Prenumerera
När invandringsförespråkare talar bör vi lyssna. Ibland kan de säga sanningen.
Debatten om massinvandringen ska fortsätta eller inte brukar oftast landa på det rent ekonomiska. Förespråkare till både vänster och höger hänvisar slentrianmässigt till Sveriges åldrande befolkning och skriande behov av arbetskraft, oftast inom välfärden.
Denna på ytan ansvarsfulla och pragmatiska inställning till invandring är bra mycket mer övertygande än den som den ersatte. En gång i tiden kunde till och med moderater behålla väljare genom att tala om att Sverige helt enkelt hade ett humanistiskt ansvar att ta emot människor, utan att prata om det materiella.
Samtidigt vet vi att retoriken om arbetskraften ofta inte har särskilt mycket att stå på. När till och med sakkunniga fack och SKR avslöjas med genanta lögner om att Tidöregeringens lönegolv har lett till massutvisningar av vårdpersonal, förstår man att även den påstått ekonomiskt försvarbara invandringen inte grundar sig på något väl och ve för det svenska folket.
Trots att alla myter om en invandring som lönar sig har sprängts och flera politiker har erkänt att de begått misstag, betyder det dock inte att vurmandet för invandringen från Afrika och Mellanöstern har försvunnit i Europa. Varför inte?
Svaret anses ofta vara alldeles för enkelt och okomplicerat, kanske rent av konspiratoriskt: vissa politiska partier vinner helt enkelt makt på att importera trogna väljare. Det som mer än något annat bekräftar denna bild är när politikerna själva erkänner det.
Nyligen uppmärksammades det att Tysklands före detta förbundskansler Angela Merkel uppmanat invandrare att rösta på något av “mittenpartierna”, för att se till att nationalistiska AfD inte får makt – underförstått, så att massinvandringen inte upphör.
Den kvinna som kanske gjort mest för att ha öppnat Tysklands gränser åt miljontals migranter från Mellanöstern och bidragit till landets tilltagande folkutbyte skäms inte alls för att försöka använda samma migranter för att förhindra att ett konservativt, invandringskritiskt och folkligt parti som AfD vinner legitim makt.
Tidigare i år uppmärksammades den spanska vänsterprofilen och före detta jämställdhetsministern Irene Monteros utspel om att Spaniens “rasister” och “fascister” ska “ersättas” (!) med människor från resten av världen. Detta i landet där vänsterregeringen ungefär samtidigt utfärdade en amnesti åt en halv miljon illegala migranter.
Dessa utspel ger en kontext till varför vi har politiker som hellre än att öka barnafödandet förespråkar ökad massinvandring för att ersätta döda européer med människor från andra världsdelar, som Ylva Johansson (S) gjorde under sin tid som EU-kommissionär. Det handlar nog mindre om ekonomi, och mer om ett förutsägbart mönster; människor från utanför Europa röstar på dem som släppt in dem och ger dem bidrag.
Förr eller senare bör det utkrävas ett ansvar från politiker som varit med och öppnat även Sveriges gränser. Var de helt enkelt förledda av dåliga ekonomiska kalkyler, eller var de medlöpare i ett avsiktligt folkutbyte i Europa – bara för att få behålla sina maktpositioner?
Elias Norgren
Kommentarer förhandsgranskas inte av Riks och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
