Rebecca Weidmo Uvell: Medborgarskap – morot eller rättighet?

Det berömda kvittnings-debaclet i riksdagen där politiker bråkar om processen istället för att prata sakfrågan är jag övertygad om bara spär på politikerföraktet. Hur kan det vara viktigare än vad omröstningen handlade om?

För det var något så viktigt som medborgarskapet. Där regeringen la fram ett förslag utan övergångsregler, vilket är vanligt att man inte har för nya lagar, och där oppositionen ville ha det. Över 100 000 personer människor har lämnat in en ansökan och väntar på att prövas. Bråket handlar inte om huruvida SD kallade in utkvittade utan om man tycker att medborgarskapet är en rättighet eller något att sträva efter. Är det som glass, en belöning efter att invandraren i princip bara bott här tillräckligt länge, eller något han eller hon ska kämpa för och offra saker för?

Vänsterns åsikt är det första. Alla ska ha rätt att bli svenska medborgare, oavsett om du levt på bidrag hela livet, inte kan ett ord svenska eller har våldtagit någon. Det har delats ut som glass en varm försommardag till vem som helst som ansökt. Med medborgarskapet kommer rätt att rösta i riksdagsvalet och det blir omöjligt att bli utvisad. 

Är det då synd om de 100 000 personerna som nu står i kö men prövas mot de nya reglerna? Det vänstern glömde berätta är att kötiden är över 600 dagar. Folk har alltså ansökt för 2 år sedan. 

Vi ändrar lagar hela tiden utan att ta någon som helst hänsyn till att det är synd om folk som hamnar på andra sidan lagens datum. Ingen fällde tårar över de stackare som köpt en vattenskoter och plötsligt satt med krav på förarbevis och 15-årsgräns. Och när reglerna om att visa pass infördes plötsligt för Öresundsbron mitt i migrationskrisen infördes heller inga övergångsregler. 

De nya reglerna för medborgarskap är helt i linje med hur andra EU-länder har det, med krav på 8 års vistelsetid, vandelskrav och självförsörjning samt krav på svenska och samhällskunskap. Att låta 100 000 personer till få våra attraktiva viseringsfria pass utan att behöva uppfylla helt rimliga krav för att de stått i kö två år handlar i grunden bara om en sak – S, V och MP vet att majoriteten av dessa nya riksdagsväljare kommer rösta på deras partier när de får rösta. 

Inte att det är så synd om Ali, Fatima och Mohammed att de nu prövas mot nya regler och därför en del kommer få nej på ansökan. Man har älskat idén om att dela ut medborgarskapen som belöning och muta till invandrare för att vigga röster och ser man på hur framför allt Socialdemokraternas väljarbas bytts från arbetare till lågutbildade bidragstagare födda utomlands förstår man oviljan att höja kraven. 

Kvittning eller inte, nu har vi äntligen rimliga krav på att bli något som fint som medborgare i Sverige. Jag är glad att regeringen är döva inför kraven från vänstern, både om att göra om omröstningen och att utesluta SD ut kvittningssystemet.