Prenumerera
Migrationsminister Johan Forssell (M) frågades i dag ut i riksdagen om det – enligt oppositionen – beklagliga migrationssamarbetet med Somalia. Syftet med samarbetet är att förbättra Somalias förmåga och inte minst vilja att ta emot sina medborgare som utvisas från Sverige.
Känsliga läsare varnas: Man kan säga att Sveriges bistånd till Somalia delvis villkoras.
Det handlar om att Somalia ska ta emot sina egna medborgare, inte Sveriges. Under lång tid valde Somalia att inte samarbeta med Sverige om den saken. Trots stort svenskt biståndsgivande. Och trots att landet är förpliktigat att göra det enligt internationell rätt.
De rödgröna partierna tycker att Tidöpartierna går för långt när de ställer sådana krav på Somalia. Socialdemokraterna, som annars försöker posera som strama i migrationspolitiken, kommer med några intressanta argument.
Socialdemokraterna kritiserar kravställandet på Somalia med argumentet att biståndet inte får styras av "snäva inrikespolitiska intressen". "Kortsiktiga politiska behov" ska inte ingå i ekvationen, säger sossarna. Sveriges problem med parallella samhällen och brottslingar som inte utvisas väger lätt i Socialdemokraternas värld.
Fast för Socialdemokraternas del tar partiets argumentation dessvärre inte slut där. Ett annat tungt argument emot att villkora biståndet till Somalia är att det "urholkar ett förtroendekapital Sverige har byggt upp som en seriös biståndsgivare". Men Socialdemokraterna lyckas aldrig förklara vilka negativa konsekvenser det ens i teorin skulle kunna leda till.
Ska vi ha en reglerad invandring behöver de som har fått avslag på sin asylansökan lämna landet. Om utvisningar i praktiken inte går att verkställa blir våra lagar bara rekommendationer. Beslut blir symbolhandlingar.
Kravställandet på Somalia har gett tydliga resultat. Sedan 2022 har det tvångsvisa återvändandet till Somalia tredubblats, och under 2025 fortsatte utvisningarna att öka, även när det gäller personer som dömts för grova brott.
Somalia är ett land med enorma utmaningar. Men just därför är fungerande mellanstatliga relationer avgörande. Om den somaliska staten vill bli tagen på allvar som samarbetspartner, måste den också agera som en sådan.
Långsiktigt är det just ansvarstagande och fungerande institutioner som gynnar befolkningen – inte ett evigt flöde av kravlösa pengar.
Att Tidöpartierna villkorar bistånd till Somalia med att landet samarbetar kring återtagande av sina egna medborgare är inte bara rimligt, utan det borde för längesedan ha varit en självklarhet. Men i ett land som alldeles för länge tillåtits styras av Socialdemokraterna kan det såklart ta tid att bli av med stolligheterna.
Erik Hagström
Kommentarer förhandsgranskas inte av Riks och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
