Invandring och våldtäkter – Hur tänker Jerzy Sarnecki?

Samtidigt som bomberna smäller runt om i Sverige har ännu en debatt om invandring och brottslighet blommat upp. Utgångspunkten är den studie om invandrares överrepresentation i svenska våldtäktsdomar som publicerats av ett forskarlag i Lund. Under ledning av Ardavan Koshnood, docent och överläkare i Malmö, har tre forskare visat att 63,1 procent av alla förövare (totalt 4 032 stycken) som dömts för våldtäkt (inklusive försök till våldtäkt) i Sverige mellan 2000 och 2020 har någon form av invandrarbakgrund. I en kontrollgrupp på över 20 000 individer som ska representera normalbefolkningen utgör kategorin personer med invandrarbakgrund endast 30,5 procent.

Siffrorna talar alltså sitt tydliga språk. Det finns en tydlig överrepresentation av invandrare bland dömda våldtäktsmän. Överrepresentationen är tydligast bland de individer som själva är födda utomlands, som har kommit till Sverige någon gång efter att de fullt 15 och som har varit i Sverige under en relativt kort tid.

Jerzy Sarnecki har kritiserat studien och menar att den inte säger så mycket om de verkliga siffrorna. De flesta våldtäkter anmäls nämligen aldrig och leder dessutom sällan till fällande dom. I en artikel i Svenska Dagbladet där Sarnecki vänder sig mot hur Svenska Dagbladets Paulina Neuding kommenterar studien från Lund skriver han:  

”För en person med basala kunskaper i statistik är det alltså en självklarhet att den lilla gruppen dömda våldtäktsmän inte är representativ för den stora gruppen ”alla våldtäktsmän”. Invandrare, i synnerhet från fattiga länder och som nyligen har kommit till Sverige, har en högre sannolikhet att anmälas och dömas för våldtäkt än etniska svenskar.”

Överrepresentationen skulle alltså bara vara en konsekvens av det svenska samhällets rasism och avoghet mot nyanlända invandrare från fattiga länder.

Det finns två problem md Sarneckis resonemang. Även om det skulle vara sant att invandrare missgynnas i rättsfall som gäller våldtäkt framstår det som orimligt att tro att detta skulle räcka för att förklara den tydliga överrepresentationen. Siffrorna visar tydligt att personer som kommit till Sverige efter att de fyllt 15 och som inte befunnit sig i Sverige så lång tid har den högsta överrepresentationen. Varför skulle just deras våldtäkter anmälas i så pass högre grad att det skulle ge en i grunden missvisande bild av statistiken? Är det inte mer rimligt att tänka, som forskarna i Lund föreslår, att överrepresentationen handlar om att just dessa individer inte förstår och kan hantera svenska kvinnors frihet och självständighet?

För det andra är det känt sedan tidigare från BRÅ:s stora studie om invandring och brottslighet att det föreligger en tydlig överrepresentation i sexualbrottslighet hos invandrare. I BRÅ:s studie framgår det att överrisken för att misstänkas (inte dömas den här gången) för sexualbrott är densamma för utrikesfödda som för inrikesfödda med två utrikesfödda föräldrar nämligen 3,2. Är du född utomlands eller född i Sverige med två utlandsfödda föräldrar är risken 3,2 gånger större att du någon gång kommer att misstänkas för att ha begått en våldtäkt än om du är född i Sverige med två Sverige-födda föräldrar.

Om Jerzy Sarnecki menar att även dessa siffror är missvisande på grund av att polis och rättsväsende behandlar invandrare ofördelaktigt säger får han väl dra slutsatsen att det är meningslöst att bedriva någon statistisk forskning på brottslighet överhuvudtaget. Varför verkar det vara så viktigt för Jerzy Sarnecki att förminska de forskningsresultat som indikerar att invandrare är överrepresenterade i brottslighet. En kriminologs främsta uppgift bör väl vara att bidra till att människor skyddas från brott, inte att skydda brottslingar.

Richard Sörman, politisk redaktör och ansvarig utgivare på Riks