Prenumerera
Den föregående rödgröna regeringen initierade i februari 2020 en kommitté för att se över grundlagsskyddet. I linje med kommitténs förslag har nuvarande högerregering lagt fram en proposition som innebär bl.a. att det ska krävas kvalificerad riksdagsmajoritet om minst två tredjedelar av riksdagens ledamöter ska rösta för det andra bekräftande beslutet att anta förslaget efter att riksdagsval har hållits. Och att Lagrådets rekommendationer ska följas. Så gott som samtliga remissinstanser, det svenska etablissemanget, har dessutom tillstyrkt förslaget. Förslagets syfte kan följaktligen sammanfattas med att det begränsar hittills rådande konsensus i det svenska parlamentariska balansen. Det kommer således att bli betydligt svårt för politiker att både lägga till och ändra grundlagen. Det finns dock all anledning att vara orolig kring denna föreslagna ordningen. Det finns dock all anledning att vara orolig kring denna föreslagna ändring som i decennier framöver kommer att göra det svårt att kunna reformera vissa regelverk som efter tidsandan framstår som obsoleta.
Det ska till att börja med konstateras att vänstern och socialliberalelit har i decennier tvingat Sverige i en ”mångkultur” relativism av kulturer som har varit fientliga gentemot Sverige och den västerländska kulturen. I denna anda vill etablissemanget permanenta sin hegemoni genom att försvåra ändring av grundlagar som vid en intresseavvägning kan låta obsoleta.
Till exempel föreslås att grundlagsändringar ska försvåras eftersom de idag är relativt lätta att genomföra – men utan att det klargörs varför detta är ett konkret problem i det svenska sammanhanget. Förslaget pekar på en global negativ trend för demokratin – med bland annat ökade inskränkningar i yttrandefrihet, rättssäkerhet och civilsamhällets handlingsutrymme. Förslaget huvudresonemang kretsar kring riskerna med framtida politiska förändringar som kan medföra tryck mot grundläggande demokratiska värden.
Denna idé kan starkt ifrågasättas. Samma risker har i svensk historia och sedan grundlagar kodifierades ständigt funnits dock utan risker har uteblivits. Förslaget pekar visserligen på internationella exempel på snabba opinionsförändringar, men presenterar inte någon djupare analys av vad dessa exempel lär oss om behovet av förändrade grundlagsregler i Sverige. Det är dock uppenbart att etablissemanget ogillar trenden som talar i en annan riktning än deras etablerade tankemönster.
När det gäller de konkreta förslagen till ändringar av reglerna för grundlagsändringar, är det främst införandet av ett krav på kvalificerad majoritet om minst två tredjedelar av riskdagens röster vid det andra bekräftande beslut som är problematisk. Detta innebär en omfattande förändring. Den nuvarande modellen, där ett mellanliggande val krävs, har i praktiken lett till bred enighet vid grundlagsändringar. Därmed fungerar det redan idag som ett effektivt skydd mot förhastade förändringar.
Men sambandet mellan den internationella faktorn och behovet av ändrade svenska grundlaglagar förblir vagt. I ett svenskt vidkommande påverkar givetvis den globala förändringen även Sverige, den har alltid gjort. Den här gången påverkar omvärldsläget Sverige på ett sätt som ifrågasätter vänsterns och socialliberalers idémönster och legitimitet. Men att detta ska påverka de svenska demokratiska institutionerna negativ är svårt att föreställa sig. Noterbart är det också att det svenska etablissemanget och ”civilsamhället” uteslutande domineras av vänstern och socialliberaler. Förslaget kommer således att göra det svårt att kunna reformera decennier av vänsterhegemoni i Sverige men att detta hotar demokratin är foga troligt, saknar legitimitet och strider mot den parlamentariska suveräniteten då det är mer rimligt att riksdagen beslutar genom en enkelmajoritet. Framför allt försvårar förslaget för de kommande generationerna att fortsättningsvis ärva otidsenliga vänsterhegemonin för all framtid.
Om kravet på kvalificerad majoritet ändå införs, skulle Sverige hamna bland de mest restriktiva länderna i Europa vad gäller grundlagsändringar. Erfarenheter från exempelvis Norge, Belgien och Grekland visar att ett alltför riggat regelverk riskerar att göra grundlagen obsolet, då det kan försvåra nödvändiga uppdateringar. Alternativa modeller, såsom den skiktade modellen som finns i Tyskland och Kanada, har regeringens utredare inte utrett tillräckligt. Den skiktade modellen innebär att särskilt viktiga grundlagsbestämmelser ges starkare skydd, medan andra kan ändras med enklare förfaranden. Kommittén avfärdar modellen med hänvisning till att det är svårt att identifiera vilka bestämmelser som är särskilt betydelsefulla för demokratin – en uppgift andra länder dock har lyckats med.
Ett annat alternativ hade varit att avföra bestämmelser med begränsad demokratisk betydelse från grundlagen och föra in dem i riksdagsordningen eller vanlig lag. På så sätt skulle grundlagen koncentreras till bestämmelser av central demokratisk vikt, vilket i sin tur skulle motivera striktare förändringsregler. I sammanhanget ska det betonas att Sveriges grundlagar är detaljerat utformade och är inte alls likt många andra demokratier vars konstitutioner är allmänt hållna och därmed åtnjuter starkare skydd.
Regeringens förslag hade kunnat uppnås genom att anknyta till den växande forskningen om demokratisk tillbakagång (s.k. "backsliding democracy"). Fall som Ungern och Polen visar att det går att kringgå grundlagar även i starkt rättsligt skyddade system, vilket innebär att ett förstärkt grundlagsskydd inte nödvändigtvis skyddar demokratin. Detta väcker även frågor kring förslagets titel, som antyder ett skydd för demokratin, medan fokus snarare ligger på att skydda själva grundlagen och det nuvarande etablissemangets politiska idé av samhällsstyrning.
Emellertid är Sverige inte en ung nation, landet har en tusenårig historia och har haft en tämligen homogen kultur och idéhistoria. Denna kultur och idéhistoria har dock i modern tid dominerats av vänster och socialliberala idéströmningar. Dessa aktörer har dessutom genom migration från MENA-länder förändrat demografin i landet och äventyrat landets säkerhet och välstånd. För at komma till rätta med dessa krävs tidsenliga regelverk, t.ex. införandet av möjlighet att återkalla beviljat svenskt medborgsrap, begränsning av vissa gruppers yttrande- och föreningsfrihet när deras kopplingar till antagonistiska stater och kulturer är uppenbara. Framför möjlighet att i frånträda vissa internationella åtaganden såsom EU-medlemskapet som har skyddats genom grundlag.
Förslaget gynnar dock inte demokratin som bygger på folksuveränitet och parlamentarism där majoriteten, i en turbulent och orolig omvärld, ska ha möjlighet att styra och ändra även grundlagar. Förslaget försvårar för kommande riksdagsmajoriteter och generationer att skydda Sverige av att hamna i situationer då grundlagen snarare i vissa fall kan utgöra ett hinder i att tillvarata landets intressen.
Nima Rostami, advokat och debattör
Kommentarer förhandsgranskas inte av Riks och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
