Emmie Mikaelsson: Vi måste sluta förminska Sveriges kristna grund

Kristendom har varit med och format svensk kultur i över 1000 år. Det kristna arvet ligger till grund för mycket av den moral och de beteenden vi förhåller oss till idag, men som vi ofta tar för givet som uppenbara sanningar. 

Till exempel; den höga tilliten som finns bland svenskar kan härledas ur den protestantiska traditionen som betonar individuellt ansvar, plikttrogenhet och tron på uppoffring i högre syfte. Detta har även banat vägen för den svenska arbetsmoralen, som flit och sparsamhet, som varit viktig för etablerandet av välfärdssamhället. 

Sekularismen har också varit central i formandet av svensk kultur. Den har ökat befolkningens tilltro till vetenskap och forskning. Den har även banat vägen för reformer som jämlikhet inför lagen och separationen av stat och kyrka. Men med sekularismens intåg har svensk kultur förskjutits dramatiskt, där svenskar lämnat kristendom därhän i förmån för rationalitet. Men hur väl har det fungerat? 

Kristendom har såklart inte en perfekt historia, men att sudda ut kristendom ur den svenska berättelsen har visat sig vara ett stort misstag. För det lämnade nämligen ett vakuum där totalitära ideologier fått ta plats istället. Nu är det Pride, ‘’öppenhet’’ och totalitär vänsterliberalism som länge försökt bli det gemensamma kittet som binder svenskar samman. Vi ser att detta har fått negativa konsekvenser. 

I dag har tryggheten, speciellt för kvinnor, slagits sönder till följd av massinvandring. Ångest bland unga har normaliserats, där könsdysfori och aktivism har blivit svaret för många på den upplevda meningslösheten. Relationen mellan män och kvinnor har försämrats tack vare feminism och toxisk könlöshet. Svensk identitet har även lämnats rotlös utan den tydliga identiteten som kristendom tidigare stått för. 

Sekulär humanism i alla ära, men idag ser vi resultatet av att helt och hållet överge de kristna rötterna. På ytan verkade det vara en positiv frigörelse, men det lämnade onekligen ett vakuum för en djupare mening. För människan frodas inte enbart av att maximera frihet och förnuft. Vi behöver även balansera frihet med mening, plikt, ansvar och gemenskap, för att vi - och samhället - ska kunna fungera.