Sörman: Trump lär oss leva med osäkerhet

Det sägs att vi lever i ovisshetens tid. Osäkerheten gällande geopolitik och regelbaserad världsordning har inte varit större på flera decennier. Men ska vi verkligen vara förvånade? Borde inte mänskligheten ha lärt sig att allt kan hända?

De europeiska eliterna i politik och media verkar besatta säkerhet och visshet. Marknaden måste veta vilka spelregler som gäller. Kampen mot klimatförändringarna kräver tidsplaner för kvantifierade neddragningar av våra koldioxidutsläpp. Världens samtliga länder – även de icke-demokratiska – förväntas agera i enlighet med en regelbaserad världsordning.

Men visshet och säkerhet är i grunden en illusion. Egentligen handlar det mesta om sannolikhet. Och den kan vara större eller mindre. Sannolikheten motsats är det osannolika. Det som troligtvis inte kommer att ske. Och så har vi alla intermediära tillstånd däremellan: mer eller mindre sannolikt, mer eller mindre osannolikt.

Kan vi svenskar vara säkra på att Ryssland inte ska inleda ett militärt anfall mot Sverige imorgon? Självklart inte. Men det betyder inte att det är sannolikt att ett sådant anfall kommer att ske. Kan en kärnreaktor haverera i morgon i Sverige? Svaret är ja. Men det är förhoppningsvis osannolikt att det ska hända.

Vad som skett det senaste tiden är att det som tidigare var högst osannolikt blivit något mindre osannolikt. Det är inte helt osannolikt längre att Ryssland ska anfall andra länder i Europa än Ukraina. Och det är otroligt nog inte fullständigt uteslutet att USA försöker ta Grönland med våld, även om det i grunden kan beskrivas som ganska osannolikt.

Det är ett problem att våra eliter i politik och media verkar ha svårt att hantera andra tillstånd än visshet och panik. Det är som att man gärna intalar sig att vi lever i visshet och trygghet. Men så fort detta utmanas en aning springer man direkt och ställer på motsatta sidan och skriker i panik över allt det hemska som nu ska ske. Plötsligt ska Ryssland alla sina grannar i morgon. Plötsligt ska Trump ockupera norra Sverige eftersom han behöver våra mineraltillgångar. Och skulle vi få ett kärnkraftshaveri någonstans i världen skulle man naturligtvis på en gång börja antyda att även våra kärnkraftverk utgör en akut fara.

Betyder det att vi inte ska ta höjd för att det osannolika kan ske? Självklart inte.

Vi ska alltid förbereda oss för att det osannolika kan ske, speciellt om det skulle få förödande konsekvenser för vår hälsa och säkerhet. Sverige ska ha ett starkt försvar. Europa ska vara så starkt att det inte behöver ge efter för amerikanska påtryckningar. Vi ska alltid maximera den säkerhetsmarginal som måste finnas när vi hanterar atomkraft.

Och poängen med att förlita sig på sin styrka, sitt förutseende, sin beredskap, i stället för på någon illusorisk tanke att det osannolika aldrig kan ske är att vi inte behöver agera hysteriskt när det osannolikt plötsligt blir något – om än marginellt – mer sannolikt. För även om det är osannolikt att Ryssland anfaller Sverige, måste vi vara beredda på att detta osannolika faktiskt kan bli verklighet. Och är vi beredda på det, behöver vi inte svara med panik när det faktiskt ser ut att möjligtvis kunna hända.

Vi behöver alltså lära oss att leva med osäkerhet. Och det bästa vi kan göra är att aldrig sluta odla vår styrka och vår beredskap.