Richard Sörman: Syna Magdalena Anderssons tomma floskler!

När Magdalena Andersson nyligen talade inför partikamrater och sympatisörer fick vi veta att hon och hennes väljare om 35 dagar kan ”byta riktning och bygga det där starka, säkra och trygga Sverige, ett land där lönen räcker för att bygga ett gott liv, där alla bostadsområden är trygga, där lärarna har tid för alla barn och där läkarna finns när vi behöver det.”

Det var inte illa!

Allt åt alla!

Det var under söndagen som den socialdemokratiska partiledaren valtalade på Mosebacke i Stockholm. Talet finns på Youtube och rubriken lyder ”Magdalena Andersson håller valvinnartal”

Det kanske är siffrorna i opinionsmätningarna som gör att Socialdemokraterna väljer att inte förstöra för sig själva genom att prata sakpolitik. Några konkreta frågor nämndes visserligen: slopad karensdag, och dubblat barnbidrag två gånger om året. Men det låter mer som valfläsk än som realiserbar politik. Undertecknad har följt svensk politik i dryga 40 år och jag har nog aldrig hört en partiledare – i alla fall inte från de stora partierna – hålla ett så floskeltyngt och verklighetsfrämmande tal.

Direkt lögnaktiga svartmålningar av svensk ekonomi blandades med obegripliga floskler som att ”det är dags att ta Sverige på allvar”. Gröna industrisatsningar hyllades förstås. Northvolts konkurs och Stegras problem verkar inte på något sätt verkar ha dämpat entusiasmen hos Magdalena Andersson för fortsatta jättesatsningar på högriskprojekt med hjälp av offentliga medel.

Faktum är att ju närmare vi kommer valet desto otydligare verkar Magdalena Andersson bli om frågan vad hon ska göra med makten om hon vinner den.

För ett år sedan talade Socialdemokraterna om ett nytt historiskt uppdrag. Partiet skulle läka ihop det av invandring och segregation söndrade Sverige. Lawen Redar var stjärnan för dagen. Med hennes nya integrations- och bostadspolitik skulle det svenska samhället befrias från utanförskap och gängkriminalitet. 

Vad vi än må tycka om Socialdemokraternas tvångsblandningsprojekt innehöll det åtminstone en politisk ambition. Det fanns en idé för en väg framåt. Och det var en annan idé än den som Tidöpartierna står för.

Men nu, när valet närmar sig med stormsteg, hör vi ingenting om bostäder och integration. I stället får vi floskler, drömmar och tom retorik.

Här är det öppet mål för journalister och högerpolitiker. Socialdemokraternas högstämda men ändå tomma retorik måste synas. Vad vill Socialdemokraterna göra bortom ord och visioner? Hur ska det gå till när Socialdemokraterna ska göra Sverige så där starkt och tryggt? Varför gjorde de inte detta när de hade makten förra mandatperioden? Och varför skulle vänsterns brokiga koalition av rödgröna idealistpartier vara bättre på att skapa ordning och trygghet än Tidöpartierna?

Eller för att ta ett enda konkret exempel: Hur i hela världen ska Socialdemokraterna med hjälp av Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet se till att ”alla bostadsområden i Sverige blir säkra”?

Richard Sörman