Överlever man i Sverige som islamkritiker?

Mordet på Salwan Momika, uppmärksammad koranbrännare, väcker frågor om svenska myndigheters förmåga – och vilja – att skydda islamkritiker. 

I ett tag har frågan om detta hot som västvärlden och Sverige står inför kanske verkat nedprioriterad. Svaren på den inledningsvis mycket provokative aktivisten Rasmus Paludans koranbränningar avtog med tiden, och till slut var det knappt någon som dök upp, än mindre någon som orsakade våldsamheter vid hans manifestationer. Det blodiga attentatet mot franska satirtidningen Charlie Hebdo 2015 tycks kanske avlägset, och den värsta vågen av islamiska terrordåd som plågade Europa innan 2020 verkar till synes ha ebbat ut.

Men mordet på Salwan Momika har med våld åter gjort frågan aktuell. Människor som är beredda att ta till våld för att hämnas de som anses kränka islams helighet finns överallt, till följd av den invandringspolitik som förts i decennier. Medan polisen och samhället i stort har varit upptagna med den tilltagande gängkriminella brottsligheten passar den aggressiva erövringskulturen inom islam på att skjuta fram sina positioner, efter att ha legat vilande i några år.

Nu ska det sägas om Salwan Momika att han var en komplicerad figur, som var mer än bara en islamkritiker. Han var något av en rättshaverist, och drog sig inte för att provocera för provocerandets skull. Omständigheterna kring hans plötsliga intåg i den svenska debatten gav också upphov till frågor om huruvida han var en utländsk agent. Ville han sabotera Sveriges Nato-ansökan? Brände han koraner för israeliska underrättelsetjänsten Mossads eller Irans räkning? Eller var han en del av en Sverigedemokratisk konspiration att svartmåla muslimer?

Med erkännandet att han förefaller ha haft en mystisk bakgrund inom beväpnade milisrörelser i Irak, så är det förståeligt att landa i slutsatser om hans kopplingar till geopolitiska intriger. Mest sannolikt förefaller dock för mig vara att han helt enkelt hatade islam, och att han förväntade sig att Sverige skulle skydda honom när han gav utlopp för detta.

Jag har inget intresse av att försvara en invandrare som egentligen borde ha utvisats från Sverige, som Salwan Momika ju faktiskt var. Men han förtjänade åtgärder för att skydda honom från muslimska vedergällningar, som kanske hade kunnat rädda hans liv. Han förtjänade inte heller att åtalas för vad som mer eller mindre är blasfemibrott, när hans handlingar med koranen ingick i den samlade bedömningen av hans “hets mot folkgrupp”, som han åtalades men inte hann dömas för.

Myndigheterna borde ha tagit hotbilden mot honom och mot islamkritik i allmänhet på större allvar, för om de inte kan skydda Salwan Momika från våra importerade terrorgrupper, vad är det som säger att de kan skydda svenskar?

Elias Norgren