Prenumerera
Sverige och Norge är två grannländer som på ytan kan verka mycket lika – båda präglas av högt förtroende för staten, välfärdssystem och en relativt hög grad av offentlig reglering. Men tittar man närmare på hur myndighetsutövning faktiskt fungerar i praktiken, särskilt vad gäller effektivitet och ineffektivitet, uppstår intressanta skillnader. Detta blir tydligt inom områden som kampsport, snus, alkohol och spel.
Generellt kan sägas att norsk myndighetsutövning ofta är något mer pragmatisk och lösningsorienterad än den svenska, som ibland tenderar att fastna i byråkrati och långa beslutsprocesser. Sverige har en tradition av omfattande utredningar och remissförfaranden innan nya beslut fattas, vilket kan skapa en känsla av ineffektivitet. Norge, däremot, tenderar i större utsträckning att fatta beslut snabbare och ibland prova sig fram med tidsbegränsade lösningar.
Ett tydligt exempel på skillnaderna syns inom kampsport. I Sverige var professionell boxning förbjuden från 1970 till 2007, och även idag är vissa regler kring fullkontaktkampsport restriktiva och tungt reglerade. I Norge var boxning förbjuden från 1981 till 2016, men när lagen väl ändrades skedde det relativt smidigt och med ett större fokus på att möjliggöra utövning under säkra former. Den norska modellen har setts som mer flexibel och snabbare i anpassning till nya samhällsströmmar än den svenska.
När det gäller snus skiljer sig regleringen också mellan länderna. Sverige har ett undantag från EU:s förbud mot snus och kan därmed sälja snus fritt. Norge, som inte är EU-medlem men del av EES, har sina egna regler, där snus får säljas men är föremål för striktare reklam- och försäljningsregler än i Sverige. Trots detta har snusbruket ökat kraftigt i Norge, mycket tack vare norskarnas snabbare anpassning till nya konsumtionsmönster utan att myndigheterna stoppat innovation.
Alkohollagstiftningen är restriktiv i båda länder, men även här märks skillnader i tillämpning. Sverige har Systembolaget, en statlig monopolbutik, medan Norge har Vinmonopolet. Dock tillåter Norge fler småproducenter att sälja alkoholhaltiga drycker på ett sätt som skapar en mer dynamisk marknad, medan Sveriges regler ofta ses som stelare och mindre anpassningsbara till nya initiativ från exempelvis lokala bryggerier.
Inom spelmarknaden märks en kraftig skillnad. Sverige införde 2019 en ny spellagstiftning med krav på svensk licens för casinon som verkar på marknaden. Detta innebar större frihet för spelare men också striktare regler kring bonusar och spelreklam. I Norge är situationen annorlunda: staten har kvar ett nära monopol genom Norsk Tipping och Rikstoto. Privata spelbolag får inte verka lagligt i Norge, vilket gör att många norrmän vänder sig till utländska spelbolag och söker sig till nya casinon utanför Norges jurisdiktion.
Sveriges licenssystem för spel har kritiserats för att vara både för strikt och ineffektivt, eftersom många spelare ändå söker sig till casinon utan svensk licens för större frihet och bättre bonusar. I Norge har kritiken främst handlat om att monopolmodellen inte längre fungerar i en globaliserad värld där spel online är lättillgängligt.
Sammantaget visar en jämförelse mellan Sverige och Norge att norska myndigheter ofta agerar snabbare och mer pragmatiskt, medan svenska myndigheter prioriterar bred förankring och rättssäkerhet, ibland på bekostnad av effektivitet. Exempel från kampsport, snus, alkohol och spel visar hur dessa skillnader manifesterar sig i praktiken och påverkar medborgarnas vardag på olika sätt.
Kommentarer förhandsgranskas inte av Riks och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
