Richard Sörman: SD:s roll blir att försvara den svenska arbetarklassen

Om Sverigedemokraterna släpper fram en borgerlig regering verkar partiet ha för avsikt att hålla ett öga på den ekonomiska politiken.

”Vi ska inte bli Socialdemokraterna” säger Jimmie Åkesson i en intervju med Aftonbladet.

”Men vi är traditionellt sätt inte så långt ut till höger i den ekonomiska politiken som vi har varit under den här mandatperioden. Vi har fått tugga i oss mycket, på ett sätt som jag inte alltid har varit bekväm med.”

En borgerlig minoritetsregering som söker stöd hos SD kommer alltså inte få frikort att göra vad den vill med skatter, ersättningar och bidrag. Bra!

Många pensionärer, förtidspensionärer och andra resurssvaga grupper satte sin tilltro till Jimmie Åkessons parti. Det är sant att de väljarna fick ta del av sänkt matmoms, billigare drivmedel och billigare kollektivtrafik, men de fick också höra till leda att det är strävsamma människor som går till jobbet varje morgon som förtjänar att få det bättre.

Möjligtvis tänker de krafter inom borgerligheten som nu försöker få till stånd en bred högerkoalition att SD ska fungera som det sociala samvetet. SD ska locka de arbetarklassröster som behövs för att vinna val över Socialdemokraterna.

Men då får inte Sverigedemokraterna begå samma misstag som Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, nämligen att tro att människor med låga inkomster bara bryr sig om bidrag och pengar.

Allt här i livet handlar nämligen inte om pengar. Inte ens för dem som inte har så mycket pengar – eller kanske just på grund av att de inte har så mycket pengar.

Sverigedemokraterna måste bevaka de reformer som genomförts gällande invandring och brottslighet. Det är helt avgörande för partiets trovärdighet. Men det räcker inte.

Det var nämligen den svenska arbetarklassen som fick betala det högsta priset för massinvandringen. Det var arbetarklassen som fick fly våra förorter. Det är arbetarklassen som nu med sorg väljer att lämna hela branscher i det svenska yrkeslivet eftersom det inte finns några svenskar på jobbet. Det näringsliv som talar sig varmt för mer arbetskraftsinvandring är totalt likgiltigt för hur det går för den svenska arbetarklassen.

Det är svenska pensionärer som nu får leva med en äldreomsorg som gjorts till ett integrationsprojekt. Det är svenska barn och ungdomar som får ta smällen från mångkulturen i våra klassrum och på våra skolgårdar. Det är svenska ungdomar som förnedringsrånats på grund av sitt ursprung. Det är svenska kvinnor som kallats hora och skrämts att hålla sig inne på kvällar och nätter.

Det finns inga skäl för ett parti som säger sig värna Sverige och det svenska folket att inte ge en röst åt dessa människor. Och det är till viss del en klassfråga, för det är de resurssvaga svenskarna som lidit mest.

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har ingenting att erbjuda här. De lever i total förnekelse av det svek de begått mot arbetarklassen. Dessutom präglas dessa partier alltmer av de invandrare som söker sig till dem och röstar på dem. Det här är människor som varken förstår eller bryr sig om den svenska arbetarklassens intressen.

Så om Sverigedemokraterna ska profilera sig som ett socialt samvete under de närmsta åren går det alldeles utmärkt att göra det samvetet till ett ”svenskt socialt samvete”. Sverigedemokraterna är ett parti som uppstått ur det svenska folkdjupet. Det är de människor som inte haft någonting att vinna på massinvandringen som sökt sig dit. Partiet har antagligen mycket att vinna på att hålla fast vid de kärnväljarna.