Rebecca Weidmo Uvell: Äntligen tillbaka-kaka

Tack Jimmie och Simona för att ni äntligen fixade den ofattbart enformiga röda tråden valrörelsen redan nu så vi kan fokusera på annat. Och tack resten för att man nu alla fyra står som ett enat lag som kommer bilda regering. 

För det leder inte bara till att vi väljare kan slippa tugget – vänstern tvingas nu svara på den frågan, om och om igen. ”Vem tar vem?” är nämligen medias favorit-lek när det vankas val och nu kan man inte ställa den till sina favorit-mottagare i högern. 

Alltså vänds strålkastarna där den hört hemma hela tiden – till socialisterna. Och Centerpartiet. Röda, illröda och gröna socialister och partiet som tror att de står till mitten trots att de inte står i närheten av mitten. Och det känns äntligen som lite kosmisk rättvisa uppenbarar sig. En klassisk tillbaka-kaka. 

Jag har aldrig förstått varför media valrörelsen 2018 och 2022 lät vänstern slippa undan frågor om regeringsunderlag så lätt men den här gången går det inte för att SD-frågan äntligen är begravd. Och då är inte kul att fråga, när alla vet svaret. 

Vi har redan fått provsmaka när Centerns nya taffliga partiledare, den tredje sedan Annie Lööf avgick på valnatten 2022, och Vänsterpartiet, partiet som fick pengar av Sovjet till 1989, möttes i Agenda. Och när Magdalena Andersson stammade igenom en presskonferens efter dödsstöten i regeringsfrågan lämnades nyligen. 

Efter alla ”eh” och ”såattsäga” fick hon ur sig att högern inte samlar ett underlag för allmänintresset, vad det ens betyder. Det var väl chocken som talade. 

Vänstern kommer nu inte undan och regeringsfrågan kommer malas och malas, hoppas jag i alla fall eftersom media trots allt är mer besatt av den än de är vänsterböjda, och varje gång är en veritabel mardröm för Andersson, som ju inte idag har ett bra svar och ej heller kommer skaffa sig ett. 

Hon har dessutom mer problem. De borde ligga betydligt högre i mätningar så här sex månader före ett val eftersom de alltid tappar flera procent-enheter till valet. Hennes tidigare höga förtroende sjunker nu stadigt, och inte minst har högern kommit ikapp. Att representera ett parti som har 35 procent i mätningar och få drygt 40 procent i förtroende imponerar liksom inte lika mycket som att få det och ditt parti har 6 procent som Ebba Busch, eller Ulf Kristersson som faktiskt bara har knappt 20 procent. 

De trodde att de ännu ett val skulle ställa upp med bara ”landsmodern” som en svensk presidentkandidat, och prata politik och regeringsfrågan efter valvinsten. Icke sa Nicke, så det är bara hem och börja slipa på något bättre svar än ”eh eh eh”.