Vad händer om vi förlorar vårt historiska minne och agerar taktiskt utan att reflektera över saker och ting i sin rätta kontext?

De som vill terrorismförklara det fruktansvärda dådet i Örebro då dådet har utförts av en "vit" etnisk svensk man har ideologisk slagsida vilket ger ett desperat och oseriöst intryck. 

Den "vita" gärningsmannen Richard Andersson i Örebro passar inte in i något typiskt terroristmönster på samma sätt som det riktade dådet mot islamkritikern Salwan Momika gör. I Momikas fall finns tydliga bevis och indicier på att utländska, organiserade islamister eller till och med stater kan ha varit inblandade. Attacken var riktad mot honom enbart på grund av hans kritik av islam som religion och som en politisk ideologi, vilket gör att det fanns ett ideologiskt syfte bakom dådet – att tysta islamkritiker och oliktänkande inom och utanför muslimska kretsar. Sådana element saknas helt i fallet Örebro, trots att det innebar en ofattbar tragedi för offren, varav många var invandrare.

Nu försöker vänsteraktivister och etablissemanget hitta något att skylla på, men utan konkreta bevis eller ens indicier. Frågan är var gränsen går för att varje attack mot civila ska klassificeras som terrorism eller som ett rasistiskt dåd.

Med tanke på vänsterns historielösa missriktade politik och principer är det inte förvånande att deras ”civilsamhället” agerar taktiskt. Deras historiska minne är dock både genant och farligt, och de implementerar en strategi som gynnar deras ideologiska slagsida, åtminstone på kort sikt. Ett sådant taktiskt agerande är en farlig utveckling.

Mordet på Anna Lindh i september 2003, dåvarande utrikesministern, utfördes av en svensk med serbiskt medborgarskap, som senare avsade sig sitt svenska medborgarskap. Då valde vänstern att hålla tyst, för gärningsmannen hade invandrarbakgrund.

Backabranden i Göteborg, oktober 1998, där 63 personer omkom och 214 skadades, orsakades av invandrarkillar, och offren var också invandrare. Motiven för gärningen var hämnd och arrogans – inte rasism eller terrorism. Men om gärningsmannen hade varit en "vit" och etnisk svensk, hade etablissemanget sannolikt klassificerat det som terrorism eller som ett rasistiskt dåd. När däremot en "utsatt" invandrare begår samma typ av grova brott och massmord, anses det inte terrorism enligt etablissemangets gängse definition.

Ett annat exempel är gängkriminalitet, som idag i stor utsträckning styrs av invandrare från MENA-länder, och där vissa grupper även tros vara understödda av utländska antagonistiska säkerhetstjänster för att utföra brott och terrorism i Sverige. Trots dessa tydliga fall agerar etablissemanget undfallande och vägrar definiera det som terrorism och sätta in legala mekanismer att bemöta hotet. 

Den här typen av gärningar, som i Örebro, sker i många länder och innebär alltid att oskyldiga medborgare faller offer. Trots detta klassificeras sådana görningar sällan som terrorism. När sådana dåd inträffar i Sverige och bland de drabbade finns individer med invandrarbakgrund, är det inte konstigt – det speglar den demografi som finns i Sverige idag.

Det är högts sannolikt att vi även i framtiden kommer att se sådana dåd, både riktade mot islamkritiker av ideologiska skäl och allvarliga attacker mot oskyldiga medborgare utförda av "vita" etniska svenskar. I båda fallen är det avgörande för nationens bästa att ha en samlad och enhetlig syn för att kunna bemöta hoten utifrån deras rätta kontext.

Nima Rostami, advokat och debattör