Richard Sörman: Försöker Magdalena Andersson lura mittenväljarna?

När Magdalena Andersson medverkade i P1:s lördagsintervju framkom att Socialdemokraterna går till val på att erbjuda ett regeringsalternativ där Sverigedemokraterna inte ingår.

Magdalena Andersson förklarade att hon vill samla brett. Hon är beredd att samarbeta med alla partier utom med just Sverigedemokraterna. Hon säger sig dessutom vara trött på politisk polarisering. Nu vill hon forma en regering som bygger på ett samarbete över blockgränsen.

Varför kommer detta utspel? Kanske för att Socialdemokraterna inte kan visa upp någon trovärdig motsvarighet till Tidöpartiernas numera fullt utvecklade samarbete. Magdalena Andersson måste med trovärdighet sälja in ett regeringsblock där Vänsterpartiet kräver att få ingår i regeringen och där Centern kräver att Vänsterpartiet inte ska ingå i något samarbete överhuvudtaget. 

Magdalena Andersson vet dessutom att många av de mittenväljare som kan hoppa mellan blocken tycker illa om Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Så för att inte skrämma bort dessa väljare tonar hon ned småpartiernas roll i en framtida vänsterregering.

Men det finns en dimension till. 

Det finns nämligen mittenväljare som inte heller tycker om Sverigedemokraterna. Samtidigt ser många av dessa väljare gärna att moderater och kristdemokrater är med och påverkar svensk politik. Och det är till just dessa väljare som Magdalena Andersson nu säger att en röst på Socialdemokraterna är en röst för en bred mittenregering där varken vänsterpartister eller sverigedemokrater ingår, men där samarbetsvilliga borgerliga partier kan få ett påtagligt inflytande. Med andra ord ska borgerliga väljare som inte uppskattar samarbetet med Sverigedemokraterna lockas att rösta på Socialdemokraterna eftersom dessa lovar att samarbeta med de borgerliga partierna men inte med SD!

Problemet för Magdalena Andersson är att de borgerliga partierna vet att det skulle stå dem dyrt att sätta sig i en socialdemokratiskt ledd regering. Det är sant att det finns borgerliga väljare som har svårt för SD, men det är också sant att förtroendet för Jimmie Åkesson stadigt växer bland de borgerliga kärnväljarna. Moderaterna är redan illa ute i opinionen och skulle troligtvis inte återhämta sig på många år om de sålde ut sig till S.

Så det blir nog knappast någon bred samlingsregering om vänstern vinner. Västerpartiet och Centerpartiet kommer till slut tvingas komma överens om formerna för ett regeringssamarbete och för budgetarbetet. Magdalena Andersson kommer möjligtvis vända sig till de borgerliga partierna med ett erbjudande om samarbete för att i efterhand kunna säga att de fick chansen att ta ansvar för Sverige men att de tackade nej.

Men vi är inte där än. Först är det val. Och valet ska vinnas. Och därför är det just nu nödvändigt för Magdalena Andersson att tala om blocköverskridande samarbeten. Dels för att slippa svara på frågor om vilken politik hon ska föra tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Dels för att om möjligt locka över borgerliga väljare som tvekar inför Sverigedemokraterna.

Vad de tre regeringspartierna nu måste göra är att stå upp för samarbetet med SD. Dessutom måste de fyra Tidöpartierna tala sakpolitik. De ska påminna väljarna om allt som gjorts under mandatperioden och tydligt beskriva hur de vill gå vidare. Dessutom bör de påpeka att det enda vi vet om följderna av en vänsterseger är att Magdalena Andersson blir statsminister och att vi antagligen får se samma vanstyre igen av Sverige som vi såg under de åtta år som vänstern styrde förra gången.