Richard Sörman: Erkänn värdet av vår ursprungliga svenskhet

Vår ursprungliga svenskhet är en bärande de av många svenskars självbild. Om den inte tillmäts något värde kommer människor till sist reagera. Att fullständig förneka betydelsen av vårt svenska ursprung kommer antagligen bara bidra till att skapa det revanschistiska etnonationalistiska monster många varnar för.

Det effektivaste sättet att åstadkomma en identitetspolitisk identifikation hos svenskar där ursprung, särart och till och med etnicitet spelar en framträdande roll är antagligen att förminska eller förneka den ursprungssvenska särartens betydelse.

Samhällen utvecklas ofta dynamiskt. Förändring framdrivs av vilja och handling men också av reaktioner och motreaktioner.

När Gustav Vasa från 1520-talet och framåt stärkte den svenska centralmakten och krävde in mer skattepengar från bönder runt om i riket fick vi ett Klockuppror i Dalarna och en Dackefejd i Småland. När Sveriges samlade eliter mot slutet av 1900-talet förklarade att svensk kultur inte fanns och att Sveriges gränser borde öppnas på vid gavel för massinvandring fick vi ett brett folkligt förankrat nationalistparti som hette och heter Sverigedemokraterna.

Så fungerar historien. Starka rörelser inom politik och ideologi skapar sina egna motreaktioner.

Därför finns det idag anledning för svenska politiker av alla kulörer att vara försiktiga med att förneka existensen och värdet av en svensk ursprunglig identitet.

De demografiska förändringar Sverige nu genomlever är dramatiska och djupt smärtsamma för många svenskar. Och det är inte bara bristen på ”trygghet”, ”sammanhållning” eller ”svenska värderingar” som smärtar utan även ifrågasättandet av vårt ägandeskap av Sverige och vårt monopol på vår egen identitet.

Sverige har redan fått en väntad reaktion på massinvandringen. Invandringen har äntligen begränsats och vi talar återigen om värdet av svensk kultur och svenska värderingar.

Och det är bra. Det har givit andrum.

Vi talar inte så mycket om invandring längre, men desto mer svensk identitet. Vem är egentligen svensk?

Det preliminära svaret har för många blivit att den är svensk som är en integrerad eller assimilerad del av det svenska samhället och som i sitt leverne tillämpar våra svenska normer och värderingar.

Men är det verkligen tillräckligt att tala om integration/assimilation och svenska värderingar för att fånga allt som svenskheten är och har varit för svenskarna själva? Knappast.

Det är bara att läsa i historieböcker från 1900-talet. Där finns en stark medvetenhet om kopplingen mellan det svenska och vår historia, mellan det svenska och vårt svenska ursprung, vår svenska särart och till och med ibland vårt svenska utseende. Vi kan låtsas som att det där inte finns. Det finns i alla fall. Och det gör ingenting. Det är inte farligt.

Svenska politiker som vill undvika att skapa reaktioner som de inte kommer kunna hantera har därför allt intresse i världen av att inte kapa vårt ursprung från vår svenskhet.

Det betyder inte att ursprunget är allt. Ursprunget är verkligen inte det enda som formar våra identitet. Och det måste vi klara av att hantera och förklara.

Alla vet idag att människor kan komma till Sverige och bli en assimilerad del av vårt svenska samhälle. Alla vet att barn kan födas i Sverige med exempelvis en ursprungssvensk förälder och en utländsk förälder och uppfattas och uppfatta sig själva som hur svenska som helst.

Men vad alla också vet är naturligtvis att det samtidigt existerar ett slags ursprunglig svenskhet och den svenskheten fortfarande utgör en bärande del av många svenskars svenska identitet. Personligen skulle jag betrakta mig själv som hundra procent svensk även om jag bekände mig till några extremt osvenska värderingar.

Den här svenskheten behöver erkännas. Våra politiker har inte rätt att ta den ifrån oss. Och väljer de att göra det ändå riskerar de i förlängningen att själva bidra till att skapa det monster många av de varnar för.