Nima Rostami: Islam och vänsterideologi – två sidor av samma mynt

Det iranska experimentet tydliggör ett gemensamt narrativ och delvis gemensamma mål hos två ideologiska strömningar: islam och olika former av vänsterideologi. I många avseenden kan dessa betraktas som två sidor av samma mynt. Båda rymmer tydliga totalitära inslag och bygger på idéer som legitimerar långtgående kontroll över både samhälle och individ.

De delar också centrala fiendebilder, såsom antisemitism och ett starkt motstånd mot USA och vad som ofta beskrivs som amerikansk ”imperialism”. Trots sina olika historiska och religiösa utgångspunkter vilar de på liknande grundantaganden och använder ofta jämförbara strategier, oavsett om sammanhanget är Iran eller västerländska samhällen.

Marxismens fortsatta inflytande i nya former

Även om vänstern i många avseenden har förlorat delar av sitt tidigare ideologiska inflytande lever det marxistiska narrativet vidare i nya former. Delar av detta tankegods har integrerats i vissa nyliberala och så kallat progressiva miljöer.

Genom migrationspolitik och identitetspolitiska perspektiv har dessa miljöer bidragit till förändringar i både den politiska och demografiska strukturen i väst. Detta har i sin tur gjort det möjligt för dem att fortsatt behålla ett betydande inflytande över medier och den politiska dagordningen.

Revolutionen 1979 och västvärldens felbedömning

Det är väl dokumenterat att marxistiska och islamistiska grupper tillsammans deltog i den iranska revolutionen 1979. Den dåvarande amerikanska administrationen, med Jimmy Carter som president, liksom många socialistiska och liberala politiska miljöer i Västeuropa, underskattade eller förbisedde de ideologiska och politiska riskerna i denna utveckling. I efterhand framstår detta maktövertagande som en av västvärldens mest betydande strategiska felbedömningar under efterkrigstiden.

Det har nu gått 47 år sedan detta politiska experiment inleddes. Islamisternas maktövertagande i Iran, med stöd från marxistiska grupper, har haft långtgående och i många avseenden ödesdigra konsekvenser för världspolitiken.

Utvecklingen har inte bara påverkat Iran självt, utan också bidragit till islamismens ideologiska expansion i väst, inklusive i Sverige. Den har även framkallat en demografisk förändring som fortsatt påverkar det politiska landskapet i det svenska samhället.

Narrativet om Iran i västerländsk debatt

I takt med att konservativa politiska strömningar alltmer vinner mark riskerar vänster- och liberala miljöer att förlora delar av sitt inflytande. Samtidigt har dessa aktörer under lång tid haft betydande inflytande över medier och den politiska berättelsen.

I denna kontext lyfts ofta experter och aktivister fram som ifrågasätter eller misstänkliggör det iranska folkets strävan efter frihet och efter en sekulär och demokratisk samhällsordning. Personer med tydliga kopplingar till den iranska regimen presenteras alltför ofta som oberoende experter som analyserar protesterna mot just denna regim.

Samtidigt framställs USA:s och Israels militära åtgärder ofta som folkrättsbrott eller aggressioner. I denna argumentation bortses dock ofta från det faktum att det iranska folket hittills inte själva har kunnat frigöra sig från den islamistiska maktstrukturen – på samma sätt som det tyska samhället inte kunde frigöra sig från nazismen utan yttre intervention under andra världskriget.

Ideologiska motsägelser i väst

Vänsterns ideologiska motsägelser har därmed inte bara bidragit till att skapa utrymme för antidemokratiska krafter, utan också till att möjliggöra framväxten av miljöer som i praktiken står i konflikt med centrala västerländska värden.

Det gäller värden såsom sekularism, rättsstatlighet och samhällelig tillit – grundläggande principer som det moderna västerländska samhället vilar på.

Frågan blir därför hur samhällen som med stor möda har byggt upp starka institutioner och demokratiska strukturer har kunnat hamna i en situation där dessa principer i ökande grad undermineras i just de värdenas namn.

Irans framtid – och Sveriges problem

Sedan 1979 har det iranska folket fått betala ett mycket högt pris för utfallet av de ideologiska krafter som tog makten i landet. Samtidigt finns i dag en stark vilja bland många iranier att återknyta till sitt historiska och icke islamiska arv och att orientera sig mot sekulära och demokratiska ideal.

En sådan utveckling framstår som nödvändig för att Iran ska kunna frigöra sig från den islamistiska maktstruktur som har präglat landet i nästan ett halvt sekel.

Situationen framstår dock som mer komplex i vissa västerländska samhällen, där betydande demografiska förändringar har skapat nya integrations- och värderingsmässiga problem. Inte nog med att denna betydande demografiska grupp i Sverige i stor utsträckning är främmande för västerländska värderingar, utan många inom denna grupp påverkas också av antagonistiska islamistiska maktstrukturer och ideologier. Dessa grupper är i vissa fall beredda att agera aggressivt och även använda våld mot västvärlden. 

Nima Rostami, advokat och konservativ debattör