Erik Hagström: Moderaterna och Tidölaget är bättre än det här

I Riks/Sentios färska opinionsmätning får Moderaterna endast 14,6 procent. Ett tapp på 3,8 procentenheter jämfört med motsvarande mätning för en månad sedan. Tidölaget har nästan 9 procentenheter upp till den rödgröna sidan.

Att opinionsmätningar inte är samma sak som valresultat kan valet 2022 påminna oss om. Men, 14,6 procent är ett lägre opinionsstöd än det som Anna Kinberg Batra hade när det blåste som mest kring hennes moderata ledarskap, och som därefter ledde till partiledarbytet till Ulf Kristersson.

Tidöpartierna vann valet 2022 tack vare trovärdiga vallöften på områden som länge präglat svensk politik. Migration, kriminalitet och energi. Nästintill alla vallöften är infriade och det fåtal som återstår att leverera på ser ut att kunna bockas av i närtid. Om något har kritiken från vänstersidan och media handlat om att reformtempot varit för högt.

Det är förvisso inget ovanligt att regeringspartier tappar i stöd, och Moderaterna brukar göra bra valrörelser och öka sitt väljarstöd. Huruvida det kommer räcka den här gången vet dock ingen. Dessutom har partiets opinionsmässiga kräftgång sannolikt djupare förklaringar än att det kan vändas med smarta justeringar av partiets kommunikation.

Jämfört med Moderaternas opinionsmässiga glansdagar kring 2010 när stödet låg runt 30 procent finns det i dag ett annat stort, ja ett större parti, på Moderaternas högersida. Att förvänta sig stöd av nästan en tredjedel av väljarna är såklart orealistiskt med det i dag stora och etablerade Sverigedemokraterna.

Trots historiska synder såsom en oansvarig migrationspolitik och en decemberöverenskommelse kan man såklart tycka att Moderaterna av i dag förtjänar ett större väljarstöd än det tycks ha i dag. Trovärdighet är dock något som tar lång tid att bygga upp. Inte minst när trovärdigheten har urholkats av en ovilja, eller åtminstone oförmåga, att stå upp för sina väljares intressen.

Det faktum att många av Moderaternas tidigare väljare ser konsekvenserna av det sveket i form av ett land som förändrats till det sämre på grund av massinvandringen gör att det finns ett tak för Moderaternas väljarstöd. Det taket består till stor del av Sverigedemokraternas starka väljarstöd.

Moderaterna framstår i dag av många som ett parti som administrerar ett paradigmskifte snarare än helhjärtat leder det. Sverigedemokraterna uppfattas äga förändringen. Det enorma reformarbete Moderaterna dock i praktiken, inte bara administrerar, utan ger form och stadga åt, belönas inte. Partiet uppfattas för mjukt av väljare som vill se en ännu stramare migrationspolitik. Samtidigt uppfattas partiet som en ond kraft av de väljare som låter sin verklighetsuppfattning styras av Dagens Nyheters ledarsida.

Allt det där må så vara. Och nästan allt är självförvållat av Moderaterna. Det vet jag att de förstår, men jag vet att det också finns en vinnarmentalitet, som ofta får näring av att slå i underläge. På liknande, fast av andra skäl, får säkerligen även Sverigedemokraterna än i dag en del av sin kraft därifrån.

För Socialdemokraterna är fortfarande den partipolitiska huvudmotståndaren. Men att det numera finns två stora partier på högersidan som kan möta den motståndaren är en styrka. Och att Sverigedemokraterna och Moderaterna gemensamt leder ett väloljat Tidölag mot Magdalena Anderssons oerhörda röra på sin vänstersida innebär att valet den 13 september fortfarande är ett öppet race.

Erik Hagström