Varningen från New York: ignorera inte den ekonomiska ojämlikheten

Att en socialist valts till borgmästare i New York ska ses som en varningsklocka. Det går inte att hävda att frihandel och nyliberalism gör alla rikare när många upplever att de faktiskt blivit fattigare.

Kommer det samtida utopiska vänstertänkandet som gett oss massinvandring och klimathysteri hitta nya arenor för sin aktivism?

Kanske fick vi en fingervisning om vad som kan komma när en öppet socialistisk kandidat, Zohran Mamdani, vann borgmästarvalet i New York. Det kan nämligen bli den ekonomiska ojämlikheten som blir det nya outhärdligt onda.

Donald Trump omvaldes förra året med ett imponerande mandat till posten som USA:s president. Men vi ska inte tro att Demokraterna har gett upp för det. Och de vänsterradikala krafter som sedan något decennium tillbaka finns i det demokratiska partiet har definitivt inte gett upp. Tvärtom. 

Sedan 1980-talet har det ekonomiska välståndet stadigt ökat runt om i världen. Det är frihandel, avregleringar och nyliberalism har gjort oss rikare säger företagsledare och ekonomer. Ändå är det många människor som har svårt att känna igen sig i detta. I både USA och Sverige jobbar och sliter många människor så mycket de kan men får knappt vardagen att gå ihop för det.

New York har nu fått en borgmästare som vill höja skatterna för företag och höginkomsttagare och samtidigt införa gratis bussresor och dagis. I Svenska Dagbladet förklarar en av alla de New York-bor som nu röstat på Mamdani varför just han var det självklara alternativet:

– Jag vill ha jämlikhet, rättvisa för massorna och för låginkomsttagare. Varför har vi miljardärer? Det finns ingen anledning till att vi ska ha miljardärer. Ekonomiskt välstånd borde fördelas i samhället, för det allmänna bästa.

Det är lätt att fnysa åt socialistiska drömmar. Vi vet ju hur de brukar sluta. Men samtidigt har det börjat komma reportage i media om hur de allra rikaste i USA blivit ofantligt mycket rikare de senaste åren samtidigt som över 40 procent, enligt vissa uppgifter, av USA:s befolkning anses vara fattiga, inklusive 50 procent av barnen.

Det som nu händer borde vara en varningsklocka för den politiska högern i hela Västvärlden.

En ekonomisk politik som gör företag och redan välbärgade rikare samtidigt som stora delar av befolkningen inte får t del av det ökade välståndet är på sikt katastrofal. I Sverige säger Svenskt näringsliv att vi behöver arbetskraftsinvandring och att allt som är bra för företagen är bra för Sverige. Men eftersom utbudet av arbetskraft ökar med importen av arbetskraft är det självklart att lönerna pressas ned och att svenska arbetstagare tenderar att konkurreras ut från arbetsmarknaden. Vad har svenska arbetstagare att tjäna på det?

Vad som behövs är eftertanke, balans och rimlighet. Den nya folkliga högern har inte omfamnats av de finansiella eliterna och det kan finnas skäl till det. Partier som Sverigedemokraterna eller Reform UK i Storbritannien bör undvika att okritiskt anamma en nyliberal ekonomisk politik. Ekonomi kan inte bara handla om att de rika ska bli rikare. Det kommer skapa destruktiva motreaktioner och det är kanske det vi ser början på nu i New York.

Situationen är alltså komplex. Samtidigt som vi ska vara vaksamma mot idealistiska och utopistiska jämlikhetsprojekt som naturligtvis kommer sluta i ekonomisk stagnation och utbredd fattigdom måste vi också acceptera att ekonomisk ojämlikhet faktiskt kan vara ett problem.

I Sverige bör ett parti som Sverigedemokraterna försöka mota utvecklingen i grind och börja ifrågasätta en del av den ganska endimensionella retorik kring ekonomi och välstånd som kommer från näringslivskretsar och miljöer inom Moderaterna. Allt som är bra för företagen behöver inte alltid vara bra för Sverige och svenska folket.