Kan Socialdemokraternas tvångsblandning av svenskar och invandrare få liberaler att vandra högerut?

Det finns en gammal klyscha som lyder att en konservativ är en liberal som blivit rånad – i en dagsaktuell tappning skulle man kunna säga att en Sverigedemokrat är en liberal som fått en migrant som granne.

De som under det senaste året följt Socialdemokraternas försök att ta sig ur sin migrationspolitiska knut har länge väntat på att den vansinniga idén om tvångsförflyttningar av invandrare till helsvenska bostadsområden ska slå ner som en bomb. Man anade ugglor i mossen när Magdalena Andersson flyttade fram sin position i frågan om segregationen, genom att använda ordet “somalitowns” för att beskriva etniska enklaver, strax före riksdagsvalet 2022.

Att partiet skulle ställa sig bakom den naturliga lösningen på problemet, alltså återvandring, var uteslutet. Kort efter valet började man låna tankegods från Danmark, där man river i områden där det bor för många “icke-västliga” invånare, och tvingar vissa i befolkningen att flytta någon annanstans. Detta är tydligen resultatet av en bred politisk överenskommelse i Danmark.

Med denna utveckling över sundet i åtanke var det bara en tidsfråga innan Socialdemokraterna i Sverige öppet började förespråka just folkomflyttning. Efter partiets kongress i helgen blev det klart att det blivit officiell S-politik.

Reaktionen från liberalt och konservativt håll har varit stark, som väntat. Men det är något lustigt med hur de förstnämnda är så indignerade över Socialdemokraternas tvångsblandning.

“Människor är inga pjäser på ett ritbord”, skriver Expressen-krönikören Linda Jerneck, som själv har bakgrund som ordförande för Liberalernas ungdomsförbundet LUF, och knappast är en principiell invandringskritiker som sett våra samhällsproblem komma på långt håll.

Artikeln, som får antas i någon mån representera liberala Expressens redaktionella linje, är full med nyvakna självklarheter som hade varit förbjudna för liberaler att yppa för bara några år sedan. “Människor blandas inte bara för att de bor grannar. Det riskerar tvärtom att öka motsättningarna, visade en studie från Malmö för ett par år sedan”, skriver Jerneck.

Självsegregering, oftast på etnisk eller kulturell grund, är fullt naturligt. Det är vad som gett upphov till segregationen i massinvandringens och folkutbytets Europa, där invandrare håller sig till sig själva, och landets infödda allra helst flyttar ut när migranterna breder ut sig för nära. Den här naturliga sanningen verkar nu långsamt börja tränga sig in i den liberala intellektuella kanon.

Men det är sällan liberaler som Linda Jerneck erkänner varför man har kommit till den här insikten, om segregationen. Kan det vara att konsekvenserna av den migrationspolitik man passivt stått bakom eller aktivt förespråkat har krupit alldeles för nära?

Om liberaler alltid accepterat att det är få svenskar som vill bo i den mångkultur som deras politik och deras världsbild har skapat, varför har man i alla dessa år verkat för massinvandring? Innan nationalister tar i hand med liberaler i sitt motstånd mot Socialdemokraternas totalitära sociala ingenjörskonst, bör man reflektera över deras ryggradslöshet.

Elias Norgren