Prenumerera
Erika Bjerström, tidigare gjorda 27 år som journalist på SVT, bland annat i flera olika roller som korrespondent, pekar ut vita män som det stora hotet mot klimatet. Hennes sista roll på SVT var klimatkorrespondent.
Numera skriver hon krönikor för Dagens Industri och är även en sådan där talare som kan bokas via Talarforum. Där beskrivs Bjerström som klimatexpert. Hon har även intervjuat Bill Gates, Barack Obama och John Kerry får man veta.
Varför då denna långa utläggning om Bjerström? Jo, hon skrev nyligen en uppmärksammad krönika i Dagens Industri i vilken hon påstår att vita män har en mer negativ klimatpåverkan än kvinnor. Vita mäns resvanor, köttkonsumtion, ja förmodligen hela deras existens är livsfarlig för planeten och människosläktets överlevnad. Så kan bara en så kallad klimatexpert tala.
Det är förvisso ett narrativ vi känner igen sedan tidigare. Men Bjerström verkar vilja gå på ännu hårdare mot vita män än vad som vanligtvis brukar torgföras. Eftersom att det enligt Bjerström inte finns något som vita rika män bryr sig mer om än plånboken, skriver hon att mäns bankkort skulle kunna begränsas med individuella koldioxidkvoter. Om kvoten är fylld spärras kortet och fungerar igen först efter att männen köpt sig fria från sina synder via koldioxidkrediter. Så kan den köttätande mannens destruktiva framfart stoppas!
Förslaget har en del gemensamt med den miljöpartistiska Europaparlamentarikern Pär Holmgrens (även han tidigare SVT-medarbetare) tankegångar om att demokratin behöver avskaffas. Endast klimatdiktatur har kraft nog att genomföra impopulär politik som tydligen krävs för att rädda klimatet.
De studier som ibland hänvisas till som säger att män är större “klimatsyndare” än kvinnor bör tas med en nypa salt. En av dessa studier visar att det är främst transporter som gör att män släpper ut mer än kvinnor. Och det är klart att en lastbilschaufför i regel släpper ut mer koldioxid än en arbetslös kvinna i Rinkeby. Den som är arbetslös har inget jobb att köra bil till. En manlig lantbrukare torde även han vara en större “klimatbov” än kvinnan i exemplet ovan.
Hårdragna exempel, men de illustrerar en enorm skevhet som finns i debatten. För att göra bilden med exemplen ovan något mer nyanserad fast i grund och botten densamma: en manlig arbetare i den tunga industrin torde generera mer koldioxidutsläpp än en kvinnlig hållbarhetskonsult.
Den närande sektorn utgörs till stor del av vita män. Ett relevant mått vore att sätta CO2-utsläpp i relation till bidrag till BNP eller samhällsbärande funktioner. Då är det långt ifrån säkert att “vita män” framstår som klimatets stora fiender. Förmodligen tvärtom.
Att Bjerström går på så hårt och tydligt mot vita män är dessvärre extra uppseendeväckande med tanke på hur ytlig och tassande diskussionerna oftast blir när debattörer och politiker försöker förklara varför kvinnor tenderar att – åtminstone uttrycka – att de bryr sig mer om klimatet än män.
Det ligger säkert något i det Bjerström skriver om att kvinnor generellt värderar andra saker än män. Men att män skulle bry sig mindre än kvinnor om överlevnaden för mänskligt liv på vår planet är nonsens. Och att kvinnor skulle vara mindre intresserade av materiella ting håller inte heller. Åtminstone inte om kläder, inredningsprylar, och så vidare, inkluderas.
Kvinnor sägs i regel vara mer lyhörda inför vad andra personer i deras sociala sammanhang tycker om saker och ting, inte minst vad de har för åsikter om varandra. Män är däremot generellt inte lika ängsliga för att vara konträra.
Att många personer, påhejade av medierna, springer i den klimathysteriska riktningen betyder inte lika mycket för män. Däremot att i ord, men inte alltid i handling, till sin omgivning signalera att klimatet såklart är den viktigaste frågan faller sig möjligtvis mer naturligt för kvinnor än män.
Det förklarar garanterat inte hela skillnaden mellan mäns och kvinnors inställning i klimatpolitiken, men det perspektivet vore något för sådana som Bjerström att begrunda för att möjligtvis nyansera sitt synsätt.
På Talarforums hemsida beskrivs för övrigt även att Bjerström har stor kunskap om faktaresistens och är bra på konstruktiva lösningar. Det torde vara enklare att sälja sand i Sahara än att sälja Bjerström som en klok talare.
Erik Hagström
Kommentarer förhandsgranskas inte av Riks och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
