Hagström: Stödet för EU må vara stort – men det är även unionens demokratiska underskott

Enligt Sieps årliga rapport har svenskarnas positiva syn på EU-medlemskapet stärkts ytterligare under 2025. Motståndet är det lägsta sedan mätseriens start 1991. Man bör dock ställa sig frågan hur stödet hade sett ut ifall väljarnas kunskap om hur EU-samarbetet faktiskt fungerar hade varit bättre än den är i dag.

I undersökningen svarar ofta en stor andel “varken bra eller dåligt” eller “ingen uppfattning” på en lång rad olika förslag, exempelvis huruvida EU bör införa euron eller om EU:s budget bör öka. Det är ett tecken på att många helt enkelt inte vet vad de tycker. Och det är inte svårt att förstå, för även de som jobbat med EU-politik länge, kan ha svårt att förstå hur den fungerar.

Till att börja med är EU-systemet på många sätt annorlunda jämfört med Sveriges nationella. Därtill är mediebevakning närmast obefintlig. Många svenskar vet helt enkelt inte hur EU fungerar, och hur mycket makt som har flyttats från nationell nivå till Bryssel.

I Sverige har vi valt ett system att i riksdagen ha en EU-nämnd. Regeringen behöver få EU-nämndens godkännade inför beslut i ministerrådet. Men de flesta beslut på EU-nivån tas med så kallad kvalificerad majoritet. Så även om det i EU-nämnden finns bred svensk enighet om en fråga behöver det i praktiken inte spela någon roll då Sverige inte har veto och kan därmed köras över i ministerrådet.

Det faktum att EU-rätten trumfar nationell rätt gör knappast det demokratiska underskottet mindre. Att Sverige har 21 av 720 ledamöter i Europaparlamentet hjälper heller föga. Däremot kan enskilda Europaparlamentariker göra stor skillnad när de vill något, exempelvis Charlie Weimers (SD) om EU:s nyligen skärpta utvisningspolitik.

Men om det handlar om att stoppa förslag kan Sveriges regering, vår riksdag och de svenska Europaparlamentarikerna inte göra det på egen hand när EU använder sitt normala och vanligaste beslutsförfarande med majoritetsbeslut. Då kan i stället politiker valda av andra medlemsländer köra över oss. Det omöjliggör i praktiken för de svenska väljarna att utöva demokratiskt ansvarsutkrävande. De formella omröstningarna i ministerrådet och Europaparlamentet har ofta föregåtts av förhandlingar bakom stängda dörrar, vilket inte heller det förenklar för ansvarsutkrävande.

De demokratiska problemen slutar emellertid inte där. EU-kommissionen, vars ledamöter inte är folkvalda, har ensamrätt att lägga lagförslag på EU-nivån. Dessutom svär de vid sitt tillträdande en trohetsed att inte låta sig påverkas av sitt hemlands intressen. I stället ska de ha blicken för ett allmänt europeiskt intresse.

Den här ordningen är såklart bekväm att bevara för makthavarna inom systemet och det är inte enkelt att försöka förändra det utifrån. För att göra det kräver till skillnad från bindande lagstiftning om allt ifrån klimat, miljö, handel och jordbruk att samtliga EU-länder godkänner ändringar av EU:s fördrag, vilket kräver enhällighet och varje medlemsstat har vetomöjlighet. EU:s demokratiska underskott är med andra ord inbäddat och i det närmaste inlåst i systemet som sådant.

Erik Hagström