Storfinansens woke-era är inte över – den har bara bytt namn

Aktivismen lever vidare under nya namn hos finansjättarna.
Laurence Fink, vd för Blackrock, och Salim Ramji, vd for Vanguard.
Laurence Fink, vd för Blackrock, och Salim Ramji, vd for Vanguard.
Publicerad den

Styrelsemedlemmarna på majoriteten av börsnoterade bolag har sedan flera år tillbaka behövt uppge bland annat ras, kön och sexuell orientering. Uppgifterna har använts för att rösta fram styrelser som uppfyller krav på mångfald och rösta ner styrelser som inte gör det. Regelverket kallas DEI – mångfald, rättvisa och inkludering – och dess anhängare har marscherat från akademin till världens största investeringsbolag, vars inflytande sträcker sig världen över. Nu, efter vissa justeringar som skett i samband med Trumps återkomst, påstås det att “woke-eran är över”. Men en närmare granskning visar att de inte har gjort sig av med DEI, bara ändrat namnet på det. Storfinansen kommer fortsätta rösta ner styrelser som inte präglas av det de kallar “mångfald” – och deras makt har aldrig varit större.

De tre stora finansjättarna som beslutar om världens framtid

Det senaste exemplet på DEI:s fortsatta framåtmarsch är Apples beslut att rösta ner ett förslag om att “upphäva DEI-initiativ” – ett förslag som över 97% av aktieägarna röstade emot i slutet av februari.

Biltillverkaren Hyundai har startat nya DEI-initiativ, med motiveringen att det “driver på försäljningen”.

De tre stora investeringsbolagen: Blackrock, Vanguard och State Street är största aktieägare i 88 procent av S&P 500-bolagen, däribland Apple, och de förvaltar över sammanlagt 22,5 biljoner dollar, vilket ger dem en enorm makt att påverka företagsbeslut, inklusive styrelserekrytering.

Beteenden kommer att behöva ändras, och detta är en sak vi begär av företag. Du måste tvinga fram beteenden, och på BlackRock tvingar vi fram beteenden". Det här auktoritära uttalandet gjordes av Larry Fink, VD för Blackrock, under en intervju år 2017. Uttalandet tydliggjorde Blackrocks metod: tolerans mot dem som avviker från bolagets agenda är nästintill obefintlig – och det hymlar inte finansjätten med. Agendans innehåll var präglat av ett fokus på ras- och könsfrågor: “Om du inte tvingar fram beteenden, oavsett om det handlar om kön eller ras eller bara hur du vill beskriva sammansättningen av ditt team, kommer du att påverkas. Det handlar inte bara om rekrytering, det handlar om utveckling”, tillade Fink.

Vad som gör storbolagens inflytande extra alarmerande är att det inte finns några tecken på att det kommer att avta. Även om bolagen tekniskt sett inte äger kapitalet som de förvaltar över, så är det fortfarande de som bestämmer över bolagsstyrelser och kapitalallokering.

År 2018 varnade Vanguards grundare John Bogle för risken att en “handfull institutionella investeringsjättar en dag kommer äga röstkontrollen över i stort sett varje stort amerikanskt bolag” och att “en sådan koncentration inte kommer tjäna nationella intressen”. Denna skarpa förutsägelse är nu verklighet.

Vanguards grundare John Bogle varnade för ökad ägarkoncentration som går emot nationella intressen.
Vanguards grundare John Bogle varnade för ökad ägarkoncentration som går emot nationella intressen.Foto: Bill Cramer.

Bluffrapporten som tog världen med storm

När Trumpadministrationen tillträdde i början av 2025 vidtogs åtgärder för att stoppa DEI:s frammarsch. Två verkställande beslut, den ena om förbud mot radikala statliga DEI-program och den andra om förbud mot federala kontrakt med företag som omfattas av DEI-regelverk eller “positiv diskriminering”, har lett till att många debattörer dödsförklarat woke och DEI. Men det är långt ifrån uppenbart att så faktiskt är fallet.

I artikeln “Näringslivet måste stå emot populistiska strömmar” (DI, 2025) argumenterar lobbyorganisationen Allbright för att svenska företagsledare ska “Stå fast vid sina DEI-mål, även när debattklimatet hårdnar”. Till stöd för sin tes hänvisar de till en av världens mest citerade DEI-studier – en 2015-rapport som står i centrum för storbolagens kvoteringsregler, känd som McKinsey-rapporten. Rapporten visar, enligt Allbright, att “företag med hög mångfald i ledningen [har] större sannolikhet att vara lönsamma än sina konkurrenter”. 

McKinsey-rapportens slutsats, att fler kvinnor och minoriteter i företagsledningen ökar vinsten, saknar stöd i andra studier. Analyser av S&P 500-företag för 2015–2019 visar ingen signifikant koppling mellan mångfald i ledningen och finansiella resultat. “Vår oförmåga att replikera deras resultat antyder att – trots vikten de givits – McKinseys studier inte bör användas som bevis för att ökad raslig och etnisk mångfald förbättrar prestationen för amerikanska börsnoterade bolag”, konstaterar forskarna i en uppföljningsstudie från 2024.

Trots rapportens brister fortsätter alltså näringslivet att hänvisa till den. Rapporten tjänar syftet att ge storbolagen ett sken av vetenskaplighet. Investeringsbolagens dogmatiska och selektiva omfamning av mångfaldsforskning visar att de motiveras av ideologi.

Blackrock röstar fortfarande ner styrelser som inte präglas av mångfald

De debattörer som bestämt hävdar att woke-eran är över syftar huvudsakligen på att finansjättarna har strukit vissa formuleringar för den nya röstningspolicyn, som anger riktlinjer för vilka bolagsstyrelser som ska röstas fram. I policyn för 2024 stod det att “styrelser borde sträva efter minst 30% mångfald”. I samma policy krävdes det även att styrelsemedlemmar skulle uppge demografiska uppgifter gällande bland annat kön, ras och ålder.

En styrelsemedlem räknas med i mångfaldssiffran om personen tillhör en “minoritetsgrupp” med avseende på kön (exempelvis kvinnor), ras/etnicitet (exempelvis svarta eller färgade), funktionsnedsättning, veteranstatus, könsidentitet och kulturell identitet.

Det specifika mångfaldsmålet på 30% har nu strukits i röstningspolicyn för 2025, men inte för att Blackrock har övergett DEI, utan för att bolaget redan har uppnått sina mål. “Mer än 98% av S&P-500-bolag har mångfald”, vilket gör en specifik riktlinje överflödig.

De nya riktlinjerna visar inte på något sätt att Blackrock kommer sluta rösta för woke-styrelser – tvärtom, istället innebär de att bolaget kommer rösta ner styrelser på en “case-by-case” basis om styrelserna inte är präglade av mångfald “jämförbar med marknadsnormen”. Kravet på att uppge demografiska uppgifter kvarstår dessutom. Deras policy är inte på något sätt en kapitulation – den är ett skryt om att de har tagit över världens bolagsstyrelser och bestämt samtidens norm. Räknas man inte med i mångfaldssiffran så blir man fortfarande inte rättvist behandlad.

Nytt namn – samma agenda

Finansjättarnas ideologiska övertygelse sitter djupt, men tyglas av en kalkylerande pragmatism. När det stod klart att Trump skulle bli den nya presidenten började de genast göra vissa ändringar – till ytan. Blackrock vet hur man förkroppsligar uttrycket “tomma ord”: I slutet av februari meddelades det att deras befintliga DEI-teams kommer att slås ihop under namnet “Talent and Culture”-avdelningen. 

Inga avskedningar rapporterades i samband med förändringarna. Personalen som tidigare jobbade med att utforma program för att kvotera in folk baserat på ras och könsidentitet jobbar alltså kvar men under ett nytt namn. Man kan dra slutsatsen att ingen betydelsefull ändring skett. Anställda kommer fortfarande drabbas av DEI – men under ett nyare, mer politiskt korrekt namn.

Hannes Elfving, journalist på Riks

Kommentarer förhandsgranskas inte av Riks och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Populära artiklar

No stories found.
logo
Riks
riks.se