Prenumerera
Satsningen på batteritillverkaren Northvolt har länge beskrivits som ett av Sveriges största industriprojekt i modern tid – ett initiativ som skulle göra landet till en ledande kraft i den gröna omställningen. Men i takt med att rapporterna om förseningar, produktionsproblem och ekonomiska svårigheter hopar sig, växer kritiken. Var det rätt att satsa miljarder i skattepengar på ett så osäkert kort? Och vad säger det om statens förmåga att betta rätt i industriella framtidsprojekt?
Northvolt grundades 2016 av Peter Carlsson, tidigare toppchef på Tesla, och lanserades med visionen att bygga Europas största och grönaste batterifabrik. Målet var att tillverka litiumjonbatterier till elbilar och energilagringssystem – och att göra det med låg miljöpåverkan och hög teknologisk nivå.
Med stöd från både svenska staten och EU, liksom flera storbanker och industrijättar som Volkswagen och BMW, har projektet mottagit enorma summor i finansiering. Svenska staten har via statliga Vinnova och Industriklivet bidragit med miljardbelopp, och Europeiska investeringsbanken har godkänt lån på flera miljarder euro.
Men nu, flera år senare, är tongångarna betydligt mer skeptiska.
Rapporter om kraftiga förseningar, låg produktion och stora teknikproblem har lett till ökade frågor kring projektets genomförbarhet. Fabriken i Skellefteå, som skulle vara i full produktion redan 2022, har knappt kommit upp i en bråkdel av den planerade kapaciteten.
Dessutom rapporteras det om problem med kompetensförsörjning, höga energikostnader och svårigheter att rekrytera personal till fabriken i norra Sverige. Personalomsättningen sägs vara hög, och flera nyckelpersoner har lämnat bolaget. Samtidigt växer det globala utbudet av batterier snabbt, särskilt från Asien, vilket skapar en stark konkurrenssituation.
När statliga medel investeras i privata bolag finns ett särskilt ansvar. Kritiker menar nu att den svenska staten varit alltför godtrogen i sin bedömning av projektet – och att man låtit visioner gå före konkret affärslogik. Många pekar på att staten blivit medinvesterare i något som i praktiken är ett högriskprojekt, där utgången är allt annat än garanterad.
Det som gör kritiken ännu skarpare är de personliga ekonomiska lösningarna i bolagets topp. Under en period då Northvolt kämpade med likviditeten, rapporterades det att Peter Carlsson fick lönegaranti – något som väckte starka reaktioner. Hur kan det vara rimligt att statliga pengar pumpas in i ett bolag samtidigt som ledningen säkrar sin egen privatekonomi?
Att staten satsar på framtidsindustrier är inte nytt. Men frågan är hur väl det fungerar. Den gröna omställningen kräver stora investeringar, men också noggrann kontroll och transparens. Northvolt liknar mer och mer ett politiskt prestigeprojekt, där misslyckanden sopas under mattan för att inte underminera regeringens klimatstrategi.
Fenomenet är inte unikt för industrin. Även på spelmarknaden har för mycket reglering lett till att spelare söker sig till oreglerade aktörer. Det är inte ovanligt att man idag ser annonser och guider om hur man kan “betta utan BankID och Spelpaus”, eftersom konsumenterna upplever att det statligt reglerade systemet blivit för begränsande. Denna parallell är intressant – oavsett om det gäller spel eller industri, tenderar överdriven kontroll och övertro på styrning att få människor (och kapital) att söka sig runt systemet.
Framtiden för Northvolt är inte skriven i sten. Det är fortfarande möjligt att bolaget reser sig, får ordning på produktionen och blir en ny svensk exportframgång. Men för varje månad som går utan tydliga resultat ökar trycket på såväl ledningen som de politiker som varit dess främsta tillskyndare.
Samtidigt måste en ny diskussion föras om hur statliga investeringar hanteras. Vilka krav ställs? Vilka riskbedömningar görs? Och hur följer man upp?
Northvolt är ett tydligt exempel på hur goda intentioner inte alltid räcker. När staten går in som investerare måste det ske med samma hårda krav som en privat aktör skulle ha. Annars riskerar vi fler haverier där skattebetalarna står för notan – medan de ansvariga går vidare med lönegarantier och nya drömprojekt.
Kommentarer förhandsgranskas inte av Riks och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
