Josefin Utas: En kyrka som predikar tvång har missförstått sitt uppdrag

Den 16 april arrangerar Svenska kyrkan i Stockholm ”Stora klimatmarschen” tillsammans med organisationer som Extinction Rebellion, Rebellmammorna, Granparents for Future, Gretas Gamlingar och Klimataktion. 

Budskapet är riktat till politikerna: De måste genomföra en kraftfull klimatomställning, som minskar klimatutsläppen. Kyrkans uppfattning är alltså att sättet att hantera klimatfrågan på är genom politik. 

Att en kristen kyrka marscherar för att politiker ska styra hårdare över människors liv är udda. För det är inte politikernas personliga utsläpp och liv det handlar om, utan allas våra sådana. Hur mycket mer och på vilka sätt ska politikerna styra mer och inskränka människors liv?  

Ett grundproblem är att om det hade funnits enkla och smärtfria lösningar hade de redan varit genomförda. Enda sättet att radikalt snabba på i klimatfrågan är genom mer auktoritära politiker som beslutar om drakoniska åtgärder, som ofrånkomligen kommer att backa våra samhällen i utveckling och rasera våra ekonomier.

Kyrkans krav på politiker är inget unikt. Det ligger i tiden att ropa efter att staten ska ”agera” och tvinga fram förändringar i samhället. Samtidigt undviker man att tala om människors eget ansvar, eftersom moraliska resonemang om beteenden anses vara att lägga sig i. Här skulle Svenska kyrkan kunna fylla en viktig roll för att flytta fokus. 

En kristen kyrka som vill värna skapelsen borde utgå från sin egen tradition: att människan är skapad till Guds avbild och kapabel att ta ansvar. 

I stället för att predika tvång, domedagsretorik eller anordna sorgmarsch för klimatet borde kyrkan lyfta hoppet, inte bara i gudstjänster utan även utåt mot samhället. Peka på allt det goda som redan sker, de tekniska framstegen och människor som förändrar sina liv av egen övertygelse. 

Klimatansvar kan växa ur människors egna val, som att leva mer måttfullt, vårda naturen och engagera sig i konkreta projekt. Tålamod och uthållighet är också nödvändiga dygder för att kunna leva ut ansvaret. Gud verkar även när vi inte ser resultat direkt. 

Svenska kyrkan tar åtminstone eget ansvar som organisation, då den beslutat vara ”klimatneutral” redan till 2030. Det är en stor utmaning, med tanke på exempelvis kyrkans stora och energikrävande lokaler runt om i landet. Fast allt ”går” ju som sagt, om man vill. Frågan är bara till vilken kostnad och för vilka. Vad är kyrkan redo att offra för sina egna klimatmål? 

Kyrkans styrka ligger inte i att pressa politiker, som vilken annan lobbyorganisation som helst. Den ligger i att tala till människors hjärtan och visa att förändring är möjlig när människor själva vill ta ansvar för den värld de fått att förvalta. Precis som man försöker övertyga människor om att söka sig till Jesus - frivilligt! Inte genom att få politiker att tvinga dem till det. 

Josefin Utas, ingenjör och samhällsdebattör