skeva världsbild och övergivit vänsterns ideal och blivit alltmer liberala i sin politiska syn. Medan tidigare borgerliga personligheter har glidit mot Sveriges "adel-elit", ofta i form av socialdemokrater och vänsterliberal. Denna adelfasoner i form av globalism och relativisering av andra, lägre stående, kulturer har i sin tur bidragit till att politisk islam har fått fotfäste i det svenska samhället. Denna politik har, från början, varit dömd att misslyckas. Ett sådant experiment, både vertikalt och onödigt, har förbrukat stora resurser och skadat Sveriges anseende, både som ett land med hög kunskap och som ett jämlikt, sekulärt samhälle.

Den långtgående svenska yttrande- och föreningsfriheten har också utnyttjats av odemokratiska islamistiska grupper för att sprida sina idéer och för att stärka det patriarkala och politiska inflytande som islam söker upprätthålla. Dessa friheter har ofta använts för att begränsa kritik mot expansionen av politisk islam i Sverige. Mycket har anpassats för att främja islams tillväxt, även om detta ibland har stått i direkt konflikt med landets vitala intressen. Kritiker har demoniserats genom etiketter som fascism, islamofobi, extremhöger och ytterhöger, vilket har försvårat den offentliga debatten. Det har gått så långt att till och med utländska makter har fått inflytande över gängkriminella nätverk i Sverige, där deras syfte är att utöva terrorism och destabilisera landet för att kunna påverka Sveriges politiska landskap.

De västerländska rättsstatsprinciperna har tillåtits att bli åtlöje för icke-demokratiska krafter, där politisk islam blir den dominerande världsbilden. Säkerhetsbrister och möjligheten att upptäcka infiltration från islamistiska grupper har försvårats i integrations namn. Länder som Iran och Turkiet, med imperialistiska ambitioner, har kunnat mobilisera individer som avskyr väst och sekularism. Extremistiska moskéer, som drivs med ekonomiskt stöd från rika golfstater, rekryterar unga muslimer och sprider terrorgruppernas ideologi. Den svenska eftergiftspolitiken, som innebär att bidrag och stöd delas ut till dessa religiösa samfund, innebär i praktiken att Sverige främjar grupper som lyder under västfientliga ayatollor och muftier. Detta strider mot Sveriges nationella intressen och underminerar demokratin. Det är ett gigantiskt och historiskt misstag.

Framtidsutsikter

Decennier av socialistiskt och vänsterliberalt styre, präglat av en globalistisk agenda, har lett till en obalans mellan de som försvarar demokratin och de som hotar den. Islamistiska ideal står i direkt kontrast till de värderingar som bygger på demokrati och sekularism. Därför är ett tydligt ställningstagande mot politisk islam nödvändigt. De som tror att enbart Allah kan vara den enda auktoriteten i ett samhälle har svårt att vara en del av ett välfungerande, demokratiskt samhälle.

Det är en självmotsägelse att svenska sekulära och vänsterliberala partier samtidigt förespråkar sekularism och rättigheter för HBTQ-personer, kvinnor och barn, samtidigt som de stödjer integrationen av politisk islam och patriarkala muslimska strukturer i Sverige. Detta är ett svek mot landets långsiktiga intressen. Detta utgör ett allvarligt hot mot vår existens. Hotet har dessutom tillåtits att växa inifrån.

Denna utveckling är orimlig, har visat sig vara kontraproduktiv och har gjort Sverige till en fristad för islamister och kriminella grupper. På lång sikt hotar detta allvarligt vår säkerhet och vårt existensberättigande som nation.

För att bryta denna negativa trend måste konservativa och nationalistiska krafter enas och bygga en ny plattform. Det krävs att vi klargör skillnaderna mellan sekulära och icke-sekulära ideal och verka i denna riktning. För att skapa förändring behövs också en gemensam vision som inger hopp och framtidstro, grundad i ärlighet och tillit – utan att vika sig för takiyya och politisk islam, Det är bråttom, en ny vision ”Projekt 2030” måsta formas innan det är för sent.

Nima Rostami

Advokat och debattör