Prenumerera
Detta bidrar i sin tur till att permanenta antivästliga och antikristna ideal inifrån, med inhemska medel. Vänsterliberal undfallenhet – genom naivitet, övertolerans eller en medveten politisk agenda – har öppnat dörrar för en västfientlig demografisk utveckling.
Denna tolerans utnyttjas av islam i bred bemärkelse – bestående av islamister, troende och även kulturella muslimer – för att sprida sin ideologi. På detta sätt har Sveriges sekulära institutioner kraftigt underminerats. Situationen kan liknas vid att ge sig själv ett ”självmordspiller”: man håller fast vid ideal som yttrandefrihet och religionsfrihet, men dessa utnyttjas av islamiska krafter för att undergräva just de förutsättningar som demokrati och sekularism vilar på.
Utöver detta har det vänsterliberala etablissemanget bidragit till den islamiska ideologins expansion genom att i praktiken inkludera kritik av islam som en kriminell gärning inom ramen för lagen om hets mot folkgrupp. Dessa två regelverk främjar mobiliseringen av islam i Sverige och sätter dem som kritiserar islam i ett rättsligt underläge. Sammantaget utgör detta allvarliga hinder för att motverka islamistisk expansion i landet.
Företrädare för islamistiska rörelser har uttryckt tydliga ambitioner om att islam ska få större inflytande i västliga samhällen, bland annat genom migration och höga födelsetal. Libyens dåvarande ledare Muammar Gaddafi förutspådde redan 2006 att Europa skulle ”förvandlas till en muslimsk kontinent inom några decennier” – utan krig, enbart genom muslimsk demografisk närvaro. Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan har i modern tid skickat liknande budskap till diasporan: ”Skaffa inte tre barn, skaffa fem … ni är Europas framtid.”
Sådana uttalanden indikerar att demografi av vissa islamister betraktas som ett långsiktigt strategiskt verktyg. Den iranska shia-imperialistiska regimen har, med hjälp av västliga skattemedel och undfallande vänsterliberala regelverk, genom så kallade pull-faktorer etablerat en omfattande och mångfacetterad struktur för underrättelse- och spionageverksamhet i Sverige, medan Säkerhetspolisen i praktiken begränsar sig till observation.
Organiserade islamistiska nätverk, såsom Muslimska brödraskapet, bedriver en strategisk kampanj för inflytande i väst. Den svensk-egyptiske forskaren Sameh Egyptson har i sin vetenskapliga forskning Global politisk islam? Muslimska brödraskapet & Islamiska förbundet i Sverige klarlagt hur Muslimska brödraskapet samverkat med vänsterliberala aktörer i denna process av infiltration och maktuppbyggnad.
En EU-rapport beskriver hur europeiska skattebetalare ovetande ”finansierar sin egen undergrävning”, då MB-relaterade organisationer mottagit omfattande stöd samtidigt som de driver en agenda som syftar till att ersätta sekulär demokrati med islamistiskt styre. EU-parlamentarikern Charlie Weimers betonar att islamistiska aktörer medvetet utnyttjar Västs öppna system: de framställer sig som fredliga, men bibehåller målet att införa ett samhälle baserat på sharia, där icke-muslimer reduceras till medborgare av andra klassen.
Lagen om hets mot folkgrupp, i dess tillämpning avseende ”religion”, fungerar i praktiken som ett kriterium för så kallad islamofobi. Detta gör myndigheter obenägna att granska moskéer eller föreningar där extremistiska, antidemokratiska och våldsamt patriarkala strukturer utgör normen. Koranbränningar och karikatyrer av islams profet är typexempel.
Lagstiftarens intentioner har i praktiken lett till att kritik av islam kriminaliseras. Detta är i dag den dominerande tolkningen av lagens innebörd. I en artikel i Svensk Juristtidning gör Göran Lambertz, före detta justitieråd, bedömningen att koranbränningar inte åtnjuter skydd av yttrandefriheten, vare sig enligt svensk grundlag eller Europakonventionen. Samtidigt menar han att bränning av Koranen utgör hets mot folkgrupp, medan bränning av Bibeln inte gör det.
Resonemanget bygger på antagandet att muslimer utgör en skyddsvärd minoritet vars intressen därför ska ges företräde. Resultatet blir en religiöst och identitetspolitiskt asymmetrisk rättstillämpning, där yttrandefriheten urholkas selektivt. Detta visar hur lagen i praktiken skyddar islam från kritik på bekostnad av samhällets självförsvar och de sekulära, frihetliga ideal som Sverige bygger på.
Idén om ideologisk och demografisk krigföring mot väst, med vänsterliberalt eldstöd, belyser reella spänningar i dagens Sverige. Islamiska rörelser har uttalade ambitioner om att islam ska dominera väst genom infiltration och demografisk förändring. Samtidigt präglas västerländska demokratier av en stark övertygelse om öppenhet och individuell frihet, vilket gör dem obenägna att begränsa islam, trots att religionen i sin ideologiska kärna är odemokratisk och icke-sekulär.
Dessa två uppfattningar står ofrånkomligen i konflikt: antingen sker en konfrontation, eller så ges utrymme för en aggressiv och intolerant ideologi att vinna mark. Att garantera säkerhet och social sammanhållning utan att ge avkall på demokratiska principer förutsätter stenhårda krav på sekularism.
I detta sammanhang spelar den inom islam förekommande principen taqiyya en central roll och utgör ett hinder för tillit och samhällelig sammanhållning. Mot denna bakgrund måste regelverken harmoniseras och pull-faktorer avskaffas. Om en relativt liten muslimsk demografisk närvaro redan har satt väst och Sverige i gungning är frågan hur en ideologi som går i arv kommer att påverka Sveriges framtid om fem decennier. Utfallet är mer än givet.
Rädda vad som räddas kan i dag – i morgon kan det vara för sent.
Kommentarer förhandsgranskas inte av Riks och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
