När Socialdemokraterna vill begränsa friheten på internet då ska man bli nervös

Rätten att vara anonym på internet är en viktig del av yttrandefriheten, men nu är den rätten under attack. Socialdemokraternas Markus Selin har nyligen krävt att regeringen ska agera mot anonyma röster på nätet – med hänvisning till "trollfabriker" och spambottar som förstör debattklimatet med så kallat ”hat”. Exakt samma tongångar hörde vi av spaniens Socialdemokratiska premiärminister Pedro Sánchez på det globalistiska toppmötet World Economic Forum där han krävde ett förbud mot anonymitet på internet. Om Selin, eller Sánchez hade krävt att den belarusiska regimen ska ha rätt att förbjuda anonymiteten på internet för deras dissidenter hade de med all rätta fått löpa gatlopp i media. Men när det gäller européer som är missnöjda med den etablerade politiken, då ska de misstänkliggöras. 

Även om retoriken låter tilltalande på ytan, innebär förslaget i praktiken en allvarlig inskränkning av grundläggande demokratiska rättigheter.

Detta är inte första gången liknande tankegångar förs fram i svensk politik. Tvärtom finns en lång historia av förslag som syftar till att kontrollera debatten och begränsa möjligheten för människor att uttrycka sig fritt. Som när den socialdemokratiska regeringen med hjälp av säkerhetspolisen stängde ner Sverigedemokraternas hemsida eftersom partiet publicerade “mohammed-karikatyrer”.

Socialdemokraternas förslag att begränsa anonymiteten på nätet presenteras som en lösning på ett påstått problem med desinformation och dåligt debattklimat. Men bakom argumenten om troll och botar finns en oroande ambition: att kontrollera vilka röster som får höras i det offentliga samtalet.

Historien visar gång på gång att anonymitet är en viktig skyddsmekanism för att människor ska våga uttrycka åsikter som går emot den rådande maktordningen. Utan anonymitet riskerar många att tystna av rädsla för sociala, ekonomiska eller politiska repressalier.

Hade Markus Selin verkligen varit bekymrad över demokratin skulle han istället ha arbetat för att lyfta problemet med hur de fackförbund som står Socialdemokraterna nära systematiskt utesluter medlemmar som sympatiserar med Sverigedemokraterna.

Den nuvarande debatten om anonymitet är långt ifrån ny. Ett tydligt exempel är Miljöpartiets Åsa Romson som 2014 föreslog ett förbud mot anonymt bloggande. Då löd motiveringen att anonymitet bidrog till att sprida hat och hot på internet. Men vad som definierades som "hat" var ofta subjektivt och beroende av den rådande politiska agendan. Det kunde räcka med att ifrågasätta massinvandringens ekonomiska effekter för att bli stämplad som extremist. Samtidigt användes media som verktyg för att hänga ut människor med avvikande åsikter. Expressens kamerateam knackade på dörren hos privatpersoner för att avslöja deras anonyma inlägg och Robert Aschberg sprang runt och jagade så kallade ”näthatare” på bästa sändningstid.

Förslaget från Miljöpartiet möttes av hård kritik och drogs till slut tillbaka, men skadan var redan skedd: signalen var tydlig. Makthavarna såg anonymiteten som ett hot, inte som ett verktyg för att skydda den fria debatten.

Idag ser vi hur makthavare återigen försöker begränsa anonymiteten på nätet. Men varför? Svaret är enkelt: de har tappat kontrollen över det offentliga narrativet.

Förtroendet för traditionella medier sjunker stadigt, och fler människor söker sig till alternativa plattformar för information. Sociala medier, oberoende bloggar och nya röster har skapat en dynamik där etablerade aktörer inte längre har monopol på sanningen. Detta skrämmer politiker som är vana vid att kunna styra debatten genom traditionella kanaler.

Ett aktuellt exempel är valet i USA 2024, där nya medieplattformar och oberoende kreatörer spelade en avgörande roll. Det visar att när människor har möjlighet att dela sina åsikter fritt, utmanas gamla maktstrukturer – något som skrämmer auktoritära krafter.

Att begränsa anonymiteten på nätet är inte en lösning på problem som desinformation eller dålig ton i debatten. Tvärtom riskerar det att tysta människor och att inskränka yttrandefriheten. Istället för att försöka kontrollera debatten bör vi värna om principer som öppenhet, pluralism och rätten att uttrycka sig fritt – även anonymt. 

Historien lär oss att när makthavare försöker begränsa friheten att uttrycka sig är det ett varningstecken för demokratin. För vem vet? Det kanske inte är ”trollfabriker” och ”botkonton” varnade för när som riktar kritik mot Markus Selin och hans vänsterliberala etablissemang, utan det kanske bara är vanligt folk som fått nog av politiskt vanstyre?