Richard Sörman: Uthållighet och anpassningsförmåga i migrationspolitiken

Debatten har gått het om tonårsutvisningar och återtagande av permanenta uppehållstillstånd. För första gången på flera år har de krafter i Sverige som motsätter sig en stram migrationspolitik känt att de haft vind i seglen.

Det här är inte alls märkligt. All politik fungerar i enlighet med en pendelrörelse. Om ett samhälle länge rör sig i en viss riktning kommer allt fler med tiden börja tänka att det är dags att sänka farten eller att vända om.

När Tidöpartierna efter valsegern 2022 inledde en nödtvungen åtstramning i migrationspolitiken var det få som protesterade. Enligt Socialdemokraterna var det de själva som hade inlett paradigmskiftet. Småpartierna på vänstersidan undvek (och har fortsatt göra så) att tala invandring överhuvudtaget. Och stora delar av det övriga samhällsetablissemanget verkade godta att inflödet av människor till Sverige behövde begränsas.

Nu kommer resultaten av den nya politiken. Nya lagar kommer på plats. Nya regler gäller eller börjar snart gälla för invandring, uppehållstillstånd, medborgarskap och utvisning. Men det innebär också att vissa långtgående och i mångas ögon kanske brutala effekter blir konkreta och synliga. Och därmed har också de som i grunden vill ha en fortsatt öppen invandring börjat vädra morgonluft.

Det är alltså en ny situation.

Men det är förväntat att den uppstår och det är bara att förhålla sig till den. Även vi som vill ha en strikt (och gärna ännu striktare) invandringspolitik måste erkänna att även en sådan kan behöva finslipas i kanterna. Även vi måste förstå att olika detaljer kan komma att bli föremål för förhandlingar mellan olika partier.

Dessutom kan en känsla av återvunnen normalitet börja spridas i samhället. Nu har Sverigedemokraterna tillsammans med regeringen styrt upp migrationspolitiken. Då vill många gärna tänka att faran är över. För vi kommer ju till sist alltid till rätta med allt i Sverige! Faran är ju över! Vi kan börja lätta på restriktionerna och släppa in fler människor igen och låta fler stanna. För vi svenskar är ju egentligen humanister!

Därför gäller det nu för Sverigedemokraterna och deras sympatisörer att påminna om hur det såg ut fram till 2022. Med rätta kan man ta åt sig äran över att vara det parti som vände hela skutan åt rätt håll. Det gäller att påpeka att Socialdemokraterna – och kanske heller inte de borgerliga partierna – inte kommer ha den styrka som krävs för att stå emot de förväntningar som finns i de svenska eliterna – och hos en del väljare – på en återgång till det gamla.

Men det gäller också att tänka strategiskt och att förstå att alltför stora brutala kliv framåt riskerar att skapa motreaktioner som kan bli ohanterliga. Sverige är som bekant landet där allt kan hända.

Pendeln kommer att slå tillbaka. Och den kan slå tillbaka hårt. Därför gäller det att fortsätta stå upp för en stram migrationspolitik med allt vad det innebär när det gäller rättspolitik, bidragspolitik, kulturpolitik, förhållandet till islam. Men också att förstå att så många svenskar längtar efter en återvunnen normalitet. Kan vi inte bara få höra att allt är normalt igen! Och kan vi inte få vara så där obekymrat snälla igen!