Prenumerera
Efter endast två år på partiledarposten tvingades Centerledaren Muharrem Demirok idag meddela sin avgång.
Pressträffen var inget annat än en förnedrande politisk avrättning. Demirok skyndade i väg så fort han kunde efter att ha meddelat att han avgår och undvek att ta frågor.
Att Muharrem Demirok nu tvingas lämna sin post är förstås ett personligt misslyckande för honom själv. Det är också ett personligt och politiskt misslyckande för Annie Lööf. När Annie Lööf avgick för två år sedan var det många som hoppades att partiet skulle överge motståndet mot Sverigedemokraterna och återgå till den borgerlighet där man traditionellt hört hemma. I stället fick man en efterträdare som så uppenbart var handplockad av Annie Lööf själv. Ingen förnyelse alltså utan Annie Lööfs politiska arv skulle leva vidare. I princip kunde det bara gå på ett sätt.
Centern har förlorat sina landsbygdsväljare till Sverigedemokraterna och Moderaterna. Partiets politik har blivit irrelevant när både Tidöpartier och socialdemokrater talar om minskad invandring och mer kärnkraft. Partiets retorik känns ännu mer förlegad. Meningslösa floskler om att stå upp mot hat och för människovärdet har för tillfället gjort sitt i svensk politik. Centerpartiet har dessutom decimerats i många kommuner där man tidigare varit starka. Det tidigare helt definierande landsbygdsprofilen blev svår att upprätthålla när Sveriges bönder skulle fixa världens klimat i stället för Sveriges mat.
På det personliga planet var Demiroks största problem att han hade anmärkningsvärt svårt att framstå som en trovärdig politiker. I stället för att tala som en vuxen människa om verkliga problem tycktes han sitta fast i idealisade idéer om det goda och det fina. Politikern Demirok kunde med högstämd röst tala om barnen i en skolklass han besökt i någon förort eller om alla de där människorna som varje dag går till jobbet och med det som utgångspunkt förklara att gängkriminaliteten kunde besegras bara vi alla gjorde allt vi kunde och lite till…
I en kommentar på X skriver s-ledaren Magdalena Andersson med anledning av Demiroks avgång: ”Muharrem Demirok har rakryggat stått upp för alla människors lika värde”. Och det är väl en kommentar som säger allt. För Socialdemokraterna har Centern under Demirok fungerat som en pålitlig allierad i en välregisserad kamp mot den nya högerns ondska och omoral. Att Centern och Socialdemokraterna egentligen inte har någonting gemensamt förutom att ”de står upp för alla människors lika värde” blev i sammanhanget högst sekundärt.
Så det är nog Magdalena Andersson som har störst anledning av alla att vara orolig just nu. Om Centern går över till högersidan skulle vänsterblockets samlade stöd i väljarkåren minska rejält. Men det kan också bli så att Centerpartiet bara bestämmer sig för att inte sälja sig för billigt. Och det kan bi en möjlighet men också ett problem även för Tidöpartierna.
För om Centern plötsligt framstår en möjlig samarbetspartner för en höger som har svårt att vinna valet på egen hand kommer även Tidöpartierna få ta ställning till vad Centerpartiet vill. När ett mittenparti med utslagsröst öppnar upp för en möjlig förändring är det hela det svenska politiska landskapet som riskerar att förändras.
Richard Sörman, politisk redaktör och ansvarig utgivare på Riks
Kommentarer förhandsgranskas inte av Riks och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
