Prenumerera
Ekonomisk jämlikhet är en viktig fråga för samhällsutvecklingen och under valrörelsen. Sverige har trendmässigt gått mot en minskning av jämlikheten under senare tid, i samband med omfattande migration och bristande integration. Flyktingar och anhörigmigranter har typiskt högre arbetslöshet och lägre inkomster än de som är födda i Sverige. Omfattande flyktingmigration och bristande integration på arbetsmarknaden ledde därför tidigare till att klyftorna ökade i Sverige. Utvecklingen har dock vänt under Tidö-regeringens första ett par år vid makten – jämlikheten ökade åter i Sverige. Det är ett viktigt trendskifte.
Statistiska Centralbyrån presenterar data över Gini-koefficienten för inkomster från arbete och kapital, från och med 2011. Det är måttet på hur jämlik den ekonomiska fördelningen är. Gini-koefficienten är 0 för ett samhälle som är helt jämlikt och 1 för ett samhälle som är helt ojämlikt. Under den andra Alliansregeringen som leddes av Fredrik Reinfeldt, hade Sverige en utveckling mot minskad ekonomisk jämlikhet. Gini-koefficienten ökade från 0,292 år 2011 till 0,302 år 2014. Att siffran höjdes innebär att ojämlikheten i totala inkomster från arbete och kapital steg i landet. Därefter följde åtta år då Sverige styrdes av regeringar ledda av Stefan Löfven och Magdalena Andersson.
Partierna som tillhör vänstersidan i blockgränsen brukar ha större fokus på att ekonomin ska bli mera jämlik, genom fördelningspolitik, jämfört med partierna till höger som har mera fokus på att ekonomin ska växa så att välståndet över lag ökar. Däremot är det inte givet att resultaten nödvändigtvis blir i linje med dessa politiska ambitioner. Sverige fortsatte att gå mot ökad ekonomisk ojämlikhet under socialdemokratiskt styrda regeringar. Anledningen är att trenden drevs på av omfattande migration och bristande integration. Gini-koefficienten växte till 0,324 under 2022, då det blev regeringsskifte.
Vi kan titta på hur nivån av ekonomisk jämlikhet har utvecklats under den första halvan av Tidö-regeringens tid vid makten. Anledningen är att inkomstjämlikhet mäts med viss eftersläpning, så senast tillgängliga data är för 2024. Då minskade Gini-koefficienten betydligt i Sverige, till 0,314. Den ekonomiska jämlikheten ökade, så att Sverige nådde samma nivå av jämlikhet som nio år tidigare.
Mellan 2022 och 2024 var Gini-koefficienten för enbart arbetsinkomster oförändrat, men för totala inkomster minskade den. Det vill säga att lönerna var lika jämlikt fördelade, men kapitalinkomsterna blev mera jämlikt fördelade. Sedan dess har Tidö-regeringen infört reformer för att ytterligare stärka den breda allmänhetens kapitalsparande. Från och med 2025 infördes en skattefri grundnivå för sparande i kapitalförsäkringar och investeringssparkonto, nivån höjde därefter under 2026. Dessa reformer kan uppmuntra till ännu bredare spridning i ägandet framöver.
Den stora utmaningen kring jämlikhet är inte att Sverige har för många rika, utan att det finns betydande grupper som inte är i arbete eller har så låga arbetsinkomster att de inte är självförsörjande. Med självförsörjande menas den som har en arbetsinkomst före skatt på över 15 500 kronor, så att det efter skatt finns ungefär 12 600 kronor att leva på. Svenskt Näringsliv finner att bara strax över hälften (52 procent) av utrikes födda kvinnor är självförsörjande, jämfört med nära tre fjärdedelar (77 procent) av inrikes födda kvinnor. Bland utrikes födda män är det knappt två tredjedelar (63 procent) som är självförsörjande, vilket kan jämföras med den stora majoriteten (84 procent) bland inrikes födda män.
Politiken kan försöka främja ekonomisk jämlikhet genom att stimulera fler att lyckas höja sina inkomster, men också genom att med ökade skatter bestraffa de som lyckas. Rikedom är dock inte problemet. Ifall Sverige framöver får hundra nya entreprenörer, som lyckas mobilisera tid och investeringar för att skapa nya företag, kan ett fåtal av dessa förväntas bli rika, kanske en blir en ny miljardär. Detta skulle inte särskilt påtagligt driva upp ojämlikheten. Om företagare lyckas bygga ett välstånd så skapar de typiskt också ökade möjligheter till jobb och inkomster för andra i samhället. Det som driver på ojämlikheten är inte primärt att ett fåtal enskilda individer når höga inkomster, utan att breda grupper har låga inkomster. Utmaningen för den ekonomiska politiken är att verka för att fler ska bli självförsörjande, vilket kan stärka jämlikheten. Förutsättningarna för att lyckas påverkas av besluten som tas kring migration, bidrag och näringspolitiken.
Nima Sanandaji
Nima Sanandaji är vd för ECEPR (European Centre for Entrepreneurship and Policy Reform). Han har publicerat forskning inom bioteknik, fysikalisk kemi, polymerteknologi, ekonomisk historia och ekonomi. Nima är författare till 32 böcker, varav flertalet är på engelska och har översatts till olika språk.
