Carl Eos: Vänsterpartiet ÄR våldsvänstern

Vid någon punkt måste ett partis snedsteg slutar vara olyckliga enskildheter för att istället ses normalitet. Under de senaste åren har Vänsterpartiet skakats av en ström av avslöjanden om antisemitism, stöd till terrorstämplade organisationer, hyllningar av massmord och en politisk kultur där hot och våld inte bara relativiseras utan rakt av försvaras.

Det är inte längre en intern angelägenhet. Det är en fråga för hela det demokratiska systemet. Därför måste Socialdemokraterna och Centerpartiet svara på den fråga som de hittills undvikit. Tänker ni verkligen samarbeta med ett parti som gång på gång uppvisar en kultur som är både våldsbejakande och en säkerhetsrisk?

När våldsretoriken blir verklighet

I januariuppmärksammades vänsterpartisten Erica Grönesjö Kiesbye för att på Facebook skrivit att man borde skära av pungkulorna på män som röstar höger. Att hon tilläts sitta kvar efter en ursäkt visar hur låg ribban är för vad som tolereras så länge det kommer från rätt sida.

Men slentrianmässiga uppmaningar till våld på nätet är ingenting. Det var mest lite småroligt underhållningsvåld i socialisternas värld. 

Det blev svårare att blunda för Showan Shattak som hyllade extremister som genomfört hotfulla aktioner utanför statsråds bostäder. Händelserna utreddes som olaga hot och Säkerhetspolisen kopplades in. Av uppgifter i media att döma åtalas nu en person för aktionerna. Shattak beskrev dem ändå som fyndiga och rättfärdiga. 

Vänsterpartiets ledning tvingades till slut uppmana honom att lämna sina uppdrag. Det mest avslöjande var dock inte att hot slätades över utan att den lokala partiorganisationen ställde sig bakom politikern som gjorde det. Vänsterpartiet i Malmö gick nämligen ut i sociala medier och förvarade stöd till hot mot den centrala statsledningen. Även efter att partiledningen tvingats uppmana politikern att lämna partiet.

Stöd till terrorstämplade organisationer

Det finns ett mönster där politiskt våld och hot i praktiken relativiseras. Samma mönster återkommer i partiets relation till terrorstämplade aktörer i Mellanöstern. I oktober 2024 uteslöts Kristofer Lundberg, ordförande för Vänsterpartiet i Angered, efter att han uttryckt stöd för den av EU och USA terrorklassade organisationen PFLP.

PFLP är en organisation som genomfört flygkapningar, bombdåd och riktade mord. Ändå fanns ett öppet stöd från en ledande vänsterpartist i en svensk storstad. Dessutom visade sig stödet för Lundberg vara starkt inom partiet. Att han poserade med vapen på bilder på nätet hindrade inte de lokala vänsterpartisterna från att visa uppskattning.

PFLP som i sin stadga förespråkar en väpnad kamp för att avskaffa staten Israel, är en gammal vän till Vänsterpartiet. Intressant nog påpekar den uteslutna Kristofer Lundberg själv att han blir utesluten för kontakter med en terrororganisation som Vänsterpartiet varit nära i årtionden.

Antisemitismen som aldrig försvinner

I Malmö lämnade vice ordföranden i Vänsterpartiet Orwa Kadoura sitt uppdrag efter att han delat material som hyllade Hamas massmord den 7 oktober 2023 och samtidigt spridit antisemitiska budskap.

Att en partiföreträdare i ett svenskt riksdagsparti sprider hyllningar till ett av de värsta terrordåden i modern tid borde i sig diskvalificera partiet från varje form av inflytande tills en fullständig uppgörelse har gjorts.

Antisemitismen är inte heller en engångsföreteelse. I Landskrona avslöjades hur vänsterpartisten Ali Hadrous spred judehat och hyllningar till terrorister i sociala medier. I september 2024 tvingades Vänsterpartiet dessutom bekräfta att flera partiföreträdare uttryckt antisemitism i sociala medier och att uteslutningsärenden inletts.

Riksdagsgruppen spricker

År 2025 exploderade krisen in i riksdagen när ledamöterna Lorena Delgado Varas och Daniel Riazat uppgav att de uteslutits och Vänsterpartiet bekräftade uteslutningsärenden efter konflikter kopplade till bland annat ett inlägg med antisemitiska undertoner.

När antisemitism spränger ett partis egen riksdagsgrupp är det inte längre en randföreteelse utan ett tecken på en djupgående kris inom partiet.

Till detta kommer kopplingar till förintelseförnekelse. I Blekinge uteslöts kommunpolitikern Lena Rosén efter att det framkommit att hon samarbetat med och bjudit in den ökände antisemitten och förintelseförnekaren Jüri Lina. 

Att sådant ens kan ske i ett riksdagsparti säger något om hur normaliserad extremismen blivit.

Parallellt med detta löper ett annat lika allvarligt spår nämligen förnekandet av Israels rätt att existera. I Vänsterpartiets aktivistmiljöer och i uttalanden från företrädare används återkommande formuleringar om att Israel är ett kolonialt projekt som måste upplösas från floden till havet. Det slagordet betyder i praktiken att den judiska staten ska upphöra att existera.

Efter att demonstrationerna i Iran tilltagit de senaste veckorna har även den svenska palestinarörelsen helt fallit ner i brutal islamism. Utan att skämmas viftar demonstranterna med den islamistiska regimens flaggor. Detta är förvisso helt logiskt för alla som har någon som helst kunskap om maktrelationer i Mellanöstern. Men många svenska socialister och socialdemokrater försöker nu låtsas som att deras legitimerande av palestinarörelsen inte hänger ihop med en av vår tids värsta religiösa mördarregimer.

En kultur som tillåter extremism

Till bilden hör också att Vänsterpartiet i sin symbolik och sina kampanjmiljöer visat tolerans för våldsbejakande vänsterrörelser. När en person med AFA symbolik syntes på partiets EU-kampanjmaterial 2019 ledde det till hård kritik. AFA är en del av den våldsbejakande autonoma vänstern. Att sådana symboler kan förekomma i ett riksdagsparti visar hur suddig gränsdragningen blivit.

Vänsterpartiet hävdar i sina officiella dokument att terrorism och våldsbejakande extremism är hot mot demokratin. Men när företrädare samtidigt uppmanar till stympning, hyllar hot mot ministrar, sprider antisemitism, stöder terrorklassade organisationer och relativiserar ideologier som vill utplåna Israel spelar policytexter ingen roll. Det är verkligheten som räknas.

Säkerhetspolisen varnar för hur våldsbejakande extremistmiljöer växer genom propaganda, sympatiyttringar och gråzoner vilket går att läsa på. Just dessa gråzoner är där Vänsterpartiet gång på gång har visat sig svagast.

Ska våldvänstern få statsråd?

Vänsterpartiet är inte ett parti som råkar ha kontakter med våldsvänstern. Vänsterpartiet är våldsvänstern. Därför räcker det inte att Socialdemokraterna och Centerpartiet säger att de inte delar Vänsterpartiets åsikter. Frågan är om de tänker ge ett parti med denna historik makt över budgetar och regeringsunderlag.

I en tid där hoten mot demokratin växer kan man inte samtidigt luta sig mot ett parti som gång på gång producerar skandaler som rör antisemitism, terrorapologi och våldsnära aktivism. Vänsterpartiet är och har alltid varit ett hot mot Sverige och svensk demokrati.

Tänker Socialdemokraterna och Centerpartiet verkligen samarbeta med ett parti som i praktiken är en säkerhetsrisk för det politiska systemet eller tänker de till slut dra en gräns?