Vänstern hånskrattade åt förnedringsrånade ungdomar – nu är de rädda för radikalism

Nu har det gått nästan två veckor sedan vänsterstiftelsen Expo startade drevet mot den sextonårige ministersonen på grund av dennes samröre med den radikalnationalistiska organisationen Aktivklubb Sverige. Vad är det för trauma pojken bär med sig? Vad har han gjort sig skyldig till?

Ingenting, i juridisk mening. Han är inte dömd för något brott. Det har heller inte uppdagats att han är misstänkt för något brott. Vänsterpöbeln har dock bestämt sig för att de ska agera domare, jury och bödel. I deras billiga budgetdomstol räcker det med magkänsla.

Kom ihåg: det här är samma vänster som flåsigt rusar till utländska våldtäktsmän och mördares försvar så fort man talar om skärpta straff eller personligt ansvar. Det kanske tydligaste exemplet på detta är tidigare rikspolischef Dan Eliassons (S) kommentar på en asylsökares knivmord på den 22-åriga Alexandra Mezher på ett asylboende den 25 januari 2016:

– Man blir naturligtvis förtvivlad å alla inblandades vägnar, naturligtvis den som blir dödad och dennes anhöriga, men också för en enskild ung kille som begår en sån här förskräcklig händelse, vad har den personen varit med om för någonting, vilka omständigheter har den killen växt upp under, vad är det för trauman han bär med sig?

– Hela den här flyktingkrisen visar ju på hur orättvist livet är i många delar av världen, och vi får hjälpa till och försöka lösa det här efter bästa förmåga.

Så här ser vänsterns så kallade "empati" ut. Men hur ser empatin mot svenska brottsoffer ut då? Här finns det otaliga exempel. År 2021 anordnade Tobias Andersson (SD) ett riksdagsseminarium om svenskfientlighet. Han bjöd in flera offer för svenskfientliga förnedringsrån och samtliga riksdagspartier, varav endast SD valde att delta. Inget annat parti valde att komma. Inget!

För vänstern räckte det dock inte med att försumma de svenska ungdomarnas lidande. Utöver att strunta i seminariet valde två vänsterpartistiska ledamöter och en vänsterjournalist att förlöjliga brottsoffren. Bland offren fanns Kenny Friberg, som utsattes för ett rån som pågick i sex timmar. Bland annat fick han en pistol nedtryckt i munnen och en colaflaska uppkörd i rumpan.

I ett nyligen borttaget inlägg på X hånades de brottsutsatta svenska ungdomarna av ETC:s journalist Max V. Karlsson, som snart ska börja på Expressen. De två vänsterpartistiska riksdagsledamöterna Lorena Delgado Varas och Daniel Riazat hakade på.

I ett kommentarsfält under ett inlägg av vänsterakademikern Tobias Hübinette avfärdas ungdomsrånen som "retorik". Dessutom sprids idéer om att det låga barnafödandet är positivt eftersom det resulterar i färre högerradikaliserade svenska ungdomar.

– Det där är ett retoriskt rättfärdigande, skriver vänsterjournalisten Alexandra Pascalidou

Vänstern hånskrattar när svenskarna lider. Samtidigt kryper de för kriminella invandrare som belönas med uppmärksamhet och priser för den mångkulturella gyttjans gangsterrap.

Prisandet av gängkriminella och förlöjligandet av svenska ungdomar faller enligt vänstern under fina ord som "empati" eller "förebyggande insatser". Det genomgående mönstret är: när svenskar gör något fel (men inte nödvändigtvis något brottsligt) ska de piskas och hånas till underkastelse. När invandrare gör något fel är det däremot en konsekvens av komplexa orsakssamband som endast vänsterintellektuella anses förstå.

Vänstern, som ofta tar stolthet i sin materialistiska och vetenskapliga analys av samhällsförhållanden, blir plötsligt förblindad av en dogmatisk villkorslös kärlek för invandrare som mördar. Är inte det besynnerligt?

Snart kommer svenska ungdomar ta stolthet i radikal nationalism. Det finns nämligen inget så starkt som driften till att bevara sitt eget folk. Vänstern kan inte hindra det – och deras löjliga slavmoral är ett patetiskt skämt som deras förfäder skulle ha mött med dånande skratt.

Men var inte oroliga. Nationalisterna drivs till skillnad från vänstern av förnuft och kärlek. Därför kommer de att säkerställa att vänstern behandlas rättvist. När nationalisterna drar åt vänsterns bidragskran får vänsterjournalisterna en chans att bidra i samhällsnyttiga roller. En vacker dag kommer Expo- och ETC-journalisterna arbeta som vaktmästare eller sophämtare – två yrken som är långt mer hedervärda än vad de sysslar med just nu.