Prenumerera
“Ett folkmord är ett folkmord är ett folkmord.”
En vågad och på flera sätt osmaklig dockinstallation föreställandes förintelseoffer hade kunnat bli en jobbig affär för den samlade vänstern i Sverige. Det är ett stort dråpslag mot en politisk rörelse att kunna kopplas till okänslighet, förintelseförringande, och i kanske rent av nazism. Blir detta början på slutet för de stora offentliga demonstrationerna mot kriget i Gaza som ägt rum på svenska gator och torg i snart två års tid?
Det är ungefär vad mångas tankegångar var den 18:e juli, när alla ögon i Mediesverige landade på en Palestinademonstration i centrala Umeå.
Men nu har åklagaren gjort sin bedömning: det är inte hets mot folkgrupp att jämföra händelserna på Gazaremsan med nazisternas folkmord på judar. Utredningen lades ner tio dagar efter händelsen. Plötsligt har den emotionella och illa uttänkta vänsteraktionen med hängda judedockor förvandlats från en pinsam fadäs till en seger för vänstern. De som ser ut att ha förlorat är de högerröster som lade ner så mycket energi på att fördöma tilltaget.
Och om sanningen ska sägas, så är det nog bara rätt. Det finns en intellektuellt ohederlig tendens i det svenska debattklimatet att anmäla debattörer, aktivister och politiker för brottet hets mot folkgrupp vid varje given chans. Och här är båda sidor av politiken skyldiga.
Lagen missbrukas för att tysta debatt
Det politiska och mediala samtalet i Sverige, och i hela Västvärlden, har inte haft brist på antisemit-skandaler på sistone att hålla oss upptagna med. Troligen har det inte alltid varit falskt alarm – det är mycket innebörd och många faktiskt illasinnade motiveringar som kan gömma sig bakom de utländska kampramsorna som har ekat mellan husen i våra städer. Alltid på betryggande kulturellt avstånd från västerländska rättssystem, som har svårt att utreda händelserna. Det är inte konstigt att många på högerkanten ser på denna aktivistvänster med misstänksamhet.
Men ibland har misstänksamheten slagit fel. Fallet med judedockorna i Umeå, som ville jämföra Israels dödande i Gaza med nazisternas folkmord under Förintelsen, är kanske klumpigt och smaklöst – men tvivelsutan var inte uppsåtet att uppmana till en upprepning av judarnas lidande, utan att påpeka att Gazabornas offerskap är lika legitimt som judarnas historiska offerskap. Det är en jämförelse man är fri att göra under yttrandefriheten, men personer som var alltför ivriga att sätta dit vänsteraktivisterna verkar ha haft tunnelseende.
Det påminner om den enorma uppmärksamheten och kritiken som vänsterpartistiska riksdagsledamoten Lorena Delgado Varas fick efter en delning av ett påstått antisemitiskt X-inlägg i april. Även där lades hets mot folkgrupp-utredningen ner, när det inte gick att belägga att någon hets förekommit. Också det med rätta – inlägget som Delgado Varas delade, som antydde att Israel är en amerikansk marionettstat, var snarare anti-amerikanskt och tog rent ut sagt avstånd från antisemitism. Att hon skulle utredas för hets mot folkgrupp togs av många röster på den politiska högern som en självklarhet, men var i själva verket att skjuta från höften.
En annan angenäm händelse där “hets mot folkgrupp” åberopades, till synes snarare för att tysta en opinionsbildare än för att tillrättalägga en orättvisa, var när riksdagsledamoten Richard Jomshof (SD) utreddes för att ha återpublicerat ett antal karikatyrer som framställde muslimska flyktingar i dålig dager.
Historierna kommer alltså från både höger och vänster. De visar alla, inklusive Umeåfallet, hur lagen om hets mot folkgrupp nästan systematiskt missbrukas för att i praktiken begränsa yttrandefriheten i Sverige. Vare sig det handlar om islam eller om Israel.
Är en ännu strängare lag att vänta?
Men tyvärr ligger det i sakens natur att vi efter nedläggningen av Umeåfallet har att vänta krav på att lagen skärps ytterligare – när den snarare borde avskaffas, så att vi slipper denna lawfare i den svenska debatten.
Judiska centralrådets ordförande Aron Verständig säger till DN att händelsen borde prövas mot de utvidgningarna av hets mot folkgrupp-lagen som infördes förra året, där bland annat Förintelseförnekelse och -förringande kriminaliserades. Även kristdemokratiska Europaparlamentarikern Alice Teodorescu Måwe är inne på samma spår.
Om aktivisterna kan fällas i enlighet med den utvidgade lagen, hade det i praktiken gjort Förintelsen lagligen exempellös; straffbar att jämföra med någon annan historisk händelse, eftersom det kan medföra risk att det uppfattas som förringande. En väldigt godtycklig och ohållbar situation som knappast heller gör svenska judar en tjänst, för den som tror det.
Förutom att vara ett tillhygge för att tysta genuina debatter om svåra och känsliga ämnen, så har lagen om hets mot folkgrupp inte några större bedrifter under bältet än att med jämna mellanrum ha dömt vanliga svenskar till dryga böter för invandringskritiska sociala medie-inlägg. Det är dags att den avskaffas, för yttrandefrihetens skull.
Elias Norgren
Kommentarer förhandsgranskas inte av Riks och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
